Niklas:
Känner mig kritiserad. :/
Tror inte någon menade något illa men jag är med rotor helt och hållet på den punkten. Guilttripping fungerar väldigt dåligt på folk, barn såväl som vuxna. Du blir inte mer inspirerad för att någon annan har det sämre, snarare så blir det mer press.
time:
Tror inte någon menade något illa men jag är med rotor helt och hållet på den punkten. Guilttripping fungerar väldigt dåligt på folk, barn såväl som vuxna. Du blir inte mer inspirerad för att någon annan har det sämre, snarare så blir det mer press.
Det var skämtsam time. Självironiskt...
mina tre bästa lärare
engelskalärare i gymnasiet som gav mig närvaro fast jag inte va där för han visste jag mådde dåligt. han dela dessutom upp uppgifterna i mindre för att jag skulle kunna få mvg trots jag egntligen sakna kapacitet att orka med o göra så mkt heheheeh
matteläraren va bra för han va verkligen intresserad av sitt ämne o lyckades motivera en till de jävla meningslösa ämnet. asså han typ va värsta nörden som tävla i matte o sånt så jobbar han på medieprogrammet :S tkr synd om han men så mkt gilla han matte. han lyckades ändå få alla o få betyg så nåt hmeligt trick gjorde han
min samhällslärare va fett bra han lyckades få mig o tro han va sosse under två år när han egentligen e värsta engagerad i moderaterna. krävs ändå skils o dölja såna personlighetsfel
assså de som gör läraren bra e att gilla sitt ämne, gilla jobbiga barn tror de e viktigast egentligen.
alla tre hade fett med humor oxo fördel
Jag har väl till skillnad från de flesta faktiskt gillat de flesta av mina lärare innan gymnasiet. Det var först på gymnasiet jag började märka tydligt, vilka som var bra lärare och inte.
Har haft lärare (speciellt i språk, därav att jag knappt kan skriva) som gett betyg efter hur du är som person och inte efter vilka betygskriterier du uppfyllt. Nu var dock frågan hur en bra lärare var tror jag så kan väl gå in på det istället.
Min fysik och mattelärare var helt klart den ideala läraren! Ingen har riktigt lyckats få mig att bli så förälskad i ett ämne som hon. Även om det ibland var svårt att förstå genomgångarna (mest för att jag tyckte ämnena i sig var svåra) så tappade hon aldrig den röda tråden. Sen var hon ju sträng när det behövdes, hon skrämde upp oss och sa att hon aldrig haft en så dålig klass som vår osv. Vilket i ettan på gymnasiet verkligen var som en käftsmäll, efter det var vi alla rädda för att inte göra vår läxor och ligga i fas. Dock hade hon alltid glimten i ögat och skrattade skämtsamt åt oss när vi frågade om vi fick gå tidigare, visst fan fick vi det om vi ville ha ogiltig frånvaro hela lektionen. Kommer ihåg en gång när en kille i klassen var lite extra stökig och blev utslängd från genomgången, när det var tio minuter kvar kommer läraren på att hon glömt släppa in honom igen, efter det har ingen vågat avbryta en genomgång. Vad som utmärkte henne som en bra lärare var nog att man alltid kände sig rättvis behandlad och aldrig förminskad. Det du fick på NP var ditt betyg, delprov kunde höja e, men de var oftast mycket svårare än NP. Fick man högre på delproven förtjänade man att bli höjd. Om du var den som F:ade kursen eller fick A så var hon precis likadan mot dig, hon 'hatade' alla lika mycket. Det jag gillade allra mest var att hon kunde komma in på sidospår om sitt eget liv och vara lite halv dryg med glimten i ögat. Tror respekten hon byggde upp redan från dag ett och att hon räknade med att alla gjorde sitt bästa utifrån sin egna förutsättningar var det som faktiskt gjorde att hon blev allas favoritlärare.
Hade även en samhällslärare som kanske inte var en favorit men en väldigt bra lärare. Han hade väldigt intressanta uppgifter som kanske inte var riktigt vad jag räknade med i samhäll. Det var uppgifter som egentligen inte fyllde någon funktion för att få ett bättre betyg men kanske för att få bättre förståelse för samhället. Det vi gjorde mest var att lära oss lite begrepp och sen göra praktiska övningar för förstå det hela. Det var inte riktigt det traditionella med prov eller tråkiga genomgångar, som ingen bryr sig om ändå. Praktiska övningar i skolan där han vävde in fakta och sedan fick vi skrivuppgifter att göra hemma som blev det betygsgrundande. Tror aldrig jag tyckt något vart så kul som att gå på samhällslektionerna faktiskt eller haft så väl förberedda och genomtänkta lektioner innan. Man kanske kan säga han hade en väldigt nischad undervisning, istället för att arbete med ex EU och FN valde han alltid ut mindre organisationer. Organisationerna kunde vara allt från någon liten hjälporganisation i Mellanöstern till en ren konspiration eller bluff. Hade minst lika mycket respekt för honom som för min fysiklärare. Tror det beror på att han inte vek sig han heller. Aldrig fick man gå tidigare, även om lektionen var slut var man tvungen att stanna där tills tiden var slut, dock fick man göra vad man ville den tiden. I början var jag väldigt skeptiskt till honom och tyckte verkligen inte om honom eller hans sätt att behandla eleverna. Till skillnad från min andra lärare tog det ett tag att förstå att hans dryga och sarkastiska kommentarer också gjordes med glimten i ögat. Kan dock säga att aldrig har varenda en i klassen varit så engagerade i ett ämne som i samhällskunskap.
