Hej, jag är en tjej på snart 16 år.
Jag har haft en depression sedan ca ett och ett halvt år tillbaka.
( Den anses vara väldigt allvarlig tydligen, jag får även panikångestattacker ibland)
Jag känner mig så extremt stressad över gymnasiet.
Var kommer jag hamna, får jag några vänner, kommer folk döma mig som en deppig människa, passar jag in och en massa andra frågor.
Jag har två kontakter på skolan som jag har förtroende för men dem kommer ju inte finnas kvar för mig när jag slutar.
Det känns nästan som att alla bara lämnar mig i en annan värld.
Jag är familjehemsplacerad pga mina föräldrars alkoholmissbruk så mina föräldrar finns inte riktigt närvarande på samma sätt som i "vanliga" familjer.
Mina fosterföräldar är verkligen fantastiska men jag kan inte ha både en "föräldra och barn kontakt" och en "terapeutisk kontakt" med dem. Det bli för mycket för både dem och mig.
De 2 lärarna är de enda jag har som jag kan prata med.
Min psykiatriker på bup har inte hört av sig på 4 månader.
Skolkuratorn är dum i huvudet. ( Jag lovar, hon ville bara kramas. >:o )
Dem är mitt enda stöd i livet när jag blir riktigt ledsen.
I och med min depression så går mitt humör upp och ner väldigt mycket. ( Går på sertralin också)
Vem ska hjälpa mig under min gymnasietid?
Jag är extremt stressad över detta.
Snälla hjälp mig! :'c
( Om ni vill får ni gärna läsa min blogg om mitt tragiska lilla liv: www.tjejensomingentyckerom.blogspot.com )
Den handlar om allt ifrån depression, olycklig kärlek, mobbing, alkoholistföräldrar, psykiskt stöd, kompisar, utanförskap till mina största drömmar.
Be dina fosterföräldrar kontakta bup och orda så att du får en stadig kontakt där.
isola:
Be dina fosterföräldrar kontakta bup och orda så att du får en stadig kontakt där.
Tyvärr har jag förlorat förtroendet för dem.
Det känns så oprofessionellt av dem att bara avsluta kontakten sådär.
Om det är någon som bör veta bättre så är det dem, tycker jag i alla fall.
Det är ju upp till dem att se till att man får tider då man kan prata med någon.
Om min psykiatriker bara avslutar kontakten utan förvarning tycker jag att dem åtminstone kan skaffa en ny kontakt. :/
Men tack så mycket för att du svarade!
Tyvärr har jag förlorat förtroendet för dem.
Det känns så oprofessionellt av dem att bara avsluta kontakten sådär.Om det är någon som bör veta bättre så är det dem, tycker jag i alla fall.
Det är ju upp till dem att se till att man får tider då man kan prata med någon.
Om min psykiatriker bara avslutar kontakten utan förvarning tycker jag att dem åtminstone kan skaffa en ny kontakt. :/Men tack så mycket för att du svarade!
För att få hjälp så måste du ju ha kontakt med BUP. Be som sagt att få en annan kontakt än den där knasgubben. Lycka till!
Denna videon kommer hjälpa dig igenom livet. Om du bara tar en sekund varje dag och tänker på det denna mannen säger, så kommer du klara allt.
Har länge känt exakt samma sak som du känner, jag vill också bli bättre och ändra på mig. Vi kanske kan göra det tillsammans
