https://en.wikipedia.org/wiki/North_American_blizzard_of_1996#New_York_City
Hamnade på nyheterna i all hast, i ett litet videomontage på ungar och föräldrar som lekte i snön. Mamma slängde mig i en snödriva. Fun times.
börja åska när vi va ute på sjön, himlen va svartblå som en skitstor skugga, åkte hela vägen iland med båten å sen bil, ganska otäckt fast coolt när man såg att de åska typ 10 mil bort över sjön, satt på bergen o kolla på blixtskådespelet, sen har ja stått o grävt i värsta spöregn ja nånsin sett
när de va snöstorm uppe i fjällen å vi skulle åka skidvägen hem. man varken såg eller hörde något 1 meter runt sig. fan va man skulle kunnat tappa bort varann
hamnade i en rejäl storm när jag paddlade kajak själv till sjöss, det regnade och blåste och blixtrade och himlen va alldeles svart. visste att det va farligt, men har aldrig känt mig så närvarande och levande som då...
fick nog när en blixt slog ner 10 meter ifrån mig. då kastade jag mig själv + kajaken upp på en ö och väntade ut ovädret
kraften i naturen asså
Hade länge en fobi för åska efter att jag som barn var med om en ganska obehaglig händelse.
Niklas: fobi för åska efter att jag som barn var med om en ganska obehaglig händelse
vill du berätta?
seasaw:
vill du berätta?
Var ute med familjen på någon slags utflykt i en stor fransk park, kan nog ha varit typ 4-5 år. Hur som helst sveper en sjuhelvetes åskstorm in när vi är ganska långt inne i parken, det börjar spöregna, vi tar skydd under något slags tak gjort av trä. Sen slog typ blixten ner hur många gånger som helst runtomkring oss, ovädret var verkligen över oss, det blinkade liksom konstant och dundrade helt sjukt mycket. Tror att jag nog tänkte att den skulle slå ner i taket vi var i och att det var kört typ haha. Sedan dess hade jag en fobi för åska ganska länge. 🙂
Niklas: Sedan dess hade jag en fobi för åska ganska länge
fattar! intressant det där med de där, till synes, små grejerna i barndomen som sen ändå ekar genom hela livet
seasaw:
fattar! intressant det där med de där, till synes, små grejerna i barndomen som sen ändå ekar genom hela livet
Har det dock inte längre och förhoppningsvis kommer det inte tillbaka i resten av livet heller. Men man vet ju aldrig. :))