Jag har undrat detta ganska länge. När jag var liten (typ 10år) så fick jag otroligt dåligt samvete för allt möjligt. Det började med att jag och tjejkompis kolla varandra mellan benen eller nåt som man gör när man är liten typ 7år. Och det mådde jag sen jätte dåligt av och tillsluta berättade jag det för både mamma och pappa, och det var ur världen. Och sedan fortsatte det och blev bara värre och värre. Det var snuskiga tankar som jag var tvungen att berätta för någon av mina föräldrar och det blev också att min hjärna tvingade på mig en massa tankar och så fick jag en massa ångest tills jag berätta för någon. Är det någon som känner igen det här? Det pågick kanske i ett år helt och hållet och det var jävligt jobbigt kommer jag ihåg. Jag är bara lite nyfiken på varför det blev så..
kollar inte andra mellan benen förutom min kille,
och det får jag ingen ångest av.
ellervad du fick av att kolla dina kompisar mellan benen.
Låter som tvångstankar. Du har inte gjort någonting fel.
uhuuuuuu:
kollar inte andra mellan benen förutom min kille,
Men när du var liten kanske du gjorde det? jag vet inte...
isola:
Låter som tvångstankar. Du har inte gjort någonting fel.
okej. jo de var lite det jag undrade. eller varför jag fick det. alla får det väl inte av en sån grej?
Haaannaaa:
alla får det väl inte av en sån grej?
Tvångstankar kan komma ur de mest obetydliga situationer, tyvärr många som lider av dem.
isola:
Tvångstankar kan komma ur de mest obetydliga situationer, tyvärr många som lider av dem.
det tillhör ångestgruppen eller vad man säger va? kan de vara så att man har ångest och man har massa olika typer av de. till exempel att när de försvann så övergår det i någon annan typ av ångest. alltså så försvann det inte riktigt? Eller så borde de ju vara.. ursäkta om jag är lite flummig haha
Haaannaaa:
det tillhör ångestgruppen eller vad man säger va? kan de vara så att man har ångest och man har massa olika typer av de. till exempel att när de försvann så övergår det i någon annan typ av ångest. alltså så försvann det inte riktigt? Eller så borde de ju vara.. ursäkta om jag är lite flummig haha
Jo, det tillhör nog ångestkategorin. Sök hjälp för dem, det finns hjälp att få. Lycka till!<3
Undrar, varför kollade du din kompis mellan benen? ![[chocked]](/img/smilies/chocked.gif)
![[confused]](/img/smilies/confused.gif)
fantasilös:
Undrar, varför kollade du din kompis mellan benen?
hon var liten, barn är väldigt nyfikna på sex det är normalt
Angelize:
, barn är väldigt nyfikna på sex
Jotack, jag vet ![[ops]](/img/smilies/ops.gif)
![[badgrin]](/img/smilies/badgrin.gif)
fantasilös:
Jotack, jag vet
jaha varför i helv. fråga du då
Jag kommer ihåg att när jag gick på dagis så fanns det en ritual bland alla killarna. Den bestod att man skulle gå upp på en liten kulle i en skogsdunge och gnugga kukarna mot varandra. Om man utförde denna ritual så betydde det att man var en riktig vän.
Ett riktigt Gay dagis det där
Har inte hört att någon har blivit gay senare i livet dock.
Jag mår inte dålig av händelsen i alla fall.
Filip:
Ett riktigt Gay dagis det där
haha man var konstig när man var liten..
Jag mår inte dåligt av själva händelsen heller, men det var väl då jag började märka av min ångest.
isola:
Låter som tvångstankar.
