Hej, jag är helt ny och vill bara få ut några saker i guess. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, jag har hoppat av gymnasiet 2 gånger och om jag ska börja igen måste jag göra massa test för att visa att jag kan komma in, jag har inget jobb, jag har inga riktiga vänner och jag är bara rädd för mig själv. De kanske låter konstigt att vara rädd för sig själv men jag har försökt att od flera gånger nu och jag är bara rädd att jag ska göra de igen, jag vet hur jobbigt de är för min mamma och jag mår så dåligt varje gång jag gjort de pågrund av hur ledsen hon blir. Mina föräldrar är skilda och pratar inte med varandra, min pappa är knappt i mitt liv även fast han bor 1 km ifrån mig, han bara bryr sig inte riktigt. Jag har 3 systrar varav en har också gått igenom detta, inte lika dåligt men hon hoppade också av skolan och har depression. Jag blev diagnoserad med depression och ångest när jag var typ 12 år och add när jag var 16. Jag tar medicin för de men de funkar inte helt och mina läkare frågar om jag vill ändra doser men jag vågar inte för jag är rädd att jag kommer må jättedåligt av de och försöka od igen. Jag vet inte, jag känner mig bara tom hela tiden och jag vet inte vad jag kommer göra i framtiden. Jag är rädd att jag kommer misslyckas med allt jag gör. Även fast jag pratar med en psykolog varje vecka känner jag mig fortfarande tom och som att allt är meningslöst. Jag kollar konstant upp om man kan bli hög på den medicinen jag tar, bara för att jag vill kunna känna något igen. Asså livet är bara inte kul när man inte vill leva, man inte har några kompisar, man inte går i skolan, man tänker på hur man skada sig direkt när man kommer till ett nytt ställe, när ens egna pappa inte ens kommer ihåg ens födelsedag och när man inte kan prata om allt med någon för då kommer jag bli ivägskickad där du blir uppvaktad 24/7.
Har själv fått veta Mina diagnoser sent och kolla upp om du kan få hjälp från iris va Arbetsförmedlingen
Pm om du vill prata om mer tips bara hör av dig
Jadu nu är ju jag ingen psykolog men jag tror det som hade ärligt talat hjälpt mest är att försöka hitta någon form av hobby. Ja det låter super lame men det kan leda till så mycket mer.
Finns det något du gillar syssla med eller är intresserad av?
Maymay2.0:
Jadu nu är ju jag ingen psykolog men jag tror det som hade ärligt talat hjälpt mest är att försöka hitta någon form av hobby. Ja det låter super lame men det kan leda till så mycket mer.Finns det något du gillar syssla med eller är intresserad av?
Ja asså ja gillar o måla och spela men de är bara på dom dagarna jag har energi och då försöker jag mest prioritera att städa å skit. Så jag hinner inte riktigt göra något, för även om jag älskar att spela så har jag liksom ingen ork till att ens sätta mig vid datorn :/
Citrice:
Ja asså ja gillar o måla och spela men de är bara på dom dagarna jag har energi och då försöker jag mest prioritera att städa å skit. Så jag hinner inte riktigt göra något, för även om jag älskar att spela så har jag liksom ingen ork till att ens sätta mig vid datorn :/
Har en bomb slagit ner i rummet eller? Därför du städar så mycket?
Nåväl det var ju lite tradigt. Vad brukar du spela?
Maymay2.0:
Har en bomb slagit ner i rummet eller? Därför du städar så mycket?
Haha ja men typ. Jag spelar olika saker antar jag, mest typ mc, lite gta, lite cod och sånt
Citrice:
Haha ja men typ. Jag spelar olika saker antar jag, mest typ mc, lite gta, lite cod och sånt
Damn hoppas du har minst prestige 10 på multiplayer och zombies annars vill jag inte ha något och göra med dig
Citrice: Hej
Hej, livet kan vara riktigt tungt. 
Något som fungerar rätt bra för mig när jag inte har någon annan som lyssnar är att bara skriva av mig alla känslor utan nån censur alls, som en dagbok eller nått. Jag brukar känna en lättnad efteråt, och jag får mer kontroll över mig själv. Har du provat?
