Jag vet inte vad jag ska göra. För ca ett år sedan fick jag göra en undersökning som en neuropsykolog gjorde på mig, men under detta test såg jag ofta svaren och fuskade då jag alltid känt att jag måste vara bäst för att duga. Har nu i efterhand sagt att jag fuskade och detta test skulle bla visa om jag har Aspergers syndrom.
Personer i min omgivning har sagt att de tror att jag kan ha As och även jag har funderat på det, men jag vet inte om jag vill göra om testerna. Jag är rädd. Vet inte riktigt varför jag är rädd, men det är jag.
Men vissa saker med mig stämmer inte in på AS, till exempel har jag inte svårt för att fantisera eller förstå andras känslor och att om allt blir för inrutat känner jag mig instängd och blir ilsken, så då känns det onödigt att göra alla de jobbiga testerna igen.
Jag har dessutom nyligen flyttat och fått ny psykiatriker och han är inte det minsta tillmötesgående heller. Har ännu inte gått någon hjälp från honom här då jag har fått diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning.
Så nu frågar jag er vad ni skulle göra om ni var mig? Skulle ni be att då göra om testerna? Jag är så förvirrad nu.
Äh, Asperger är inte så farligt. Gör testena du. ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
vadå är du rädd att de ska visa att du inte har asperger eller att de gör det? :3
Dekadent:
Äh, Asperger är inte så farligt. Gör testena du.
Näe jag vet, men vill inte ha det.
farbror gugge:
vadå är du rädd att de ska visa att du inte har asperger eller att de gör det? :3
Är rädd att jag ska ha det, vill inte vara ett miffo som andra skrattar åt ;_;
Basket_Case:
Näe jag vet, men vill inte ha det.
Inget du kan göra något åt, blund inför sanningen eller rakryggad möta den? Ditt val.
En diagnos hjälper ingenting, jag skulle strunta i det tror jag. Dock skulle jag nog, som du, grubbla över det hela ett tag.
Alltså det är ju upp till dig, vad kommer du må bäst av? Att göra testet och det visar sig att du inte har aspergers? Att göra testet och få det bekräftat att du har? Eller att inte göra testet alls och leva i ovisshet?
Dekadent:
Inget du kan göra något åt, blund inför sanningen eller rakryggad möta den? Ditt val.
Men jag vill inte att folk ska se mig som sjuk och fel.
saturn:
En diagnos hjälper ingenting, jag skulle strunta i det tror jag. Dock skulle jag nog, som du, grubbla över det hela ett tag.
Näe vet, trots att jag har en diagnos anser jag mig inte som sjuk, jag har bara mer problem med vissa saker än andra.
Basket_Case:
Näe vet, trots att jag har en diagnos anser jag mig inte som sjuk, jag har bara mer problem med vissa saker än andra.
Precis. Skippa det.
daisy:
Alltså det är ju upp till dig, vad kommer du må bäst av? Att göra testet och det visar sig att du inte har aspergers? Att göra testet och få det bekräftat att du har? Eller att inte göra testet alls och leva i ovisshet?
Jag vet inte, hör jag det och inte har det så kan jag ju dra ett sträck över det och gör jag det och har det kan jag lättare få hjälp och gör jag det inte så behöver jag inte få veta om jag har det eller ej och om jag tillhör en grupp som skrämmr mig eller ej.
saturn:
Precis. Skippa det.
men om det skulle visa sig att jag har det skulle jag ju kunna få hjälp att leva mer normalt.
Basket_Case:
men om det skulle visa sig att jag har det skulle jag ju kunna få hjälp att leva mer normalt.
Du kan hjälpa dig själv mer än någon annan kan med hur du lever ditt liv, med eller utan diagnos.
saturn:
Du kan hjälpa dig själv mer än någon annan kan med hur du lever ditt liv, med eller utan diagnos.
Jag verkar ju inte kunna det, har försökt med sådant jag kommit på själv och sånt jag läst om, men inget funkar.
Basket_Case:
Jag vet inte, hör jag det och inte har det så kan jag ju dra ett sträck över det och gör jag det och har det kan jag lättare få hjälp och gör jag det inte så behöver jag inte få veta om jag har det eller ej och om jag tillhör en grupp som skrämmr mig eller ej.
Som du säger så kommer du kunna dra ett sträck över det om du inte har eller om du har, och om du har kommer du få hjälp att leva mer normalt.
Jag tycker att de två alternativen är bättre än att du ska slösa år på att fundera på om du har eller inte, och avstå pga rädsla.. Det är en onödig börda. Få det gjort och gå från det, antigen så har du inte det eller så har du inte.
saturn:
Du kan hjälpa dig själv mer än någon annan kan med hur du lever ditt liv, med eller utan diagnos.
Sant, men hon kan få hjälp med att förstå sjukdomen bättre, hur hon ska hantera den osv..
Basket_Case:
Jag verkar ju inte kunna det, har försökt med sådant jag kommit på själv och sånt jag läst om, men inget funkar.
Hur förändrar diagnosen något?
