Först kapitlet
En ensam dräng.

Regnet smattrade på fönster rutan, och vindan tjöt och stormen ljöd. I den natt var mörkret mörkare än någonsin och i den lilla ved bon satt en dräng och såg ner på sina såriga händer. De händerna hade varit med om mycket arbete och mer skulle de bli om bara några timmar.

Drängen Oskar tänker att han måste sova, han måste vila ut. Så han lägger sitt huvud ner på den fläckiga kudden utan örngåt och tar lapp täcket över sig. Han ligger och funderar på vad han ska göra imorgon för arbete och vad han har utträttat idag. Han ligger och tänker på sin familj och sina vänner hemma i kärragärde som han lämnade för tre år sedan då han var sexton. och han är nu nitton år och längtar så fruktansvärt hem. Drängen Tor som han jobbar hos, bor väldigt avlägset från de närmaste grannarna och ännu längre ifrån kyrkan och handelsboden. Så det är ont om folk som Oskar han umgås med när han är ledig från arbetet. När han väl är ledig brukar han sitta med Tor inne i backstugan. Men det var väl inte så roande, Tor sa mest ingenting och det gjorde inte Oskar heller. Oskar var mycket blyg han hade inte varit det innan han kom till Tor men eftersom han nästan aldrig hade någon kontakt med andra människor förutom då i brev med hans familj så blev han då väldigt blyg och tillbaka dragen. Efter ett tag blundade han och snart svepte sömnen över honom.
Du skall stiga upp!
Varför är du inte vaken?
Klockan är nio och du ligger fortfarande och sover. Har du inget vett.

Oskar rycktes upp av Tors hårda stämma. Innan han ens hade vaknat slängde han på sig sina kläder och skor och gick förbi Tor i dörr öppningen utan att säga ett ord och sprang bort till åkern. När han stod där och pustade ut och tänkte över vad som just hade hänt. Allting hade gått så snabbt, Tor hade väkt honom eftersom han hade försovit sig och inte stod ute på åkern som han skulle. Så därför sprang Oskar till åkern för att börja arbeta så fort som möjligt men just som han stod där kom han på att han hade glömt spätt järnet. Spätt järnet log kvar i ved bon. Han måste genas gå tillbaka och hämta den. Han såg bort till ved bon och såg att Tor stod fortfarande kvar och såg på honom. Oskar ville inte gå och möta på honom igen. Han var rädd att han skulle få stryk. Ja det hade hänt gånger då han fick det. men han måste gå och hämta spätt järnet annars kunde han inte bryta upp åker som han egentligen skulle och då skulle det bli ännu värre för honom. Han gick med snabba steg emot Tor och när han väl kom fram stirrade de bara på varandra snabbt och när Oskar hade hämtat spätt järnet i ved bon och kom ut igen var Tor borta. Oskar andades ut och gick tillbaka till åkern.

Det här är ju då inte hela berättelsen.
men vill gärna höra komentarer på om själva historien är bra?
blir man utråkad?
går det för fort fram? måste jag utveckla osv..