Den kan orskakas av fysiska sjukdomar, tex överfunktion i sköldkörteln. Då får man samma fysiologiska symptom som vid panikångest.
Men oftast finns ingen fysisk grundorsak, utan det är psykiskt problem.
1. Hur mår du under en panikångestattack?
Skit dåligt?
2. Hur brukar den triggas? Dra ett exempel.
Av stora ofrivilliga negativa förändringar.
3. Är du deprimerad?
Nej.
4. Vilka symtom får du?
Hjärtklappning, svårt att andas, panik, skakar, förvirrad, känns som jag är på väg att svimma, kroppen typ lägger av.
Kurth:
Då får man samma fysiologiska symptom som vid panikångest.
Då heter det knappast panikångest. TS syftar på den psykiatriska diagnosen.
kindergartner:
Det är det.
Nej, varför tror du så bestämt att det är så? Läs vad Framtidstron är död skriver ovan, det som startar en panikattack är psykologiskt.
kindergartner:
Men jag tror ingen förstår mig i den här tråden så skitsamma, haha :p
Eller så kanske du inte har så 100% rätt som du tror? Det är ett psykiskt problem, man går till en psykolog för att bli av med det. Det heter ju förtusan panikÅNGEST? Ångest är ingen fysisk sjukdom, det är ett psykiskt tillstånd.
framtidstron är död:
Då heter det knappast panikångest. TS syftar på den psykiatriska diagnosen.
Men det känns väl endå som ångest, så då är det väl ångest, precis som biverkningar av vissa mediciner är madrömmar. Vissa blir feldiagnosticerade.
S3ON:
I samband med rädsla.
När man får panikångest reagerar ju kroppen som om man vore i livsfara, fast det inte finns något att vara rädd för. FINNS det något att vara rädd för är det väl vanlig rädsla man känner?
Kurth:
Vissa blir feldiagnosticerade.
Eh, ja, och då är de just detta - feldiagnostiserade. Det har inget med panikångest att göra.
Kurth:
precis som biverkningar av vissa mediciner är madrömmar.
.. va?
Kurth:
Men det känns väl endå som ångest, så då är det väl ångest
Nej. Ångest är en emotion. Panikångest är ångest tillsammans med en fysisk panikreaktion till följd av ångesten.
Om symtomen inte har psykologisk grund över huvud taget, utan någon rent fysisk, som överfunktion i sköldkörteln, så får man inte en psykiatrisk diagnos.
Brukade ha något jag antager var panikångest, förr, det var jätteroligt.
1. Hur mår du under en panikångestattack?
Kan beskriva't som att det kändes som att mitt sinne plötsligt höll på att tryckas/skäras sönder av -mental smärta-/obehagskänslor/vanmaktskänslor/liknande, ville främst sjunka ned genom marken, vara medvetslös, ej existera + starka värdelöshetskänslor, så att säga. Ryckte ihop i fosterställning och grävde in naglarna i armarna innan jag hann tänka killevippen. Fanns inga kroppsställningar som var ens det minsta trevliga att vara i; helst ville jag inte vara i min kropp alls. Lite så, kanske. Detta mycket intensivt en stund.
2. Hur brukar den triggas? Dra ett exempel.
Vad som helst för dumheter kunde trigga det; minns dock inget konkret exempel.
3. Är du deprimerad?
Ja, jag var deprimerad med närapå ständiga självmordstankar. ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
4. Vilka symtom får du?
Om med "symptom" fysiska reaktioner under ångesten avses, så kan jag komma med muskelryckningar, tryck kring tinningarna, allmän yrsel, börja frysa/svettas. Om med "symptom" någon slags indikation på vad som komma skulle avses har jag ingenting att komma med. En gång hade jag varit på ett nätverksmöte i måhända drygt en timme, för att sedan sätta mig på bussen och få skallen söndersprängd, bara så där (troligtvis relaterat till att jag interagerat med människor socialt, dock).
Ögon i en plåthink:
Brukade ha något jag antager var panikångest, förr, det var jätteroligt.
det låter faktiskt som intensiv och stark ångest och inte direkt panikångest. Fast det är väl ingen jättetydlig gräns, iofs, men jag tror inte det skulle räknas som en panikångestattack utan något av det karaktäristiska hjärtklappning och hyperventilering.
Har inte panikångest, har heller aldrig haft, men en kille i min klass som jag gick i förut fick panikångestattack trots att han inte alls mådde dåligt. han bara fick det en dag, och så fortsatte det. men han var glad och social annars, var inte ett dugg deprimerad. vad läskigt det måste vara
Behöver ibland inte vara ngt spec alls som triggar den. Men ska nu lämna denna tråd då den får mig att minnas och må lite dåligt.
Lindblom:
FINNS det något att vara rädd för är det väl vanlig rädsla man känner?
Ja, och i samband med den vanliga rädslan ibland får jag panikångest.
Inte alls ofta längre, men den kommer smygandes ibland.
framtidstron är död:
Menar du att panikångest är en slags neurologisk skada/sjukdom som gör att det sympatiska nervsystemet sätts igång slumpmässigt? Det är det inte.
Nej, så menar jag inte alls. Klart att det triggas av en psykologisk anledning, som jag skrev - men anledningen varför vi inte kan lugna ned oss (read attack) är för att amygdalan i hjärnan inte kan återgå till ett harmoniskt tillstånd. Panik är en vanlig, naturlig känsla - att vi inte kan lugna ned oss är fysiologiskt. Jag menar alltså inte att PÅ är en sjukdom man får.
Sedan måste man förmodligen varit med om något traumatiskt yes, men man behöver absolut inte vara deprimerad för att orsaka en PÅA.
framtidstron är död:
De symtom som uppstår är till följd av att det sympatiska nervsystemet aktiveras. Men det som aktiverar detta ÄR psykologiskt.
Yes.
Lindblom:
Eller så kanske du inte har så 100% rätt som du tror?
^^^^^^^^^^^^^^
Läs svar ovan.
framtidstron är död:
isola:
Behöver ibland inte vara ngt spec alls som triggar den
S3ON:
Inte alls ofta längre, men den kommer smygandes ibland.
kraamisz:
men en kille i min klass som jag gick i förut fick panikångestattack trots att han inte alls mådde dåligt.
PotatisChipset:
3. Är du deprimerad?
Nej.
Det är först och främst detta jag försöker komma fram till. Man behöver inte vara deprimerad för att få en attack, en attack kan komma smygandes. Frågan om att PÅA är grundad på fys eller psy var inte något jag försökte röra (även fast jag skrev hur hjärnan står för att vi inte kan lugna ned oss).
framtidstron är död:
Men okej, jag sa hejdå, jag vill försöka en sista gång!
Haha, jag ber verkligen om ursäkt om jag förklarat dåligt. Men det var roligt hur du orkade hänga med. Och om det råkar vara så att vi fortfarande har olika åsikter eller om dy inte förstår mig så är det också OK, hah.
