Tack så hemskt mkt. för korr och feedback, önskar att ni på UM var min svenskalärare i stunder som dessa!
Ändrade en hel del, la till ett lite mer snajsigt avslut eller en "landning" som Filip o Fredrik kallar det.
"Vad vill du bli när du blir stor?"
Kommer ni ihåg denna odödliga fråga? Jag minns den alltför väl. Jag minns också hur fantasin rivstartade som en söndertrimmad moppemotor när man skulle svara. Astronaut? Pirat? Actionman? Spindelmannen? Allting verkade så löjligt tillgängligt efter grundskolan: Vadå gymnasier och högskoleutbildning, om jag vill bli cowboy behöver jag väl bara åka till Vilda Västern och köpa en häst och två Colt Peacekeepers?
Min plan var följande: Gå ut ur grundskolan, gå till SJ:s huvudkontor och fråga om jag fick bli lokförare. Hur gick det annars till? Om jag ber snällt får jag säkert köra X2000 istället för de vanliga tågen. Än idag övar jag med mina BRIO-tåg ifall att jag skulle få för mig att klampa in hos SJ, fast nu med vetskapen om att det nu finns ytterligare två livsfarliga konkurrenter om mitt drömjobb. Synd att dessa två råkar vara mina fyraåriga halvbrorsor, men de får bli konduktörer eller twittra åt SJ istället. Jag menar, med tanke på att jag har ungefär åtta år mer yrkeserfarenhet än dem förtjänar jag ju att dra i spakar och förverkliga barndomsdrömmar i förarhytten.
Långsökt skämt åsido. Om man vill få jobb idag räcker det inte riktigt med att ha lekt med trätåg och ber riktigt snällt vid anställningsintervjun. Man behöver, utöver en avslutad gymnasieutbildning, några tidigare meriter och lite yrkeserfarenhet. Om man nu vill att ens CV ska se godtagbart ut för en potentiell arbetsgivare. Inga konstigheter, det ska jag inte gnälla om. Men låt mig introducera den stora paradoxen med svenskt näringsliv, ett moment-22: För att kunna få ett jobb måste du ha yrkeserfarenhet. För att kunna få jobb måste du ha yrkeserfarenhet - och för att kunna skaffa yrkeserfarenhet måste du jobba.
Jag vet, jag vet. Kraven ska vara höga på arbetskraften, och livet handlar inte om att få allting serverat på ett silverfat. Men är inte ibland kraven nästintill orimliga? Ibland känns det som om att det är lättare att bevisa Guds existens än att få in en fot in i det svenska näringslivet som tonåring. Ta mina försök som ett exempel. När jag var femton skrev jag ut trettio kopior av ett innehållslöst CV. Efter två veckor var samtliga utdelade utan resultat. Jag minns att det inte var den tomma vinsten som sved mest; värst var butikscheferna eller de andra anställda som muttrade samma mening varje gång de fick den där småskrynkliga A4:an i handen: "Vi lägger undan den här, och hör av oss om det dyker upp någonting" lät väldigt plötsligt i mina öron som "Vi slänger den här sekunden du kliver ut ur butiken, så hoppas vi att inte du ska störa oss mer".
När man läser rubriker om arbetslösheten bland de unga så dyker det oftast upp kommentarer från vissa prozac-knarkande kulturtanter. Ni vet, kommunalanställda kvinnor i klimakteriet som heter Maj-Britt eller Inga-Lill som anklagar oss för att vara lata och ansvarslösa. Klart att man blir provocerad, med tanke på att man har spenderat all ledig tid åt att leta efter ett jobb och "bidra med lite nytta till samhället" istället för att ha varit framför datormaskinen och hållit på med "illegal nedladdning", eller vad det kallas nuförtiden. Men vet ni vad? Jag kan förstå dem. Först och främst eftersom Maj-Britt inte är, och kommer aldrig vara, en tonåring i dagens samhälle och därför inte förstå våra förutsättningar eller vår frustration. För det andra eftersom hon inte riktigt förstår att alla dessa "lata och ansvarslösa" är de som efter oberäknerliga försök har gett upp med att "bidra med lite nytta till samhället" eftersom ingen vill anställa dem. Och, för det tredje, utgår Maj-Britt ifrån erfarenhet från hennes ungdom, en tid då tonåringar och unga människor var eftertraktad, okomplicerad och lågavlönad arbetskraft.
