Jag sitter i min pojkväns trygga famn, han e varm och håller om mig hårt. Men endå e det inte honom jag tänker på. Jag tänker på en annan, varför ?
jag vet inte faktiskt. Min pojkvän har sårat mig ett antal gånger som verkligen har gjort ont, gång på gång. För ca 2 månader sedan gjorde vi slut, för att jag mådde dåligt och han inte ville vara ledsen, gör man så, gör man verkligen så när ngn mår skit och inte vet vad man ska göra ? Jag ville inte att han skulle va ledsen, att såra honom som han gjort åt mig tidigare var det sista jag ville. Men jag insåg att jag inte visste vad jag skulle ta mig till efter han lämnat mig heller. Allt, ja verkligen allt blev svart igen. fattade inte han att han var mitt ljus ? Han blåste ut det och gick.
Jag lämnade många ledsamma samtal på hans mobil och bad honom att komma tillbaka, det var kanske fel och desperat, men jag mådde verkligen inte bra utan honom..
Ngn vecka efter vi gjort slut slutade det med att vi sågs hemma hos mig. Han insåg då att han saknade mig och grät i min famn. Han sa att han inte kunde vara utan mig och ca 3 veckor senare var vi tsm igen. Vi var ett igen. Det kändes bra, men jag var inte säker på att han hade saknat mig lika mkt som jag saknat honom när han inte var där,,

för fyra dagar sedan var allt perfekt, vi satt och myste i hans säng till en film vi redan sett säkert 17 gånger men bara ser den igen för att känna allt som om det var igår, men så träffade jag honom. En vän till min pojkvän, jag messade honom och frågade om han ville ses ngn dag. Redan dagen efter klev jag innanför hans dörr. Torkade av mina skor och fick en lätt kram, en varm.
Ett tag satt vi nära och glodde på en skräckfilm och långsamt kröp vi närmare och närmare varandra utan att jag egentligen tänkte på vad jag höll på med. Allt slutade med ja.. ni vet
iaf efter allt klädde vi på oss och han följde mig till bussen. Jag åkte till min pojkvän och sov hos honom. Han sa inget om att jag träffat honom, vi sa bara att vi sett på film, innget om det andra. Det skulle han inte behöva veta om. Dagen efter hände samma sak, jag träffade honom och sen hem till pojkvännen.
Men fan. Nu e jag fast.. det känns så, som om jag sitter i en fälla. varje gång min pojkvän och jag ligger och myser, känns det som att jag ligger i den andres famn. E det fel ?
JAG VET INTE !
snälla snälla varför gjorde vi det, det är väl fel ?
men varför kändes det då så rätt ?