familj - är jätteolik min familj och släkt. dock så älskar jag dom ändå otroligt mycket

har några riktigt fina vänner som är bäst. hatar min klass däremot

mig själv - njaa... eller jo oftast känner jag mig som mig.

hannnah:

är jätteolik min familj och släkt. dock så älskar jag dom ändå otroligt mycket

På vilket sätt är du olik dom?

hannnah:

har några riktigt fina vänner som är bäst

hannnah:

hatar min klass däremot

Hatade också min klass när jag gick i gymnasiet

Familj: Har en väldigt stor kärleksrelation till min familj och vi alla är rätt nära varandra. Vi kommer ofta in på hätska diskussioner om politik och filosofiska frågor vid middagar och det är helt enkelt väldigt intressant att vara en del av det.

Då samtliga i min familj är akademiker, finns det inget ämne som är för stort eller för litet att ta sig ann.

Vi är också väldigt stöttande mot varandra och allmänt kamratliga. Vi håller också på traditioner, så även fast att de flesta har flyttat från föräldrahemmet, träffas vi fortfarande rätt regelbundet.

Släkt: Jag har en väldigt stor släkt och jag har en varierande relation till den. Släkten på min mors sida har jag rätt ok relation till och vi träffas rätt ofta. Släkten på min fars sida träffar jag i stort sätt aldrig och tycker ändå inte om särskilt mycket, så är rätt nöjd.

Samtliga kusiner däremot, har jag i princip aldrig haft och har ingen kontakt med.

Vänner: Har alltid haft väldigt nära relationer till mina vänner och har egentligen inte haft stor brist på de. Fram till studenten. Jag vet inte riktigt vad som hänt nu den senaste tiden, men jag har plötsligt ytterst få vänner och har väldigt svårt att hålla fast vid de.

Mig själv: Det går upp och ner. Ibland så älskar jag mig själv och finner mig själv som mer eller mindre bäst i världen, men så ibland är det tvärtom och jag mer eller mindre hatar mig själv och allt jag gör. Jag känner dock mig själv otroligt väl, men är samtidigt väldigt ivrig över att lära mig mer om mig själv och söker den informationen dagligen.

En sak som är genomgående över alla perioder dock, är att jag aldrig på senare år tyckt illa om mitt utseende i överlag.

kraamisz:

På vilket sätt är du olik dom?

väldigt olika åsikter politiskt. även olika sätt att se på saker och ting. så vilda diskussioner blir det...

kraamisz:

Hatade också min klass när jag gick i gymnasiet

går bara modebloggartjejer i min klass, om du tänker dig den typen. men det får man stå ut med om man går mode/design kanske varför hatade du din klass?

Volvo4life:

Jag umgås inte med så många då jag har gjort det valet.

Volvo4life:

Min enda irl-polare: Vi pratar om precis allt utan att något ämne blir tabu.

Då har du i alla fall någon. Det är huvudsaken. 🙂

Volvo4life:

Jag gör skillnad mellan klasskamrater och vänner. Klasskamraterna hör skolan till.

Så har det varit för mig också. När jag gick i skolan..men det var nog för att jag inte gillade mina klasskamrater.

Volvo4life:

Familj: Vi pratar inte mer än nödvändigt. Vi mest bara är under samma tak, i varsina rum.

Lite så är det i min familj också. Eller inte riktigt, men jag och min pappa pratar i alla fall inte mer än nödvändigt. Pratar inte så mycket med övriga familjemedlemmar heller, men jag har inget stort behov av det.

Volvo4life:

Släkt: Träffar inte så jättegärna med undantag för min 7åriga kusin. Vi är ungefär på samma mentala nivå

Är du barnslig?

Pendulum:

Familj: Står mamma väldigt nära, även om vi har våra meningsskiljaktigheter och hon inte förstår mig ibland.

Huvudsaken är att ni står varandra nära. 🙂 Lite som kompisar?

Pendulum:

När jag var yngre var jag verkligen pappas flicka, men det förändrades sedan han gifte sig. Vi har ok relation, men önskar att han kunde bry sig mer. Vi pratar bara om ytliga saker numera, typ.

Har du pratat med honom om det, eller vill du inte?

Pendulum:

Min bror har jag en ok relation med också, men önskar vi stod varandra närmre.

Samma igen, har du sagt det till honom?

Pendulum:

Släkt: Ingen som helst kontakt med. Träffar dem extremt sällan och när vi väl ses blir det bara kallprat. En kusin har varit min bästa vän, but times are changing osv.

Det får mig att minnas hur det var med mina kusiner. Kusinerna på mammas sida. Vi lekte jättemycket när vi var små, sov över hos varandra osv, men nu är vi nästan främmande inför varann. Vi träffas bara på födelsedagar nuförtiden.

Pendulum:

Vänner: Ett fåtal nära vänner, som jag kan prata om nästan allt om.

Skönt. Alla borde ha det.

