Jag har ett flertal gånger hört, läst och pratat med tjejer som blivit våldtagna, sexuellt utnyttjade osv som har mått dåligt över det , men mått till och med ännu sämre när det har fått reda på att det var en "våldtäkt".
Jag tycker förstås att det är hemskt, men jag tror att många lider för mycket i onödan pga samhället säger att man måste må dåligt över en sån händelse. Om en kille däremot blir sexuellt utnyttjad av en tjej anses det inte som lika hemskt.
Jag har blivit utsatt för sexuellt tvång (vill inte gå in på detaljer), och det var förstås väldigt obehagligt, men ska jag vara ärlig så var det inte lika obehagligt eller traumatiserande som bli arresterad av polisen för narkotikainnehav. Försöker inte på nåt sätt få våldtäkt att framstå som nåt mindre hemskt än vad det är, men jag tror seriöst att många lider för mycket för deras eget bästa.
Lösningen är förstås att få stopp på våldtäker, men så länge det fortfarande existerar måste man också beakta problemet från andra vinklar.
Nej.
Bara nej.
Positiv: men ska jag vara ärlig så var det inte lika obehagligt eller traumatiserande som bli arresterad av polisen för narkotikainnehav.
Har blivit våldtagen innan (inte av polisen då...) och även arresterad av polisen (civilare som rusar in i lägenheten, tycker ned en i soffan och ej säger "polis" eller visar id för än man ber om det) och jag håller med om att polisgrejen var mycket mer traumatiserande där och då, kanske för att jag visste att jag fann mig i en ganska dålig situation (jag flyttade, den nya inneboenden blev träffad av en kula senare, säger ganska mycket om miljön) och tänkte inte att det nödvändigtvis behövde vara snuten som rusade in, även om det var mest troligt.
Men våldtäkten har varit jobbigast i längden, snutgrejen var jobbig i några veckor och sedan efter ÖVER ETT ÅR när jag fick hem böterna för narkotikainnehaven (ja, det var flera...) SAMTIDIGT som jag fick hem brevet om att min våldtäktsman gått fri så var det sjukt hemskt efter som att jag kände mig så orättvist behandlad, jag skadade ingen annan än mig själv, det gjorde han som våldtog mig, men jag var den som fick böta...
Formulerar mig helt efterblivet just nu, sorry.
Smutsstämpeln är definitivt ett oönskat och destruktivt problem.
Positiv: Om en kille däremot blir sexuellt utnyttjad av en tjej anses det inte som lika hemskt.
men även män mår dåligt av våldtäkter.... speciellt om det var gjort av en kvinna för då får de ännu mindre socialt stöd.
m men man reagerar olika
det kanske inte är det 6uella som är det värsta utan underläget man är i
förstår helt och i mitt fall stämmer d du skriver
Jag har full förståelse för att någon kan gå igenom en våldtäkt och inte falla sönder efteråt, utan klara sig bra, inse att "okej, jag har varit med om ett trauma", acceptera det, och inte må dåligt efter. Men bara för att några kan det ska det inte förväntas av alla att de kan. Vi hanterar alla situationer på olika sätt. Stöd och hjälp ska finnas åt de som drabbats - om de vill det! Vi kan och ska naturligtvis fortsätta jobba för att smutsstämpeln ska försvinna, men vi kan inte förminska de som upplevt det som något otroligt hemskt, bara för att det finns en grupp som inte ballar ur. För att uttrycka mig kort.
För att utveckla är det förkastligt att det hos ett våldtäktsoffer ska uppstå en känsla av att ha blivit besudlad och nedsmutsad, att behöva duscha i en evighet och skrubba bort skinnet. Detta torde ju bero på en internaliserad quasikristen moral där kvinnan betraktas som förbrukad ifall hon har haft sex, med eller mot sin vilja. Det råder också en destruktiv norm om att ett (kvinnligt) våldtäktsoffer ska må oerhört dåligt och gör hon inte det ifrågasätts att händelsen ägt rum över huvud taget.
time:
Jag har full förståelse för att någon kan gå igenom en våldtäkt och inte falla sönder efteråt, utan klara sig bra, inse att "okej, jag har varit med om ett trauma", acceptera det, och inte må dåligt efter. Men bara för att några kan det ska det inte förväntas av alla att de kan. Vi hanterar alla situationer på olika sätt. Stöd och hjälp ska finnas åt de som drabbats - om de vill det! Vi kan och ska naturligtvis fortsätta jobba för att smutsstämpeln ska försvinna, men vi kan inte förminska de som upplevt det som något otroligt hemskt, bara för att det finns en grupp som inte ballar ur. För att uttrycka mig kort.
Självklart, alla reagerar och upplever olika. Menar inte att man ska förminska någon, men man ska sluta säga åt folk hur de ska må efter en händelse. Personligen har själva händelsen inte satt några större spår i mig, men förstår också att själva händelsen är riktigt hemskt för vissa. Att det anses som bland det "värsta" man kan ustättas för är ju inte på nåt sätt bra för någons välmående, och gör snarare att man mår sämre än vad man gjorde från början. Självklart ska stöd och hjälp finnas för alla som mår dåligt eller behöver det.
Varför vill ni förminska någons lidande?
