My dreams are her:

Vad jag syftade på vara att det inte är bra att börja äta stora mängder av den feta maten utan att komplettera med annat.

I så fall håller jag med dig.

enhimmelskdrog:

fattar inte x_martys svar

Om du vill gå upp i vikt är styrketräning förmodligen ett av de bättre alternativen. Smala personer upplever ofta problem med sin låga vikt och har ofta större problem med det mentala än det fysiska. Äter de bra och får regelbunden motion bör de inte oroa sig om vad de väger.

Blivande_japan:

Frågan är om det är bra för någon som inte tränar att börja direkt på 4 pass/vecka.

OT: Ni minns säkert "Let's Dance" från tv4. Där medverkar ofta forna kändisar över 30-40 som aldrig tidigare tränat under hela sitt liv som blir tvungna att hoppa av programmet på grund av allvarliga sjukdomar och hjärtfel.

Så du har förstås en poäng i ditt resonemang.

My dreams are her:

För att det är dåligt med transfetter.

Som du själv skrev senare så innehåller långtifrån alla fet mat transfetter. Sen är dte klart att man ska ha en varierad kost!

x_marty:

Om du vill gå upp i vikt är styrketräning förmodligen ett av de bättre alternativen. Smala personer upplever ofta problem med sin låga vikt och har ofta större problem med det mentala än det fysiska. Äter de bra och får regelbunden motion bör de inte oroa sig om vad de väger.

Om man är undernärd och gått ner massor i vikt på kort tid utan att man vet varför så bör man inte börja styrketräna det första man gör, styrketränar du gör du av med ännu mer energi än om du inte tränar och därför bör man först kolla upp så att det inte finns något medicinskt som gör att man gått ned i vikt, sen kan man i samråd med en läkare/dietist komma fram till vad man ska göra åt problemet.

Många intressanta kommentarer, tack!

Angående "äta mer":

Jo, det är klart det man ska göra. Men när jag har problem att få i mig mat alls så... Heh.

Angående vågen:

Den visade inte fel. Jag var hos mamma och pappa i går. Där vägde jag mig i smyg. Den vågen visade 51 kilo.

Jag har en tid hos en läkare om en vecka

Få se vad som händer då...

x_marty:

Om du vill gå upp i vikt är styrketräning förmodligen ett av de bättre alternativen. Smala personer upplever ofta problem med sin låga vikt och har ofta större problem med det mentala än det fysiska. Äter de bra och får regelbunden motion bör de inte oroa sig om vad de väger.

Fast utan en läkarundersökning och blodprover så kan man inte säga så.

ont: kontakta din läkare. Du verkade ju underviktig redan innan.
Och ät frukost, lunch, mellanmål, middag och fika. Nyttig mat alltså.

jason:

Men när jag har problem att få i mig mat alls så...

Varför har du problem med det? Handlar det om något fysiskt - typ illamående eller att du inte blir hungrig? I så fall bör du definitivt nämna det under ditt läkarbesök.

mediakatt:

Varför har du problem med det? Handlar det om något fysiskt - typ illamående eller att du inte blir hungrig? I så fall bör du definitivt nämna det under ditt läkarbesök.

Jag vet inte... Jag känner mig inte hungrig (tror jag). Jag kan känna mig svag, yr och så, men jag kopplar inte de känslorna till att jag bör äta. Ofta så är det "men blä, är jag sjuk igen?" men i bästa fall "hm, har nog inte ätit så bra i dag", dock utan att koppla det till att jag ska äta. Jag inser hur sjukt det hela låter! Men det är ett mönster som är svårt att resonera kring.

Jag hintade alldeles nyss för min familj att jag har dålig aptit. "Men du har ju bra aptit (dvs normal) när du är hos oss och äter!" Jo, men, äter jag lunch hos mamma och pappa en lördag dröjer det till söndag lunch innan jag ens funderar på att äta något mer. Det är inte så bra.

Jag tror att aptitlösheten började med ett omedvetet minskat intag av mat. Detta ledde till att jag vande mig med mindre mat, vilket ledde till ett vidare mnskat intag... blir mindre och mindre och i dag har jag bara ätit (inser jag först nu):

- tre rån med ost
- en pepparkaka
- en sockerkaksbit

(och då på besök hos en granne)

Hemma har jag fått i mig två glas blåbärssoppa. JAG VET! DETTA ÄR SJUKT! Men det är ett dåligt mönster. Även om det finns en fysiologisk förklaring bakom det hela (kanske till och med en sjuklig en) så bidrar ju mitt mönster till att det hela förvärras.

Och i min erfarenhet är mönster fruktansvärt svåra att bryta. Då pratar jag både om beteendemönster och tankemönster. Jag lutar åt att kategorisera min aptitlöshet i båda dessa fack.

Så nu i kväll, tjugo minuter över midnatt, inser jag att jag måste äta något.

Jag bygger denna insikt på:

- kurrandet i magen (hörs!)
- känslan av tomhet i magen (känns!)
- yrseln
- svagheten

Men jag känner mig inte hungrig. Det finns inget i mig som säger "Kom igen, ät nu. Du behöver mat!" Jag har en insikt, ungefär som insikten "ja,jag borde göra läxan" men den räcker inte så långt. Jag är känd för vad engelskspråkiga kallar "procastination" (heh) vilket gör att även med en insikt kan det dröja lång tid innan jag fullföljer den.

