Vet inte riktigt om denna tråden passar in här men iaf.
Jag har alltid varit ganska känslig och alltid haft mkt empati för andra. När jag var liten så kunde jag börja gråta för att ngn annan va ledsen ( jag menar alltså när jag var 4-5)
Iaf det känns som att jag blir väldigt ledsen hela tiden, och inte om folk skulle säga taskiga saker till mej eller saker som handlar om mej, det är mer andra personer
T.ex häromdagen var jag på stationen och såg en gammal tant som satt alldeles ensam och ät kexchoklad, och så såg hon lite rädd ut eller vilsen. och då började jag gråta, tyckte så himla synd om henne, kanske inte är det egentligen men..
Min mamma läste tidningen för ett tag sedan och så stog det om en 5-årig pojke som hade blivit uppäten av en krokodil för han försökte hindra krokodilen från att äta upp hans hund. och då började jag gråta, jag tänkte på hans familj och jag blir ledsen bara jag tänker på det.
Jag kan liksom knapp se sorgsna filmer utan att gråta ( vet att många gråter til såna filmer) men jag får verkligen ont i hjärtat och hela kroppen av medlidande för dom.
Vad ska jag göra? Vill inte gå runt och vara ledsen och sorgsen hela tiden. blir helt försörd
förstörd*
Är oxå överempatisk men jag börjar sällan gråta, fast kan få rysningar om jag ser typ svältande barn på teven eller liknande. 🙁
okej, men jag blir alltså ledsen hela tiden, räcker typ att jag tänker på det, så börjar jag gråta
come under my wings and ill share some warmth with you 😀 (mental feel-good-värme) ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
haha 😛 men seriöst vad tycker ni jag ska göra?
April:
T.ex häromdagen var jag på stationen och såg en gammal tant som satt alldeles ensam och ät kexchoklad, och så såg hon lite rädd ut eller vilsen
Åh, det är något speciellt med ensamma människor som äter typ godis eller glass. Det känns i hjärtat på något sätt och man vill bara krama om dom.
Precis, jag får liksom ont i hjärtat och det känns så jävla sorligt, jag blir så ledsen.
Oväntad:
Åh, det är något speciellt med ensamma människor som äter typ godis eller glass. Det känns i hjärtat på något sätt och man vill bara krama om dom.
Gamla människor som sjunger "Ja må han leva" via telefon, då de inte kan lämna sin lägenhet.
Ja så känner jag också! Det är skit jobbigt ;(
Såg en fattig gammal man idag på stan, han stog på gatan och försökte samla in lite pengar genom att spela dragspel. När jag gick förbi kollade han på mig, med en ledsen blick, men jag hade inga mynt att ge till honom! Mådde jätte dåligt efter det, jag tyckte så synd om honom! ![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
Sånt är asjobbigt, man blir helt slut, man blir så himla ledsen och det känns som man inte kan göra ngt..
Hmm. Bli cyniker. Inte så svårt.
April:
Min mamma läste tidningen för ett tag sedan och så stog det om en 5-årig pojke som hade blivit uppäten av en krokodil för han försökte hindra krokodilen från att äta upp hans hund.
HAHA
sluta böla och gör något konstruktivt
Det är inte dåligt på något sätt. Det finns inget värre än de som inte bryr sig, som är likgiltiga inför allt. Du har möjligheten att bry dig, och det är jättebra, bara du klarar att vända ledsenheten till en vilja att göra saker bättre. Vad vill du förändra?
En gång när jag var liten så blev jag jätteledsen över ett bråk i en serietidning.
Nu är jag rätt så känslokall gentemot det mesta.
