riode:

Heh

Om du bara är 14 och skriver såhär så måste jag först och främst säga att du skriver väldigt bra och att det fångar en.

Men för att återgå till det du skrev:
Ta kontakt med socialtjänsten om du kan, t.ex via skolkurator eller skolsköterska eller lärare, om du inte vågar/kan ta kontakt med socialtjänsten själv direkt.
Din mamma behöver hjälp med vad hon nu än har problem med, hon ska inte behöva må som hon gör och bete sig som hon gör p.g.a det.
Samtidigt ska inte du behöva må dåligt över det och behöva hjälpa till med räkningar och liknande bara för att din mamma inte klarar av det.

Kontakta någon som kan hjälpa er snarast, för din egen skull och för din mamma skull, så att ni kan ta er ur den onda cirkeln ni har fastnat i.

Du kan, som herr K så klokt påpekar, inte göra någonting, utan måste ta kontakt med vuxna utomstående som kan hjälpa din mamma nu när hon inte verkar kunna skaffa hjälp själv.

Knarko:

Ta kontakt med socialtjänsten om du kan, t.ex via skolkurator eller skolsköterska eller lärare, om du inte vågar/kan ta kontakt med socialtjänsten själv direkt.

Knarko:

Ta kontakt med socialtjänsten om du kan, t.ex via skolkurator eller skolsköterska eller lärare, om du inte vågar/kan ta kontakt med socialtjänsten själv direkt.

usch va ledsen jag blir av o läsa hur du har det.
tycker du ska göra som knarko skrev.
kram

Knarko:

Kontakta någon som kan hjälpa er snarast, för din egen skull och för din mamma skull, så att ni kan ta er ur den onda cirkeln ni har fastnat i.

Har varit inne hos soc föööööööööör många gånger. Dom gör inte ett dugg.
Dom säger bara att jag inte borde vara så elak mot mamma, "hon försöker ju så mycket hon kan, det finns barn som har det värre!" <33333
Men liksom, vad ska dom göra om man har problem med pengar? Bara ge en några 100 tusen sådär eller?

Och mor skulle nog inte bli så glad om jag berättade för okänt folk om våra "problem" när hon själv tycker att allt är så bra, så bra så. Hon har redan sagt så många gånger att jag skämt ut henne när jag har försökt förklara för folk hur det är.
"Sluta klaga din otacksamma Dold text: horunge! Jag gör så bra jag kan, om inte det räcker för dig får du flytta till din pappa, du ställer bara till med problem ändå. Och glöm inte; I put you into this world, I could easily take you out Dold text: jävla fitta. Gå och hoppa från en bro eller nått"
Och sedan kommer du hem till ett sönderslaget rum. Härligt.

Nejmen, förlåt, ska sluta vara så jäkla dramatisk
Tillbaks till det där med soc; Det hjälper inte.
Och jag vill inte göra nått som gör henne arg, gott folk. Jag måste klara det här själv för det är bara jag som finns kvar här som orkar försöka.
Säg hur en 14 åring ska tjäna ca. 3000 spänn på ungefär en månad? Barnvakt ska jag snart hålla på med, om jag kan på nått smart sett få alla föräldrar där ute att se att jag finns. Sälja mitt xbox, wii och playstation and shit like that ska jag göra idag. Och jag ska föreslå för mor att vi kan sälja min cykel, the big ass tv i vardagsrummet och ersätta den med min som är lite mindre och om hon verkar på "bra" humör kanske man kan nämna hennes golfklubbor också om man vågar(INNAN NI BÖRJAR UNDRA VARFÖR VI HAR SÅ MYCKET DYRA SAKER, vill jag bara säga att det är.. Saker som finns kvar från hennes män)..

Och juste, är det bara jag som började gråta när jag såg att dom hade höjt priset på sl biljetter?

Du borde inte behöva ta ansvar för din mamma eller för ekonomin i familjen även om jag förstår att det blir nästan oundvikligt med tanke på att ni bor under samma tak. Om er relation är så dålig som den verkar vara skulle jag också fundera på att bo någon annanstans ett tag.

Vad du än gör, intala inte dig själv att det är fel att säga som det är eller att du är dum mot din mamma genom att göra så. Även om hon skäms och tycker att det är jobbigt så ökar det ju bara chanserna för att ni kan få hjälp. Det är inte heller att överdriva att tala sanning, även om du tycker att det låter värre än vad det är.

För låt oss vara ärliga istället; du har inte ett s.k. normalt liv, du får ta mer ansvar än du borde och din mamma orkar inte ta hand om dig som hon borde. Hur hemskt det än låter och hur ont det än gör att säga det så är det fortfarande sant, att du skrev det här inlägget visar på att du vet det också innerst inne. Så snälla försök inte att intala dig något annat. Att soc pratar en massa skit är inte direkt en nyhet. Visst, kanske att det finns de som har det värre men det betyder inte att du inte ska få må bra för det. (I vissa länder svälter barn ihjäl, ska vi också göra det då )

Hatar att lägga fram det på det här sättet men jag tror ändå att det är bäst så att du kan ta fasta på problemen.

Ger dig en stor kram från mig, även om jag vet att det kanske inte hjälper så mkt när den är så långt bort.

riode:

det finns barn som har det värre!"

Sådär kan de för tusan inte säga.
Bara för att det finns andra som har värre problem i deras ögon innebär det inte att du har det bra.
Prata med din skolkurator eller annan personal på skolan som hjälper dig med det, för sådär kan inte soc säga eller hålla på.

riode:

Men liksom, vad ska dom göra om man har problem med pengar? Bara ge en några 100 tusen sådär eller?

De hjälper till ekonomiskt. Ingen ska behöva gå utan pengar till mat, hyra och annat livsnödvändigt. Där SKA soc gå in och hjälpa till.

