fiifan:

Det är det delvis, antar jag.
Men det personliga fick mig att fundera över hur andra ser på vänskap, för jag vet ju bara hur jag gör det.

Okej. Du kanske får höra hur de ser på vänskap men du kommer aldrig förstå varför. Man kan bara veta hur en annan tänker om saker genom att vara den.

fiifan:

Kan man "spotta sin vän i ögat" (inte bokstavligen, svika kränka alltså) men ändå vara en riktig vän?

Jag skulle aldrig klara av det. Mitt förtroende skulle försvinna för varje gång tills det försvinner. Skulle knuffas undan mer och mer från den personen.

GHurt:

Okej. Du kanske får höra hur de ser på vänskap men du kommer aldrig förstå varför. Man kan bara veta hur en annan tänker om saker genom att vara den.

Jo, det har du rätt i.
Men samtidigt som det du säger/skriver stämmer så är det skönt att se hur andra tänker när man är förvirrad själv.
Inte för att bli klokare direkt dock.

GHurt:

Skulle knuffas undan mer och mer från den personen.

Ett steg precis varje gång, små skitsteg som blir till en milslång avgrund efter ett tag.
Lite poetiskt av mig där!

fiifan:

o, det har du rätt i.
Men samtidigt som det du säger/skriver stämmer så är det skönt att se hur andra tänker när man är förvirrad själv.
Inte för att bli klokare direkt dock.

Sant. Men ja det är ju något man måste ta sig igenom själv så blir ju upp till en själv till slut.

fiifan:

Ett steg precis varje gång, små skitsteg som blir till en milslång avgrund efter ett tag.
Lite poetiskt av mig där!

Ja, fint där! Jag tycker oftast det är den personen som skapar den där avgrunden som får skylla sig själv. är ju den som förlorar vänskapen med dig.

Det här är ett rätt bra sätt se det på även om det mest känns klyschigt. Det är bra att ge sig själv lite ego.

GHurt:

Sant. Men ja det är ju något man måste ta sig igenom själv så blir ju upp till en själv till slut.

Jo, det stämmer.
Man måste ta sig i kragen någon gång helt enkelt.

GHurt:

Ja, fint där! Jag tycker oftast det är den personen som skapar den där avgrunden som får skylla sig själv. är ju den som förlorar vänskapen med dig.

Det här är ett rätt bra sätt se det på även om det mest känns klyschigt. Det är bra att ge sig själv lite ego.

Kloka ord!
Vänskap och sånt är krångligt skit tycker jag, men nog kan man väl få begära att inte bli riktigt sårad av en riktig vän?
En sådan ska man väl tröstas av, inte gråta pga.

Men vafan, jag vet inte.
Känner mig allmänt dassgrå och ledsen ikväll så jag ska stänga av hjärnverksamheten en stund och sova istället.

Tack för ordväxlingen 🙂

fiifan:

Jo, det stämmer.
Man måste ta sig i kragen någon gång helt enkelt.

Ja. Vänskap brukar, iaf för mig, vara något som rinner ut i sanden att man slutar bry sg. Orkar inte ringa orkar inte smsa orkar inte hitta på något med personen tills man inte är vänner längre.

fiifan:

Vänskap och sånt är krångligt skit tycker jag, men nog kan man väl få begära att inte bli riktigt sårad av en riktig vän?

Det tycker jag verkligen inte. Då är det ingen vän. en vän ska ju inte vilja att du gråter och därför inte göra så du gör det heller.

fiifan:

Känner mig allmänt dassgrå och ledsen ikväll så jag ska stänga av hjärnverksamheten en stund och sova istället.

Okej, hoppas du sover bra!

fiifan:

Tack för ordväxlingen 🙂

Ingen fara, det var trevligt ^^

fiifan:

Ska vännen kunna berätta allt för dig också?
Eller är en riktig vän någon som bara ger och inte tar?

Alla kanske har en riktig vän, men man kanske inte är varandras riktiga vänner?
Hm.. mja... eho.

det ska vara ömsesidigt såklart

Tözen:

du ska ju vara deppig med mig!jag har inget liv och jag älskar choklad så jag kan alltid komma med choklad

jaaa

Matilda1988:

Man ska kunna berätta allt (om man vill) och kunna be om hjälp och få hjälp när allt är för jävligt.

Jag skulle vilja se mig själv som en sån, jag vet inte hur pass mycket verklighet det är bakom det, men jag tycker iaf att jag är en sån vän.

Fiskarn:

Kan du inte luta dig på dig själv så är du svag och svaghet funkar inte i dagens samhälle.

Det känns lite halvtragiskt när man upptäcker att det påståendet är sanning. Man kan ju tycka att det borde finnas människor som man kan förlita sig till 100% på, eller iaf till 99%, men såna hittar man bara en gång, om ens det.

Fiskarn:

Flickvän däremot, där snackar vi djup relation

Sannerligen

GHurt:

Kan man "spotta sin vän i ögat" (inte bokstavligen, svika kränka alltså) men ändå vara en riktig vän?

Hm...om man gör det vid ett tillfälle kanske det skulle kunna vara förlåtligt, men det beror ju på vad det är....Jag skulle vilja påstå att alla människor kan göra misstag, även grova sådana (har själv begått ett misstag så grovt att det kostade mig en av mina bättre vänner i livet). Så länge man tar lärdom av det misstaget och ser till att man inte upprepar det, så kan man vara samma goda människa som man var innan misstaget begicks, kanske, men bara kanske, kan man t.o.m vara en ännu bättre människa. Det vill jag iaf tro om mig själv =/

fiifan:

men nog kan man väl få begära att inte bli riktigt sårad av en riktig vän?

Det kan man tycka att man borde kunna göra...men som jag sa ovan, alla kan begå misstag. Förmågan att förlåta är en underskattad förmåga, jag ser iaf väldigt högt på den förmågan. Men sen kanske det också är så att de flesta som sviker sina vänner gör det rätt grovt, och kanske inte bara en gång, utan flera gånger. Jag tror de flesta kan förlåta sina närmaste vänner en eller två gånger, kanske tre, men när antalet stiger till den grad då nummret inte längre kan räknas på två händer (tio fingrar) då är det dags att slå människan på käften och be denne dra åt helvete.

men jag bara svamlar

Någon man är beredd att dö för, någon som är beredd att dö för dig.

fiifan:

Oh it's so funny. Man skuttar till av glädje lixom.
JAAAAAAAAAAAA ännu ett as.
Yä.

HAH precis inte fan mår man bättre av att hon drar med alla ens andra kompisar också, shit det kan ju inte bli bättre 😀

har dock skaffat flera lite mindre bra kompisar och jag har förstått att med tanke på att ingen av dom förra "kompisarna" stod på min sida genom allt så var dom nog inget att ha från början heller.

åååh, vad smart och duktig jag känner mig när jag skriver det där skenet bedrar.

Ad Hominem:

Någon man är beredd att dö för, någon som är beredd att dö för dig.

nu saknar jag malin

Ad Hominem:

Någon man är beredd att dö för, någon som är beredd att dö för dig.

Problemet är inte att hitta nån man är beredd att dö för,problemet är mest om personen är värd d.

En person som vet allt om en men ändå stannar kvar.

Vissa vet man mer om än man skulle vilja

riktig vänskap = respekt, tillit, kärlek!

Tråden låst på grund av inaktivitet