Det finns ingen formel för att skaffa vänner. Är du den person som du själv vill vara? Var den du är och träffa människor med samma intressen som du eller pröva nya hobbies, sporter, osv och se om du kanske hittar något nytt du gillar. Jag skulle inte vilja bete mig på ett visst sätt för att få vänner.

Dessutom måste du ge först innan du kan ta. Många människor vill träffa andra människor för att kunna ta värde. Erbjud värde först och de runt omkring dig kommer att märka att du är en positiv människa som inte beter sig på ett manipulativt sätt.

Man kan inte heller tvinga människor att ställa upp eller finnas till utan relationer är något som växer fram.

Men att vara öppen, spontan, positiv, glad brukar bjuda på sig själv brukar vara ett säkert sätt få vänner.

Rent konkret så behöver du tänka lite som en fiskare. Du behöver aktivt ta ställning till att fixa lite nya vänner, och du har följande fiskenät:

UM
Bilddagboken
Facebook
Happy Pancake
Vilket annat community som helst

Fördelen med Internet är att du kan väldigt lätt, och exponentiellt skaffa MSN-kompisar som du sen styr upp nåt med. Att ta nummer blir en barnlek, och du kommer med tiden skaffa många nya kompisar så här. Var positiv, ha en härlig attityd till allt, och ta allt med en klackspark, så ska du se att du får lojala polare som tar en öl eller två med dig på en afterwork.

Under tiden ska du gå ut och tvinga dig själv vara social. Bantra lite med bartendern, kassören, expediten på ICA, vara allmänt nyfiken om folk, och inte vara rädd för att framstå som en pratkvarn, eller engagerad. Det gäller att skapa en koppling till folk.

Om du jobbar/pluggar och du ser någon som sitter själv, var vänskaplig och sitt bredvid honom och presentera dig själv. Vänta inte på att någon ska sprinkla guld över din vardag, när du kan själv vara den personen

På krogen, var bara überpositiv, hälsa på folk, fråga hur läget är, och le som ett retard

Tro mig, allt det här fungerar. Inom ett år så kommer din sociala omgivning att ta form på allvar, även om det kommer dagar då du känner dig allmänt ensam och försakad.

Inse också satt mkt folk är ensamma, eller iaf känner sig ensamma. Även om du bara pratat med snubben några få ggr så bjud med honom på det ni båda har gemensamt. Folk blir glada om du visar lite framåtanda.

Snackade om skräckfilmer idag med en snubbe jag inte känner så värst bra på gymmet. Frågade sen om han sett Den senaste paranormal phenomen eller vad den heter och det hade han inte så då bestämde vi helt enkelt att vi 2 skulle gå och se den. No big deal.

Som med allt annat måste du våga riskera lite för att vinna.

Bajwa:

Var den du är och träffa människor med samma intressen som du eller pröva nya hobbies, sporter, osv och se om du kanske hittar något nytt du gillar.

Försökt med det en del faktiskt.
Har inte hittat någon klubb för folk som drar ut och typ fotografer i naturen dock. Eller som gillar som jag kallar det skojbrottning eller bara spontant dra och bada typ. Dessutom om man frågar valfri främling nere vid badet om man ska vara vänner eller något så lär de ju allvarligt tro att man är något psykfall. Att ens säga hej till folk verkar ju få de att tro att man kommer direkt från någon psykavdelning...

Bajwa:

Var positiv, ha en härlig attityd till allt, och ta allt med en klackspark, så ska du se att du får lojala polare som tar en öl eller två med dig på en afterwork.

Nu dricker ju förvisso jag inte..
Skrev också att jag tycker folk kan vara rätt otrevliga (inte alla) när de druckit.

Bajwa:

Bantra

Vad betyder "bantra"?
Aldrig hört det ordet och hittar inte på Google, heh

Bajwa:

Inse också satt mkt folk är ensamma, eller iaf känner sig ensamma. Även om du bara pratat med snubben några få ggr så bjud med honom på det ni båda har gemensamt. Folk blir glada om du visar lite framåtanda.

Grejen är väl den att jag alltid är den som tar initiativ oftast verkar det som, och får nästan aldrig det tillbaka så att säga. Då tror man ju faktiskt att något är fel på en även om folk verkar gilla ens sällskap när man väl är tillsammans.

Bajwa:

Som med allt annat måste du våga riskera lite för att vinna.

Vet förvisso inte vad man skulle riskera, men jag är lite blyg av mig, mera förr, mindre nu, men fortfarande är det ju inte så skoj att bli dissad förstås. Försöker alltid säga hej till folk och så, men känns som att folk tycker man är konstig ibland då och så får man ibland blicken som verkar lite frågan vilken psykmottagning man precis blivit utsläppt från...

Sedan är väl problemet inte att jag saknar vänner, problemet är väl att de inte vill hitta på grejer eller framförallt kanske att de sällan frågar mig om jag vill hitta på något. Eller att det helt enkelt rinner ut i sanden något som man faktiskt har planerat. Det kan jag bli riktigt irriterad på och sådana som det konstant bara rinner ut grejer i sanden med brukar jag försöka hålla mig borta från.