Det var en sommar natt. Det hade varit fest nere vid ”viken”.
För vi hade slutat skolan och börjat sommarlovet.
Klockan börjar närma sig halv fyra på morgonen och det är en några personer kvar.
För några timmar sedan var det livligt här. Många personer som pratade, hade det roligt.
Men inget kan vara för evigt.
Vi hade slutat 9:an.
Klasser som ska splittras och kompisar man kanske inte kommer se någon mer gång.
Det var många tjejer som grät, men också såg fram i mot gymnasiet och skapa nya band med kompisar.

Så där kvar satt vi: Jag, Fredde, Steffe, Peter, Klara, Sara och Frida.
Vi satt och pratade om den tiden som hade gått och hur det kom sig att vi hade börjat känna varandra.
Vi satt och bara pratade.

Nu börjar det ljusna ute och fåglarna börjar kvittra igen.
Så vi bestämde att börja dra oss.
Jag och Sara gick nära varandra. Jag har alltid tyckt om henne.

Det var inte förs ett år sedan jag började lägga märke till henne.
Tydligen var hon ganska blyg innan men har ändrat attityd under första skoltiden.

Medans vi gick tänkte jag ifall hon verkligen tyckte om mig.
Det kändes som hon tyckte om mig.
För nu när jag tänker på det, vill hon alltid vara nära mig när det går.
Och undrar ifall hon känner av att jag tycker om henne?

Men jag är för feg för att fråga.
Tänk ifall hon bara ser mig som en betryggande vän.
Då skulle det bara vara pinsamt.

Men trotts allt är vi goda vänner och en fråga får man tåla, eller?
Medans vi gick där på vägen närmades bostadsområdena.

Första huset var Peters hus. Han sa adjö och sa att jag och Fredde skulle ringa honom senare.
Nästa hus var Klaras och Fridas hus dem bodde grannar.
Dem sa med sarkastisk ton ”Då syns vi aldrig mer då. Ha ett bra liv.”
Jag vet att de skämtade, med största sannolikhet träffas vi stort sätt varje dag hela sommarlovet och badar och njuter av sommaren.

Nu var det bara jag, Steffe och Sara kvar.
Steffe bodde mer i Centrum av förorten.
Jag vet inte varför men Jag och Sara bestämde oss att följa Steffe hem utan ens pratat om det.
Även fast det var en omväg för oss.
När Steffe var hemma sa vi hej då.
Jag sa att jag ringer honom.

Nu var det bara jag och Sara kvar.
Jag hade aldrig riktigt bara varit med Sara förut. Antigen hade det varit Jag, Steffe och Fredde som hade varit eller så hade det varit liksom hela gänget, med Frida och Klara också.

Jag kollade på klockan och sa till Sara att vi borde gå hemåt nu.
Fast jag ville ju inte att denna stund skulle ta slut.
Men hur som, började vi gå hemåt.

Sara och jag fortsatte prata lite om allting.
Planera lite inför sommaren.

Jag bodde ganska långt bort från Sara kanske 1km.
För först hade vi ju gått till Centrum för att göra sällskap med Steffe.
Men nu måste vi gå från Centrum tillbaka till bostadsområdena.

När vi började närma oss Saras hus kända jag hur jag skulle villa spola tillbaka tiden eller stoppa den för att få uppleva mer av denhär natten.

Men tiden har sin gång, och Sara började gå upp mot dörren och jag stod kvar på gatan.
- Du ringer va? Frågade hon.
- Självklart, Svarade jag.

Och dörren stängdes….
Jag stod kvar en stund på gatan, bara stod och tänkte på kvällen vi hade haft.

Jag vet inte ifall hon såg att jag stod kvar eller ifall det var något annat.
Men 2 minuter senare fick jag ett SMS som det stod att jag kunde komma in och sova hos henne.
Och 30 sekunder efter det hörde jag hur dörren öppnades.

Och ut kom Sara, tog min hand och vi gick in tillsammans.
Vi gick och la oss i samma säng.
Och började prata, igen.

Men denna gånger mer djupt mer känslor.
Hon sa att hon hade varit kär i mig ända sedan hon såg mig.
Men hon hade varit för blyg för att börja prata med mig.
Men när hennes kompisar Frida och Klara började vara med Mig, Fredde och Steffe.
Så blev det liksom automatiskt att hon började prata med oss och fick upp självförtroendet.

Hon hade fått reda på att jag tycker om henne av Frida som har på något konstigt sätt kunna känna det.
Men Sara vågade inte göra något en då. På grund av samma anledning av som jag hade.
Men hon förstod att jag kände likadant som henne när vi hade umgåtts denhär natten.
Och jag stod kvar utanför hennes hus.

Vi somnade med tankarna att dehär är ingen vanlig sommarromans utan dehär är något som kommer hålla ett bra tag, för vi har stort sätt varit kära i varandra vid första ögonblicket.

Och vi har hela sommaren framför oss.