Själv tror jag på livet efter döden här på jorden är en av många hos en skild människa. Vi dör och återföds i samma form helat tiden det enda som förändras är tiden och våra handlingar och gärningar.
När man dör kan olika saker hända beroende på hur man dör och i vilket sinnes tillstånd man är i . En mkt elak och grym person ,kommer drf i sin själsliga form känna all smärta han har orsakat under sitt liv dvs allt han har gjort kommer han få se som en egen livs dokumentär fast l ljusets hastighet . När man är död så känner man inte hunger ,smärta eller tidsbegrepp på samma sätt i det fysiska . Spiritism och andlighet är en av människans äldsta typ av religion , men ändå förnekar allt för många människor ''ett liv efter döden ' Det är svårt och förstå det icke fysiska då inte ens med dagens moderna vetenskap och kunskap vet allt om människans kropp. Döden är inget att oroa sig för , livet är svårare och grymmare .
Varelser på denna jord, och hela jorden, är för komplicerad för att bara sluta upphöra. Kanske blir man en mask sen.
"Tider förändras".
Jag föreställer mig att döden är som att somna och sen sova för gott. Är inte rädd för döden och har tänkt vissa nätter före jag ska sova att det hade varit skönt om man inte hade behövt vakna men jag är inte självmordsbenägen precis.
Man blir nog nåt annat sen. På nåt sätt lever man igen.
Själva dödsprocessen kan vara smärtsam men ändå föds du om direkt i en ny kropp. Du dör för att en annan ska födas. Och den personen är du...så att säga. Du dör när det är meningen att du ska dö.
Först behöver man ställa frågan, vad är ens medvetande för något? Jag tror att det bara är en produkt av vår hjärnas elektriska impulser. Hjärnan är hårdvaran, och dess funktion ger oss mjukvaran som är våra minnen och vårt medvetande. När vi dör är det som att radera ett datorprogram, stänga av datorn och plocka isär komponenterna. Inget mystiskt med det. Vi somnar in, och vaknar sen aldrig igen.
Om man har svårt att föreställa sig hur det blir efter ens död, föreställ dig hur det var innan du föddes. Precis.
Jag tror inte på evigt mörker. Jag tror något händer, om det är återfödelse, andlighet, liv på annan planet osv har jag ingen aning om. Jag hoppas bara att allt inte försvinner. Eller ja vissa dagar gör jag väl det.
Men om det blir evigt mörker ska det fan vara ett evigt mörker också. Eller nej, då ska det verkligen ta slut. Att hela jag ska upphöra och inte behöva känna något mer, inte kunna tänka. Jag kommer bara bli till olja efter flera miljoner år på jorden om jorden inte dött ut innan dess och vara en del av jordens naturliga kretslopp.
Om det händer något vill jag nog byta skepnad, eller om jag kommer till en ny värld vill jag leva i fullständig harmoni.