I vilket fall som helst är det väldigt irriterande. Men det är ett mönster som måste brytas. I min erfarenhet bryts mönster bäst progressivt, dvs ett steg i taget. Men var börjar man?

Hmm... Mycket att diskutera med läkaren!

När du äter soppa, ät gärna bröd med ost till.

jason:

Men var börjar man?

Ett bra första steg är att börja äta regelbundet. Ställ in alarm på mobilen, runt 3-5 timmars mellanrum och se till att äta något varje gång det ringer. Om man äter regelbundet så brukar man också få tydligare hungerskänslor och bli bättre på att känna igen dem.

Du kan ju också fråga läkaren om det finns möjlighet för dig att träffa en dietist eller annan person som kan hjälpa dig att planera vad du borde äta och när.

jason:

inser jag att jag måste äta något.

jason:

- kurrandet i magen (hörs!)
- känslan av tomhet i magen (känns!)
- yrseln
- svagheten

jason:

Det finns inget i mig som säger "Kom igen, ät nu. Du behöver mat!"

UPDATE

Gick till vårdcentralen i dag för att kolla upp detta.

Läkaren kände på mage och lyssnade på andning och hjärtat. Hon fann inga skäl att tro att det är något fysiskt där.

Men för säkerhets skull ville hon kika i analen. Så, första gången jag kände någon/något vidröra min prostata så var det en läkarkvinna, haha. Jag är en dålig bög

Men inte heller där såg hon något. Förutom att jag åt alldeles för lite fibrer och att jag hade en hemorrojd (som jag fått stolspiller för nu, hm!).

Enligt henne var allt psykiskt. ähhhh....

Ska försöka få tag i en dietist nu...

jason:

Enligt henne var allt psykiskt. ähhhh....

Hon tog inga blodprover? Skräpigt.

jason:

Ska försöka få tag i en dietist nu...

Här borde du kunna hitta något: http://drf.nu/finn-en-dietist.php

mediakatt:

Hon tog inga blodprover? Skräpigt.

Jodå, blodprov togs också. Två stycken, vad jag förstod. En för att kolla struma och en för att kolla ämnesomsättningen.

mediakatt:

Här borde du kunna hitta något: http://drf.nu/finn-en-dietist.php

Detta var skrämmande dåligt. Fem dietister i hela länet varav bara en inom tre mils radie. Aja, lyckligtvis är detta bara ett urval.

Jag ska till psyk i morgon. Vårdcentralsläkaren skrev brev till psyk... eh. Aja, får be om remiss till dietist iaf Psykiatrin borde väl ha dietister även för icke-anorektiker, va?

jason:

Jodå, blodprov togs också. Två stycken, vad jag förstod. En för att kolla struma och en för att kolla ämnesomsättningen.

Inget för att kolla eventuella näringsbrister?

jason:

Jag ska till psyk i morgon. Vårdcentralsläkaren skrev brev till psyk... eh. Aja, får be om remiss till dietist iaf Psykiatrin borde väl ha dietister även för icke-anorektiker, va?

Jag tror de flesta dietister som arbetar vid psykiatrin är inriktade mot ätstörningar (av alla slag), men de kan säkert skicka en remiss till en dietist vid en annan del av sjukvården om det skulle behövas.

Jag är sur.

Jag skulle ha träffat psyk för vanlig check-up. Läkaren på vårdcentralen skrev väl nån journalanteckning så att psyk skulle se det. "Det är väldigt viktigt att du tar upp det med psyk" sa vårdcentralsläkaren. Jo men visst.

En timme innan jag skulle åka i väg till psyk så ringer de och säger att psykiatern inte kan träffa mig. Det var nåt akut som hade hänt. Hm, okej.

Jag berättar för psyk vad som hade hänt på vårdcentralen och vad vårdcentralen ville framföra. "Kanske ni kan hjälpa mig med en remiss till en dietist?" frågade jag "även om jag inte kan träffa min psykiater till slutet av januari?"

De hade inga dietister på psyk där jag går så de sa "Ring vårdcentralen och be dem skicka en remiss!"

Vilket jag gör. Jag ringer vårdcentralen och säger vad psyk sa till mig. Jag pratar med nån sjuksköterska. Han säger att han ska prata med vårdcentralsläkaren jag träffade förut.

Han ringer upp efter ett par dar och säger då "Nä, asså, hon (läkarn) ville att du skulle ta upp detta med psyk och inte med en dietist. Alltså blir det ingen remiss."

"Okej, men psyk kan juinte träffa mig till slutet av januari och om jag fortsätter gå ner i vikt trots att ni konstaterat att det inte är nåt fysiskt fel på mig, vad ska jag då göra?"

"Asså, hon ville inte ge dig en remiss. Prata med psyk."

GAH!

Nu är det i alla fall jul och jag äter mer än vanligt. Alltid nåt

Tur att det är jul, haha!