Jag hatar mig själv för att jag skriver denna mening, men det var bättre förr. Min farsa har berättar hur han, i min ålder, kunde kliva in på NK och få sommarjobb samma dag - utan ett flashigt CV eller fått allting serverat genom en av pappas kompisar. Låt mig upprepa det där: Det fanns en tid då en vanlig sjuttonåring kunde kliva in i ett av Stockholms största varuhus, gå fram till den personalansvariga och bli anställd samma dag. Det fanns även dem som kunde ta ett sabbatsår och jobba på den lokala bensinmacken innan de inledde sina gymnasiestudier eftersom kraven efter en gymnasial utbildning fanns helt enkelt inte. "Skandal!" tjuter Maj-Britt. "Klockrent!" brölar jag tillbaka.
Pröva samma sak idag och du kommer att definitivt höra frasen "Vi lägger undan den här, och hör av oss om det dyker upp någonting" tätt följt av hånskratt. Oavsett om du tog med ett CV eller inte. Och vilken femtonåring skulle ens våga drömma om att jobba ett år innan han eller hon började gymnasiet? Finns det ens fortfarande?
Så vad var den avgörande skillnaden mellan då och nu? Rent nationalekonomiskt så befann sig Sverige kanske i en högkonjunktur och arbetstillfällen var inte direkt en bristvara. Eller så var det mindre byråkrati, vilket ledde till att det var lättare att anställa underåriga. Jag tror själv att arbetsgivarna helt enkelt var mindre kräsna och lite modigare då. Att anställa ny arbetskraft i dagens samhälle är en dyr investering, någonting man ogärna gör såvida inte man tjänar på det i längden. Vem skulle du anställa om du hade en klädbutik: En kille i målbrottet utan ett vinnarleende (eftersom hans mun är ockuperad av en tandställning) när man kan betala ynka 100 kr i timmen för en 23-årig glamourmodell?
Vi ska inte behöva leva i en tid där alla får sitt drömjobb som sextonåringar. Men samtidigt ska inte sextonåringar behöva leva i en tid där varje jobb är ett drömjobb eftersom det är ett jobb i sig. Låt mig härmed ge ett förslag till alla arbetsgivare, ansvariga politiker och Maj-Britts som aktivt läser UM: Sänk ingångslönen för alla förstagångsanställda som är under 18 år.
Ja, lugna och fina, låt mig förklara så kommer förslaget att inte låta lika provokativt som det gör just nu. Vad har vi kommit fram till hitills? Jo, att anställa någon ny är väldigt, väldigt dyrt. Att ens CV behöver/kräver yrkeserfarenhet. Att det är svårt att få jobb. Anledningen varför jag kommer med detta hutlösa förslag är att oavsett hur än hög lönen man får som tonåring än är, är det inte tillräcklig för att man ska kunna stå på egna ben och det är ett faktum. Om du är sjutton och jobbar är ju din lön mer som ett extraknäck än ditt leverbröd - en bonus vid slutet av månaden som du ska kunna köpa kläder och betala fikor för. Jag kanske är en ekonomisk party-pooper, men så ska det vara när man bor hemma hos sina föräldrar. Den främsta anledningen varför du jobbar i unga år - eller varför du vill jobba - är yrkeserfarenheten, meriterna och kontakterna du får. Det vill säga allt smaskigt på CV:et. Inte pengarna.
