i alla fall, hur man ser på vad som händer när/efter man dör har helt klart en betydelse för hur vi lever.

Tack för alla svar. Nu blev min examenuppgift mycket lättare.

dazed_and_confused:

Om man inte tror på ett liv efter döden så kanske man blir ambitiös och försöker göra mer i sitt jordliga liv, nu gäller inte det mig men det känns som en logisk konsekvens.

Det kan även bli motsatt effekt; livet har inget värde, varför ens försöka?

Både tron på liv efter detta, och icke-tron på detsamma kan skapa både lugn och ångest, beroende på vilken person man är.

Ta mig, jag är starkt troende på den Gud som Jesus talade om, jag tror på Bibeln, både det som är bokstavligt, och det som är symboliskt, men samtidigt kan jag ha ångest inför döden, både en rädsla av att jag ska ha fel, och en fruktan inför evigheten. Samtidigt så är jag väldigt positivt inställd till både liv och död, det beror ofta på, en smula bipolärt det där.

Men jag är fullständigt övertygad om ett liv efter detta, ett kristet, det där flummet man snackar om på "det okända", eller något helt annat. Jag kan helt enkelt inte tro på ingenting efter detta, då jag ser så mycket... Ja... Heligt? Övernaturligt? Metafysiskt? Jag vet inte, men det är min världstolkning. Hade jag saknat den hade jag inte trott, men då jag har den så tror jag. Kan inte tro utan att "veta", och trots min "vetskap" vet jag egentligen ingenting, så jag tror.

Shit, jag borde skriva böcker såhär, ingen skulle fatta något, fantastiskt.