Pendulum:

Mig själv: Eh, har väl en väldigt pendlande relation till mig själv.

Thats life.

hannnah:

väldigt olika åsikter politiskt. även olika sätt att se på saker och ting. så vilda diskussioner blir det...

Okej. Ja så kan det va

hannnah:

går bara modebloggartjejer i min klass, om du tänker dig den typen.

Blir less bara jag tänker på det

hannnah:

men det får man stå ut med om man går mode/design kanske

ja, tyvärr

hannnah:

varför hatade du din klass?

massa omogna idioter

Jonnybravo91:

Familj: Har en väldigt stor kärleksrelation till min familj och vi alla är rätt nära varandra. Vi kommer ofta in på hätska diskussioner om politik och filosofiska frågor vid middagar och det är helt enkelt väldigt intressant att vara en del av det.

Jonnybravo91:

Vi är också väldigt stöttande mot varandra och allmänt kamratliga.

Det låter så mysigt. Hemtrevligt liksom.

Jonnybravo91:

Jag har en väldigt stor släkt och jag har en varierande relation till den. Släkten på min mors sida har jag rätt ok relation till och vi träffas rätt ofta. Släkten på min fars sida träffar jag i stort sätt aldrig och tycker ändå inte om särskilt mycket, så är rätt nöjd.

Jag träffar också släkten på min mammas sida mycket oftare än släkten på pappas sida. Gillar också släkten på mammas sida bättre.

Jonnybravo91:

Har alltid haft väldigt nära relationer till mina vänner och har egentligen inte haft stor brist på de.

Tur för dig.

Jonnybravo91:

Fram till studenten. Jag vet inte riktigt vad som hänt nu den senaste tiden, men jag har plötsligt ytterst få vänner och har väldigt svårt att hålla fast vid de.

:/ ok..men på vilket sätt har du svårt att hålla fast vid dom? Träffas ni inte så ofta eller?

Jonnybravo91:

Mig själv: Det går upp och ner. Ibland så älskar jag mig själv och finner mig själv som mer eller mindre bäst i världen, men så ibland är det tvärtom och jag mer eller mindre hatar mig själv och allt jag gör.

Okej, Jag älskar mig själv när jag är ensam men hatar mig själv när jag är bland folk.

Jonnybravo91:

Jag känner dock mig själv otroligt väl, men är samtidigt väldigt ivrig över att lära mig mer om mig själv och söker den informationen dagligen.

Jonnybravo91:

En sak som är genomgående över alla perioder dock, är att jag aldrig på senare år tyckt illa om mitt utseende i överlag.

kraamisz:

Det låter så mysigt. Hemtrevligt liksom.

Vi har en brasa också!

kraamisz:

Jag träffar också släkten på min mammas sida mycket oftare än släkten på pappas sida. Gillar också släkten på mammas sida bättre.

Och du är inte den första jag stött på som hållit med mig i detta. Undra just om det kan ligga något i det.

kraamisz:

:/ ok..men på vilket sätt har du svårt att hålla fast vid dom? Träffas ni inte så ofta eller?

Ja alltså, jag flyttade hemifrån till gymnasiet. Under gymnasietiden så tappade jag kontakten med nästan samtliga vänner jag haft tidigare. Och nu när jag flyttat hem igen, så är det svårt att ta upp de relationerna på nytt och ännu svårare att hålla fast vid de relationer jag fick under gymnasiet. Speciellt också för att det var riksintag, så min vänner från gymnasiet bor mer eller mindre omkring hela Sverige.

För att inte tala om alla de som flyttat utomlands.

kraamisz:

Okej, Jag älskar mig själv när jag är ensam men hatar mig själv när jag är bland folk.

Odd.. Vad kan det bero på tror du?

Jonnybravo91:

Vi har en brasa också!

Vi har också, men får inte använda den

Jonnybravo91:

Och du är inte den första jag stött på som hållit med mig i detta. Undra just om det kan ligga något i det.

Undrar vad det är isf..
Anledningen till att jag inte träffar släkten på pappas sida så ofta är för att pappa inte har någon bra kontakt med dom. Det är alltid dom som hör av sig. Tycker synd om dom.

Jonnybravo91:

Ja alltså, jag flyttade hemifrån till gymnasiet. Under gymnasietiden så tappade jag kontakten med nästan samtliga vänner jag haft tidigare. Och nu när jag flyttat hem igen, så är det svårt att ta upp de relationerna på nytt och ännu svårare att hålla fast vid de relationer jag fick under gymnasiet.

Okej, tråkigt..det låter inte alls bra.

Jonnybravo91:

Odd.. Vad kan det bero på tror du?

När jag ska vara social försvinner alla positiva tankar jag har haft om mig själv. Det är oerhört frustrerande.

kraamisz:

Då har du i alla fall någon. Det är huvudsaken. 🙂

Så sant

kraamisz:

Så har det varit för mig också. När jag gick i skolan..men det var nog för att jag inte gillade mina klasskamrater.