Med sänkt lön blir ung arbetskraft mer attraktivt på arbetsmarknaden, arbetsgivarna vågar anställa yngre arbetskraft eftersom de kommer att tjäna på det, vilket leder till att den unga arbetskraften kan få yrkeserfarenhet, vilket i sin tur leder till bättre, mer välbetalda jobb. Genom att sänka ingångslönen skapas en efterfråga som inte finns i dagens samhälle. Nej, jag vet inte hur lågt man behöver sänka lönen, det är upp till arbetsgivarna och facket att avgöra. Jag vet inte ens om detta kommer att fungera, men det kan väl ändå inte blir sämre än hur det är nu?
Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Lokförare känns numera som en omöjlighet, men jag vet i alla fall att jag vill leva i ett samhälle där ungdomar har det betydligt lättare att få ett jobb än vad det är idag. Mest för att folk ska kunna ha friheten att välja sitt yrke efter sin passion, sin barndomsdröm eller ett livslångt mål. Men allra mest så jag slipper höra min farsa muttra "Det var bättre förr" när han väl blir en vresig gammal gubbe.
Har fullt upp med en skoltext så har tyvärr inte tid med en grundlig korr just nu. Men ville bara säga att det var en fröjd att läsa den artikeln! Den behöver tightas till lite här och där och så, men på det hela taget var den GRYM! ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Håll i hatten Nisse, för nu ska jag minsann gå loss på din text!
Jag tycker texten är smart, rolig, konstruktiv och lättsam. Ditt språk är som vanligt alldeles fantastiskt men du har en dum förmåga att ofta skriva onödigt krångligt. Less is more ibland, tänk på det!
Det mesta nedan är förslag, för att tighta till texten, och ge den mer driv. Du måste självklart inte rätta dig efter precis allt om du inte vill, men jag rekommenderar dig att läsa igenom mina förslag väldigt noga och hojta till om det är något du inte håller med om ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Nils Wikner:
Allting verkade vara så löjligt
Allting verkade så löjligt
Nils Wikner:
om jag vill bli Cowboy
cowboy
Nils Wikner:
Min plan var följande: Gå ut ur grundskolan, gå till SJ och fråga om jag fick bli lokförare. Vilka andra sätt finns det liksom? Om jag ber snällt får jag säkert köra X2000 istället för de vanliga tågen tänkte jag naivt, och fortsatte att öva med mina BRIO-tåg. Någon dag får jag köra ett tåg på riktigt, och då ska jag ha övat länge och väl innan. Därav BRIO-tågen.
Min plan var följande: Gå ut grundskolan och gå till SJ och fråga om jag fick bli lokförare. Vilka andra sätt finns det liksom? Jag tänkte naivt att om jag ber snällt får jag säkert köra X2000 istället för de vanliga tågen. Så jag fortsatte att öva med mina BRIO-tåg. En dag skulle jag få köra ett tåg på riktigt, och då skulle jag minsann ha övat länge och väl. Därav BRIO-tågen.
Nils Wikner:
Om jag nu hade gått till SJ efter grundskolans slut undrar jag hur mitt CV hade sett ut, kanske något i stil med:
Jag undrar hur mitt CV hade sett ut om jag verkligen gått till SJ efter grundskolans slut. Kanske något i stil med:
Nils Wikner:
Kan prata svenska och härma ljudeffekter flytande.
Kan prata flytande svenska och härma ljudeffekter.
Nils Wikner:
Långsökt skämt åsido så behöver man, utöver en avslutad gymnasieutbildning, några tidigare meriter och lite yrkeserfarenheter om man vill att ens CV ska se godtagbart ut för en potentiell arbetsgivare
Långsökt skämt åsido. Om man vill att ens CV ska se godtagbart ut för en potentiell arbetsgivare behöver man, utöver en avslutad gymnasieutbildning, några tidigare meriter och lite yrkeserfarenhet.