Sammanfattningsvis så tycker jag att en bra lärare ska vara rättvis, engagerad, humoristisk och respektabel. Blir typ ledsen av vetskapen att ingen av de två lärarna jag just beskrev någonsin får veta hur bra jag tyckte de var och att jag aldrig kommer ha lektion med någon av dem igen
En bra lärare är framförallt djupt kunnig i sitt ämne, långt bortom skolplanen. Hen är ledig, men strukturerad; kamratlig, men med en tydlig distinktion gällande vilka som är elever och vem som är lärare. Vederbörande är humoristisk och duktig på att se enskilda elever och dessas behov. Slutligen är en bra lärare närmast ointresserad av regler och formalia som inte otvetydligen innebär explicit lärohjälp för eleven.
En bra lärare brukar kunna ge både kritik och beröm mvh
Skulle säga att jag har haft två lärare som har utmärkt sig, och som har betytt en hel del för mig. De var dock rätt olika, det de hade gemensamt var väl att båda var relativt gamla och erfarna.
Den ena (SO-lärare) var f.d. militär, väldigt allmänbildad och rätt auktoritär. De flesta lektionerna bestod främst av att han bara pratade inför klassen, men han hade en förmåga att göra det väldigt intressant med hjälp av bl.a. kuriosa och intressanta frågeställningar. Han var hård och rättvis, och brukade ge välformulerad och ingående feedback.
Den andra (NO-lärare) var väldigt sympatisk och hade bra kontakt med alla elever. Hon kunde förstå hur vi tänkte, och därmed var hon väldigt bra på att förklara saker och anpassa lektionen.
Tror egentligen inte att det finns något sätt som är universellt bättre att undervisa på, utan det handlar snarare om att utnyttja ens egna styrkor för att hitta en metod som gör att informationen når ut till eleverna.
Några saker som jag dock tror är viktiga, oavsett hur man undervisar, är att vara ärlig och konsekvent i sin bedömning och feedback, att se till att ha någon sorts struktur under lektionerna och att kunna se de olika elevernas individuella behov (oavsett om de behöver extra stöd, extra utmaning eller något annat).
Brinner för det den undervisar i på något sätt. Att stå där framme och mala på om massa information som den lärt sig hjälper varken eleverna eller läraren. Göra ämnet intressant även fast eleven kanske inte tycker om ämnet.
Framförallt tror jag att läraren kan bygga en relation till eleverna är viktigt. Inte att man ska bli kompisar men ändå att eleverna ska känna att det går att snacka med läraren om allting så eleven blir mer avslappnad i klassrummet och kan suga åt sig mer av det som lärs ut.
En av mina favoritlärare var min mattelärare Kerstin (hon var förresten med i postkodmiljonären för några veckor sedan). Hon var bra för att hon kunde förklara saker på olika sätt så alla förstår.
Jag var helt dum i huvudet när det kom till matte, ingen hade lyckats förklara ekvationer på ett bra sätt. Inte förrän jag hade henne. Dessutom hade hon förståelse för att vi hade läxor i andra ämnen och att hennes ämne inte var det viktigaste. Annars vill lärare ofta inbilla sig att just deras ämne är det man ska fokusera på och strunta i resten.
Vi fick även ta kortare raster och äta under lektionstid. Man kan inte sitta och räkna utan avbrott i en hel timme utan att bli alldeles trög. Hon förstod det.
Min andra favoritlärare var min klassföreståndare som också var bildlärare och hade konst- och idéhistoria. Till det yttre såg han väldigt butter ut. Många elever var rädda för honom (och med all rätt, han jagade faktiskt en elev genom skolan en gång för att han var uppkäftig) men när man lärde känna honom så kunde han vara rätt rolig och lätt att prata med.
Jag fick också konstmaterial till ett värde av flera tusen kronor.
så himla intressant och läsa om allas erfarenheter av goalärare! känner igen mig i så mkt
