Jag har en kille sen 13 månader tillbaka. Han är fin, snäll, bryr sig, grälar inte, trygg och ser bra ut. Han gör mig glad, lycklig kan man nog också säga.
Nu är det så att jag har inte sett honom på 7 veckor. Jag jobbar utomlands och kommer inte hem förrän i mitten av juli.
Igår gick jag ut och... jaa... efter någon timme stod jag och dansade med en skitsnygg och charmig kille. 26 år och soldat.. Jag förklarade faktiskt att jag har pojkvän, men att vårt förhållande är "bekvämt", snarare än passionerat (passionerat har det nog aldrig varit). Dessutom sa jag något som en vän har lärt mig. "I may be on a diet, but I can still look at the menu." Han förstod och sa att vi skulle ju ändå kunna gå ut och ta ett glas, eller kanske till och med middag. Det sista jag gjorde var att ge honom en snabb kyss på munnen med tanken att "det här är hejdå, vi ses aldrig mer".
Jag kände mig inte skyldig då, igårkväll, för det där var ju slutet, vi skulle aldrig ses mer. Men idag... Idag känner jag att jag verkligen skulle vilja gå på middag. Leva lite. Tanken ger mig en härligt nervös och pirrig känsla i kroppen. Något som jag aldrig kände/känner med mig nuvarande kille. Han gör mig bara lugn, glad, nöjd och får mig att känna mig trygg (inte så "bara" kanske).
Jag har hans nummer. Han har inte mitt.
Vad ska jag ta mig till?! Hjälp!
Du verkar inte vara värd din kille så ja, gör slut.
LittleLottie:
Vad ska jag ta mig till?! Hjälp!
Du kan ju börja med att berätta för din "pojkvän" exakt hur du känner.
Tjejer. ![[tired]](/img/smilies/tired.gif)
Supply and Demand:
Du verkar inte vara värd din kille så ja, gör slut.
LittleLottie:
Han gör mig bara lugn, glad, nöjd och får mig att känna mig trygg
är det jag strävar efter i ett förhållande ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
men visst träffa soldaten och efter några månader kanske du inser vad du slängt bort
hjortpojken:
är det jag strävar efter i ett förhållande men visst träffa soldaten och efter några månader kanske du inser vad du slängt bort
Exakt. Det är det jag är rädd för. Vi har ett bra förhållande.. kanske till och med perfekt. Vi har kul ihop också, glömde säga det. Men glöd och passion? Nej. Behövs det? Jag vet inte..
LittleLottie:
Men glöd och passion? Nej.
om du känner att det är så viktigt så går det väl kanske att skapa passion.
Depraverad?
stentuff:
Depraverad?
Ja, det kan väl hända. Vad ska jag göra åt saken?
LittleLottie:
Det sista jag gjorde var att ge honom en snabb kyss på munnen med tanken att "det här är hejdå, vi ses aldrig mer".
Det är ju därför du är intresserad, för att det är "flyktigt" och att han är perfa i ditt huvud.
Du borde säga det här till din kille,
vet han hur han ska göra så dissar han dig ett tag(så du värdesätter vad du kunnat förlora).
Greger_EFG:
Du borde säga det här till din kille,
vet han hur han ska göra så dissar han dig ett tag(så du värdesätter vad du kunnat förlora).
Okej, I see your point. Jag frågade mina kompisar här om den här saken. De sa att jag absolut inte, under några omständigheter, skulle berätta om det för min kille. Shit alltså. Ordet "förvirrad" har precis fått en helt ny innebörd.
LittleLottie:
De sa att jag absolut inte, under några omständigheter, skulle berätta om det för min kille
Vad är det för oärliga horor till "vänner" du har?
LittleLottie:
Okej, I see your point.
LittleLottie:
Jag frågade mina kompisar här om den här saken. De sa att jag absolut inte, under några omständigheter, skulle berätta om det för min kille.
Har han backbone lär han ju göra slut med dig,
fast om han ändå är kär i dig men smart, kommer han nog dissa dig ett tag till, kanske surar och inte svarar i telefon ett tag etc.
Men då lär du till slut uppskatta det du känner att du riskerar att förlora, vilket gör dig nöjdare och får tbaks glöden!![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
Kan vara en bra läxa!
Det vet bara du själv.