Nils Wikner:
För att kunna få ett jobb måste du ha yrkeserfarenhet. För att kunna skaffa yrkeserfarenhet måste du jobba. Om du inte har yrkeserfarenhet får inte du jobb
Här upprepar du dig själv i sista meningen. Jag föreslår att du förenklar rejält till:
För att kunna få jobb måste du ha yrkeserfarenhet - och för att kunna skaffa yrkeserfarenhet måste du jobba.
Nils Wikner:
Kraven ska vara höga på arbetskraften och livet handlar inte om att få allting serverat på ett silverfat men är inte ibland kraven nästintill orimliga?
Kraven ska vara höga på arbetskraften, och livet handlar inte om att få allting serverat på ett silverfat. Men är inte kraven inte ibland nästintill orimligt höga?
Nils Wikner:
Ta mina försök som ett exempel: när jag var femton
Byt ut kommat till punkt istället.
Nils Wikner:
trettio kopior på ett innehållslöst CV
30 kopior av ett
Nils Wikner:
den där småskrynkliga pappersarken i handen:
de där
Nils Wikner:
du ska störa oss mer.".
ta bort första punkten
Nils Wikner:
När man läser rubriker om den unga arbetslösheten så dyker oftast upp kommentarer från vissa prozac-knarkande kulturtanter
så dykter det oftast upp
Nils Wikner:
Ni vet, kommunalanställda kvinnor i klimakteriet som heter Maj-Britt eller Inga-Lill som anklagar oss för att vara lata och ansvarslösa och spenderar all vår lediga tid med fildelning istället för att söka jobb och "bidra med lita nytta till samhället" så kan jag, läs och häpna, förstå dem
Ni vet, kommunalanställda kvinnor i klimakteriet som heter Maj-Britt eller Inga-Lill och som anklagar oss för att vara lata och ansvarslösa. När de säger att vi tillbringar all vår lediga tid med fildelning istället för att söka jobb och "bidra med lita nytta till samhället" så kan jag, läs och häpna, faktiskt förstå dem.
Nils Wikner:
samhälle och därefter inte förstå våra förutsättningar eller vår frustration.
och därför inte förstå
Nils Wikner:
"lata och ansvarslösa" är de som har efter oberäknerliga försök gett upp med att "bidra med lite nytta till samhället" eftersom ingen vill att anställa dem.
"lata och ansvarslösa" är de som efter oberäkneliga försök gett upp med att "bidra med lite nytta till samhället" eftersom ingen vill anställa dem.
Nils Wikner:
tonåringar och unga människor var eftertraktad, okomplicerad, lågavlönad arbetskraft.
okomplicerad och lågavlönad
Nils Wikner:
Min farsa har berättar hur han kunde i min ålder kliva in på NK och få sommarjobb samma dag utan ett flashigt CV eller fått allting serverat genom en av pappas kompisar.
Min farsa har berättat om hur han i min ålder kunde kliva in på NK och få sommarjobb samma dag - utan ett flashigt CV eller genom att ha fått allting serverat via en av pappas kompisar.
Nils Wikner:
kliva in i en av Stockholms
i ett av
Nils Wikner:
Rent nationalekonomiskt så kanske befann sig Sverige i en högkonjunktu
så befann sig Sverige kanske i en
Nils Wikner:
Jag själv tror att arbetsgivarna då, var helt enkelt mindre kräsna och lite modigare.
Jag tror själv att arbetsgivarna helt enkelt var mindre kräsna och lite modigare då.
Nils Wikner:
Att anställa ny arbetskraft i dagens samhälle är en dyr investering; någonting man ogärna gör såvida inte man tjänar på det i längden.
Byt ut semikolon till komma
Nils Wikner:
Vem skulle du anställa om du hade en klädbutik: En kille i målbrottet utan ett vinnarleende (eftersom hans mun är ockuperad av en tandställning) när man kan betala ynka 100 kr i timmen för en 23-årig glamourmodell?