Det är precis så det är här, bara pratar med enstaka på rasterna. Kanske smsar på fritiden, men umgås aldrig utanför skolan.

kraamisz:

Är du barnslig?

Ganska Men så är jag ju allvarlig då jag anser det för situationen nödvändigt.

kraamisz:

Lite så är det i min familj också. Eller inte riktigt, men jag och min pappa pratar i alla fall inte mer än nödvändigt. Pratar inte så mycket med övriga familjemedlemmar heller, men jag har inget stort behov av det.

Det kan ju vara så, som i mitt fall, att man inte har så mycket att prata om då familjen har så olika intressen.

Pojkvän, som jag i princip bor med. Det går så där, jag har förstört det lite där när jag inte kan hålla käften. Men jag hoppas det går att fixa.

Min familj, träffar dem på tok för sällan vilket gör att det blir en konstigt realitionen. Jag saknar dem.

Släkten i övrigt träffar jag så sällan så det blir verkligen bara stelt och jag vill mest bara att träffen ska ta slut.

Vänner, finns fan inga just nu. Tragiskt och så går det när man är socialt handikappad som jag.

Mig själv, är vanligtvis ganska dåligt. Jag har blivit mer disträ och klantig och samvetet dödar någonstans där bak, är paranoid och löjligt orolig. Ja, som sagt. Dåligt.

Kul liv.

Oj, vad vi pratar om. Familj och släkt, typ det som hänt. Min pojkvän, i princip allt.

JejeX:

Pojkvän, som jag i princip bor med. Det går så där, jag har förstört det lite där när jag inte kan hålla käften. Men jag hoppas det går att fixa.

Det hoppas jag också

JejeX:

Min familj, träffar dem på tok för sällan vilket gör att det blir en konstigt realitionen. Jag saknar dem.

Hur ofta träffar du dom ungefär?

JejeX:

Släkten i övrigt träffar jag så sällan så det blir verkligen bara stelt och jag vill mest bara att träffen ska ta slut.

Ganska mycket så är det när jag träffar min släkt också. Speciellt på pappas sida.

JejeX:

Vänner, finns fan inga just nu. Tragiskt och så går det när man är socialt handikappad som jag.

🙁 Men du har ju en pojkvän..på vilket sätt är du socialt handikappad? :/ du behöver inte säga om du inte vill

JejeX:

Mig själv, är vanligtvis ganska dåligt. Jag har blivit mer disträ och klantig och samvetet dödar någonstans där bak, är paranoid och löjligt orolig. Ja, som sagt. Dåligt.

Åh. 🙁 Hoppas det blir bättre snart.

Volvo4life:

Ganska Men så är jag ju allvarlig då jag anser det för situationen nödvändigt.

Såna människor gillar jag. Men hatar de som är flamsiga och barnsliga hela tiden. Jag har inget gemensamt med dom.

Volvo4life:

Det kan ju vara så, som i mitt fall, att man inte har så mycket att prata om då familjen har så olika intressen.

Vi kanske skulle prata mer i min familj och vi alla hade ett stort gemensamt intresse, typ skidor eller vad som helst. Men det skulle vara trevligt att prata mer även fast man inte har samma intressen.

kraamisz:

Såna människor gillar jag. Men hatar de som är flamsiga och barnsliga hela tiden. Jag har inget gemensamt med dom.

Att hela tiden flamsa tär på energin hos såväl omgivning som från en själv.

kraamisz:

Men det skulle vara trevligt att prata mer även fast man inte har samma intressen.

Det har du faktiskt rätt i

Lilla Lady:

Hade nog också beskrivt dig som mystisk

Vi har ngt gemensamt, igen!

Lilla Lady:

cool människa du är förresten och jag är helt förbryllad av att vi är så lika!

... & igen! :d

Lilla Lady:

har haft det problemet att killar ofta blir intresserade och jag kanske leker med dem lite eller spelar över de sidorna de gillar mest.men sedan blir de alldeles för påflugna och jag tappar lusten fullkomligt!
Jag antar nästan att du har haft liknande händelser?

Exakt samma! :d

fö. så fäster jag mig vid killar som ogillar mig så försöker alltid gilla dom som visar intresse men det slutar åt helvete :p

kraamisz:

Hur ofta träffar du dom ungefär?

1-2 gånger i månaden kanske, på tok för lite känner jag.

kraamisz:

Ganska mycket så är det när jag träffar min släkt också. Speciellt på pappas sida.

Jo, blir väl så när man träffar många av dem typ en gång om året.

kraamisz:

🙁 Men du har ju en pojkvän..på vilket sätt är du socialt handikappad? :/ du behöver inte säga om du inte vill

Lider väl av någon form utav blyghet, låter skittöntigt, men jag vet inte.

Vettigt, hon har ju avreggat. x)