Har en ganska lång historia som kanske inte ens får plats in här.
Jag har alltså då träffat lite mer äldre kille som jag haft smyg förhållande med i nästan 6 månader snart.
Men typiskt så avslöjades vårt förhållande och alla i min familj/släkt fick reda på det. Så dem började med att hota mig och min kropp till livet att jag sänkt mitt personliga värde och faktiskt så har jag själv hamnat i ännu mer större problem angående skola och fritid. Jag har heller inga vänner som jag kan vända mig till. Så det slutade med att skolan tog i kontakt med socialen för att dem gjorde en (Oro anklaga om mig) Soc tog i kontakt med mig 3 dagar senare, jag fick gå på en hel del möten, träffa fler okända sekreterare vid vissa möten och jag har fått berätta min historia om och om igen. Jag har varit borta från skolan snart i 2 månader på grund av att jag suttit hemma och varit inlåst i mig själv och utifrån det så känner jag sakta sakta hur jag psykiskt och fysiskt krossas. Kämpade imorse upp från sängen för att kunna ta mig till skolan trots oändligt mycket tankar som trycker ner mig ännu mer och det slutade med att jag bröt ihop i skolan och blev hemskickad. Socialen har bokat en tid åt mig till ''kruton'' vilket sägs att dem är experter inom heders området, och att dem ska ge mig råd osv. Och nu till det hela.. Min mamma vill inte att jag träffar honom och innan jag flyttade hem så hade vi redan kommit överens om att jag bor hemma som vanligt men umgås med honom på helgerna. Men helt plötsligt så har hon ändrat sig (ingen anning om varför) men jag kan gissa på att hon inte vill gå emot mina släktingar och ej göra som dem säger.. Jag älskar honom obeskrivligt mycket och jag verkligen krigar kämpar slåss för att jag ska få min rätt till att få vara med honom... Vad ska jag göra? ..
Kan tillägga att jag är 17..
Men snälla människa, radbyte!
Du skrev aldrig hur gammal han är, din pojkvän. Har du lust att förtydliga det? ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
S3ON:
Har du lust att förtydliga det?
Ja så att man får en lite mer förstående bild=)
S3ON:
Men snälla människa, radbyte! Du skrev aldrig hur gammal han är, din pojkvän. Har du lust att förtydliga det?
Han är 24, ber om ursäkt för det
Börja med att försöka ta tag i ditt liv, gå till skolan och få en någorlunda bra vardagsrutin igen. När du har det kommer det bli lättare att ta tag i annat.
Jag kan på ett sätt förstå din mamma men samtidigt så har jag djup medkänsla för dig det skiljer 7 år mellan er men kärleken är oförutsägbar ![[love]](/img/smilies/love.gif)
Emblazz:
24
Mjo, tror jag står på din mammas sida i fallet då. Tycker du skall bege dig till skolan och snacka med dessa kuratorer!
Se det hela från ett ljust perspektiv, snart är du 18.. Då tar du helt egna beslut! ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
Emblazz:
Så dem började med att hota mig och min kropp till livet att jag sänkt mitt personliga värde och faktiskt så har jag själv hamnat i ännu mer större problem angående skola och fritid.
Ja alltså sådant som har med heder att göra kan bli livsfarligt, jag vet ju inget om din familj osv eller släkt. Men en man du har känt i sex månader, förlåt mig. Men det är inget bra, åldersskillnaden är det ju inget konstigt med egentligen. Jag tror bara inte jag kan hjälpa dig, måste veta så mycket mer! Om din relation till din familj, relation till honom, nej jag vet inte. Det enda rådet lilla jag kan ge dig är att ta din familjs hot på allvar. Verkligen på allvar, och akta dig ifall de försöker lura iväg dig på märkliga saker eller om de helt plötsligt blir extra trevliga.. eller om du spontant bara får din favoriträtt helt plötsligt? Ha bara koll
OF 5:
Börja med att försöka ta tag i ditt liv, gå till skolan och få en någorlunda bra vardagsrutin igen. När du har det kommer det bli lättare att ta tag i annat.
De inte så lätt som du tror.
Jag vill kunna gå i skola och träffa honom.
Så han prioriteras faktiskt rent ut sagt före skolan.
Jag kan ta tag i det jag missat med ett klick eftersom jag egentligen bara pluggar ett ämne som jag missat från grundskolan..
Emblazz:
Jag kan ta tag i det jag missat med ett klick eftersom jag egentligen bara pluggar ett ämne som jag missat från grundskolan..
Dum attityd
Emblazz:
Så han prioriteras faktiskt rent ut sagt före skolan.
Ännu dummare attityd
Sameshit:
Ja alltså sådant som har med heder att göra kan bli livsfarligt, jag vet ju inget om din familj osv eller släkt. Men en man du har känt i sex månader, förlåt mig. Men det är inget bra, åldersskillnaden är det ju inget konstigt med egentligen. Jag tror bara inte jag kan hjälpa dig, måste veta så mycket mer! Om din relation till din familj, relation till honom, nej jag vet inte. Det enda rådet lilla jag kan ge dig är att ta din familjs hot på allvar. Verkligen på allvar, och akta dig ifall de försöker lura iväg dig på märkliga saker eller om de helt plötsligt blir extra trevliga.. eller om du spontant bara får din favoriträtt helt plötsligt? Ha bara koll
Det har jag gjort. Jag har soc och jourer som vet en hel del och vart riskerna ligger på. Men dem vill ta mig till fosterfamilj. Men egentligen är det så otroligt onödigt eftersom jag vill kunna bo hemma och träffa honom samtidigt. Men eftersom det verkar vara extremt omöjligt så vet jag nästan inte vad jag ska göra mer än att sitta o fälla tårar dagligen.
Emblazz:
De inte så lätt som du tror.
Att ha som rutin att gå upp på morgonen, gå till skola/ jobb eller vad det är se andra människor, det förbättrar välbefinnandet för de allra allra flesta som isolerat sig.
huruvida det var enkelt eller ej har jag inte sagt något om. för det är inte enkelt, men det gör det inte mindre nödvändigt
Sameshit:
Dum attityd Ännu dummare attityd
Inget illa menat. Jag skulle aldrig börja använda dryg attityd men det är så det funkar för mig just nu.
Jag har tagit med mig hem böcker osv, så jag har fått bekräftelse att jag ska få plugga hemifrån. Jag verkligen försöker fixa detta men problem efter problem uppstår
Emblazz:
Men egentligen är det så otroligt onödigt eftersom jag vill kunna bo hemma och träffa honom samtidigt.
Jag blir jätte upprörd när jag läser detta.Vad händer om vi läser i tidningen om en vecka att du har blivit mördad och att de tror att det är ett hedersmord. Men inte har några bevis?! Då är det inte så jävla onödigt ska du veta. Tro mig din såkallade pojkvän eller vad det nu är kommer säkert inte kunna leva med de skuldkänslorna så länge heller.
Det enda du kan göra i nuläget är väl att sluta fälla tårar, acceptera att du blir förflyttat och försöka träffa din man så ofta du kan. Sedan får du bli förflyttad och återvända till honom när du är arton? Det är inte så lång tid kvar, komigen nu. Han är ju 24 år med han kan väl ta sig dit du bor då? Om inte så acceptera det med och snacka via skype eller något fan vet jag.