Vem skulle du anställa om du hade en klädbutik? En kille i målbrottet utan ett vinnarleende (eftersom hans mun är ockuperad av en tandställning) eller en 23-årig glamourmodell?
Nils Wikner:
Eller en före detta Paradise Hotel-deltagare? (Förvisso är dessa två typer samma sak, men WTF)
Tycker den här meningen kan strykas helt. Tillför inte direkt något.
Nils Wikner:
sextonåringar, men samtidigt ska inte sextonåringar behöva leva i en tid där varje jobb är ett drömjobb eftersom det är ett jobb i sig
sextonåringar. Men samtidigt ska inte sextonåringar behöva leva i en tid där varje jobb är ett drömjobb eftersom det är ett jobb i sig.
Nils Wikner:
Sänk minimum-lönen för alla förstagångs-anställda
minimumlönen, förstagångsanställda
Nils Wikner:
Ja, lugn och fina,
lugna och fina
Nils Wikner:
Jo, att anställa någon ny är väldigt, väldigt dyrt. Att ens CV behöver/kräver yrkeserfarenhet. Att det är svårt att få job
Jo, att det är väldigt, väldigt dyrt att anställa någon ny, att man behöver tidigare yrkeserfarenhet på sitt CV och att det är svårt att få jobb
Nils Wikner:
Anledningen varför jag kommer med detta hutlösa förslag är att oavsett hur än hög lönen är man får som tonåring, är det inte tillräcklig för att man ska kunna stå på egna ben och det är ett faktum
Anledningen till varför jag kommer med detta hutlösa förslag är för att oavsett hur hög lönen man får som tonåring än är, så är den inte tillräcklig för att man ska kunna stå på egna ben.
Nils Wikner:
Om du är sjutton och jobbar är ju ens lön mer som ett extraknäck än ens leverbröd, en bonus vid slutet av månaden som man ska kunna köpa kläder och betala fikor för.
Om du är sjutton och jobbar är ju din lön mer som ett extraknäck än ditt leverbröd - en bonus vid slutet av månaden som du ska kunna köpa kläder och betala fikor för.
Nils Wikner:
Den främsta anledningen varför du jobbar i unga år, eller varför du vill jobba, är yrkeserfarenheten, meriterna och kontakterna du får.
Den främsta anledningen till varför du jobbar i unga år - eller till varför du vill jobba - är yrkeserfarenheten, meriterna och kontakterna du får.
Nils Wikner:
Det vill säga allt smaskigt på CV:et.
Det vill säga allt smaskigt på ditt CV.
Nils Wikner:
Med sänkt lön blir ung arbetskraft mer attraktivt på arbetsmarknaden, arbetsgivarna vågar anställa yngre arbetskraft eftersom de kommer att tjäna på det, vilket leder till att den unga arbetskraften kan få yrkeserfarenhet, vilket i sin tur leder till bättre, mer välbetalda jobb.
Med sänkt lön blir ung arbetskraft mer attraktiv på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna vågar anställa yngre arbetskraft eftersom de kommer att tjäna på det, vilket leder till att den unga arbetskraften kan få yrkeserfarenhet. Det i sin tur leder till bättre, mer välbetalda jobb.
Nils Wikner:
enom att sänka minimum-lönen
minimumlönen
Nils Wikner:
Jag vet inte ens om detta kommer att fungera, men det kan väl ändå inte blir sämre än hur det är nu?
Jag vet inte ens om detta kommer att fungera. Men det kan väl ändå inte bli sämre än vad det är nu?
Bra artikel Nils som tilltalar precis vår målgrupp. Grym korr av André också
Nils Wikner:
trettio kopior på ett innehållslöst C
av ett
Nils Wikner:
förstagångs-anställda som är under 18 år
förstagångsanställda
Annars ser det skitbra ut Nisse! Landningen blev riktigt bra också
Uppe!
Tråden låst