Wenzel:

Om er relation är så dålig som den verkar vara skulle jag också fundera på att bo någon annanstans ett tag.

Som vart då? Pappa bor i Chicago och har inte hört av sig på ett bra tag, och jag skulle ändå inte kunna bo hos honom, han har fullt upp med mina 2 yngre syskon och att leva sitt eget liv..

Knarko:

Prata med din skolkurator eller annan personal på skolan som hjälper dig med det, för sådär kan inte soc säga eller hålla på.

Alltså inte för att låta dum och så, men min skolkurator är helt pantad i huvudet. Helt ärligt. Och det finns ingen lärare på skolan som jag litar på tillräckligt, eller någon som skulle ta mig på allvar.
Eller jo kanske en.. Men då måste jag vänta en vecka med att få prata med henne. Vad fint, det första man säger till sin lärare efter att den haft ett långt och skönt sommarlov "Hej hur var lovet? Jag hoppas du haft det bra! Juste, glömde säga att mitt liv är ett helvete och allting suger"

Knarko:

De hjälper till ekonomiskt. Ingen ska behöva gå utan pengar till mat, hyra och annat livsnödvändigt. Där SKA soc gå in och hjälpa till.

Men jag vill inte blanda in soc, vill bara skaffa fram pengar till räkningarna den här månaden och kanske nästa. Och näst nästa.
Never let soc do a little girls job.

Kan inte nån snäll människa bara ge mig en liten 1:a med låg hyra och ett jobb så att jag kan få börja om utan problemen hon skapat? Då skulle jag klara mig alldeles utmärkt

riode:

Som vart då? Pappa bor i Chicago och har inte hört av sig på ett bra tag, och jag skulle ändå inte kunna bo hos honom, han har fullt upp med mina 2 yngre syskon och att leva sitt eget liv..

Du borde faktiskt vara en del av hans liv du med. Det är din pappa trots allt. Även om du inte kan flytta dit kanske du kan försöka att ta kontakt med honom? Ingen släkting eller något som du kan prata med?
Running out of ideas... :/

Tror tyvärr inte att du får bo ensam även om du vill det

Wenzel:

Du borde faktiskt vara en del av hans liv du med. Det är din pappa trots allt. Även om du inte kan flytta dit kanske du kan försöka att ta kontakt med honom? Ingen släkting eller något som du kan prata med?
Running out of ideas... :/

Tror tyvärr inte att du får bo ensam även om du vill det

Det är jag.. Bara inte så mycket som jag skulle vilja.
Nej, inga släktingar. Vill helst inte bo ensam än, vill ha min mamma, en bra mamma, en normal mamma, en frisk mamma

Men hörrni, håll i er nu!
VI GICK OCH HANDLADE! Helt jävla otroligt, hon ringde och sa att jag skulle komma till hennes jobb så skulle vi gå och handla tillsammans.. Så gjorde vi det och bärde på varsin påse. Nu är kylen och frysen full med mat *nom nom*
Och hon verkade vara på bra humör. Hon pratade med mig utan att kalla mig dum eller så
Och nu frågade hon om jag ville följa med henne på kräftskiva på lördag (ingen säger nej till god, gratis mat)
Men vågar ändå inte bli för glad ifall det här bara är tillfälligt..

riode:

Alltså inte för att låta dum och så, men min skolkurator är helt pantad i huvudet. Helt ärligt

Säg det till rektorn då så att kuratorn får sig lite utskällning

riode:

"Hej hur var lovet? Jag hoppas du haft det bra! Juste, glömde säga att mitt liv är ett helvete och allting suger"

Gör det Om det kan hjälpa dig är det grymt myckey värt det.

riode:

vill bara skaffa fram pengar till räkningarna den här månaden och kanske nästa. Och näst nästa.

Det är INTE ditt jobb att göra det, definitivt INTE.
Tänk inte sådär utan låt soc hjälpa er, vare sig du vill eller ej.

riode:

Never let soc do a little girls job.

En liten flickas jobb är att vara en liten flicka, inget annat.

Knarko:

Säg det till rektorn då så att kuratorn får sig lite utskällning

Åh, men ja kanske det.. Det är faktiskt fler som har klagat på henne.

Knarko:

Gör det Om det kan hjälpa dig är det grymt myckey värt det.

Men nej vad taskigt mot henne.. Få hela sitt lov förstört av mig

Knarko:

Det är INTE ditt jobb att göra det, definitivt INTE.
Tänk inte sådär utan låt soc hjälpa er, vare sig du vill eller ej.

Nej kanske inte.. Men jag hoppas det här kan lösa sig utan soc, vill inte hålla på med dem igen, de är för jobbiga och liksom sätter sig i livet. Vill inte ha med mig något från allt det här sedan när jag börjar om

Knarko:

En liten flickas jobb är att vara en liten flicka, inget annat.

Men det känns som om jag har "lekt" vuxen nu så länge att jag inte vet hur annars jag ska vara.. Det är som de få tillfällen mamma säger att hon kan städa/what ever och att jag inte behöver göra det, men att jag gör det ändå för att jag tänker "Hallå, nu har ju du varit på mig så jävla mycket och bråkat om att jag ska kunna det här, du kan ju inte bara komma och ändra på mina "vanor" helatiden..!"
Jag kan inte alltid rätta mig efter henne när hon ändrar på sig helatiden, så jag gör bara det jag ska och försöker vara till med så lite besvär som möjligt.

Jag kommer inte ihåg hur jag var innan allt ansvar. Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna bli så som mina vänner. Och nu är det ju ändå lite för sent.. Bara 4 år kvar tills jag räknas som en "äkta" vuxen enligt lag.