AnonymFR:
Jag har/har haft dödsångest. Jag fick det förra året och sen dess har jag tänkt på döden varje dag. Men får inte panik över det längre som jag fick förut. Då kunde jag inte äta, sova, eller skratta. Jag mådde bara psykiskt dåligt för att jag tänkte hela tiden på döden. Vad händer när man dör? Kommer jag aldrig mer träffa min familj? Kommer det vara helt svart? Så nu frågar jag er, vad tror ni händer efter döden? Händer det något mer, eller tar det bara slut? Jag älskar att lyssna på andras teorier.
Jag har också haft det, men nu har jag inte det längre, jo du ska veta att jag frågade såhär:
Hörrni! Är ni rädda för vad som kommer hända när ni dör?
Ja!
Men är ni rädda för vad som hände innan ni levde?
Nä!
Men det hände ju samma sak då som kommer hända när ni dör era dumbommar!
aristoteles:
Jag skulle säga att du inte behöver oroa dig, ditt medvetande kommer nog vara som bortblåst vid det laget. Ingen tankeverksamhet kommer ske.
Troligtvis har du rätt, men var svårt att tänka så som en ångestfylld liten sjuåring. Man har ju lite önsketänkande om att det ska va en nice plats med alla man älskar, men försöker oftast att ej tänka på döden 
ingenting
Jag tror vi är odödliga varelser som återvänder hem när vår fysiska kropp dör. På ett sätt ser jag fram emot döden faktiskt hur konstigt det än kan låta. Men kanske får vi svar och insikter när vi inte längre är bundna till det fysiska jagets begränsningar. Döden skrämmer mig inte, den är ständigt närvarande och en naturlig del av livet. Kopplat till sorg förvisso, men en sorg som oftast grundar sig på kärlek till den som gått över till andra sidan.
förutom att lidandet tar slut, vill jag inte tro något.
Draug:
Jag tror vi är odödliga varelser som återvänder hem när vår fysiska kropp dör. På ett sätt ser jag fram emot döden faktiskt hur konstigt det än kan låta. Men kanske får vi svar och insikter när vi inte längre är bundna till det fysiska jagets begränsningar. Döden skrämmer mig inte, den är ständigt närvarande och en naturlig del av livet. Kopplat till sorg förvisso, men en sorg som oftast grundar sig på kärlek till den som gått över till andra sidan.
My point exactly.
