Hej.
För att dra en lång historia kort så började jag ettan i gymnasiet för ca 3 månader sedan.
Skaffade mig lite kontakter och några av dem blev jag kompis med och vi umgicks jämt och ständigt i skolan men ganska sällan på fritiden, det enda vi gjorde var att möjligtvis gå till köpcentret ibland efter skolan.
På senare tid så har jag märkt att de har börjat ignorera mig mer och mer och de hänger konstant med sina kompisar osv. osv. och de hänger ofta med varandra också (mina kompisar) men beter sig som om jag inte finns.
De frågar aldrig mig om jag vill dra hem till "Kalle" (exempelnamn) men i skolan så hänger de gärna med mig och pratar med mig osv. osv. och om jag inte pratar med dem så brukar de oftast prata med mig i skolan men nu gör de inte det längre. Jag förstår om de har tröttnat på mig och att jag inte "pratar först" men det ska inte vara så ensidigt att jag ska prata med dem först varje gång.
Idag så var det enda de sa till mig var "Hej" när vi hade slutat och jag sa ingenting tillbaka, jag kunde inte svälja min stolthet med andra ord. Ibland så känner jag att de nästan vill mig ont på nåt sätt men det är antagligen inte så, jag vet att jag inte vill dem något ont.
Så jag har varit väldigt nere över den här "utanförskapen" hela veckan och jag har inte ätit skolmaten någon dag heller och jag har suttit för mig själv på rasterna och pluggat matte eller bara goofat runt med cmd på skoldatorn.
Detta har hänt med otaligt många "kompisar" genom åren och jag börjar bli väldigt trött på att inte ha några riktiga kompisar och alltid bli "back-stabbad". Men å andra sidan så vill jag inte skylla på någon annan eftersom det har hänt mig så många gånger och jag klandrar mig själv för det här och förmodar med säkerhet att det måste vara fel på mig och inte någon annan.
Men vad, vad är det jag gör fel? Jag försöker att visa intresse mot andra om jag verkligen är intresserad, och jag försöker att ha en positiv attityd när jag sällskapar andra. Folk verkar tycka om mitt sällskap och de skrattar gärna åt mina skämt osv. osv. och det är genuina skratt och inget fejkat, det märks på dem.
Ska vara lite krasst ärlig och säga att det låter som att du kanske är energikrävande att umgås med. Gissar att folk känner att de investerar mer energi än vad de får tillbaka av att hänga med dig. Sånt gör ofta att folk tar avstånd även om de egentligen kanske gillar dig.
Det är det jag utläser av din text, men det kan ju hända att det finns fler faktorer än så, som jag missar, så ta allt som jag skriver med en nypa salt!
Lazarus: Jag förstår om de har tröttnat på mig och att jag inte "pratar först" men det ska inte vara så ensidigt att jag ska prata med dem först varje gång.
Låter lite som att du slår huvudet på spiken här. Det låter ju samtidigt som att du sällan till aldrig tar initiativet när du formulerar dig såhär? Klart du inte ska behöva ta initiativ varenda gång, men kanske varannan? Kanske till och med mer än varannan under en period, om du vill kunna vända den här trenden
Lazarus: jag sa ingenting tillbaka,
Det här låter som ett väldigt frånstötande beteende. Gissar att personen som sade hejdå till dig sannolikt tror att du ogillar hen efter en sån grej. Ogillar ganska mycket till och med. Trots att du inte menade något illa så tror jag att du måste se mer till resultaten av dina handlingar, än du ser till vilka dina intentioner är.
Lazarus: Ibland så känner jag att de nästan vill mig ont på nåt sätt men det är antagligen inte så
Om du ofta beter dig så som du beskriver här ovan att du inte svarar på tilltal eller att du sällan tar initiativ till att umgås, så kan jag tänka mig att många har en uppfattning om dig där de tror att du ogillar dem. Många reagerar på sådant med att antingen ta avstånd, eller vara "fientligt" inställd tillbaka.
Lazarus: Jag försöker att visa intresse mot andra om jag verkligen är intresserad,
Det låter bra! Jag tror att du kanske behöver titta lite extra noga efter saker som intresserar dig hos andra dock, och lägga i en lite högre växel när det gäller att få dem att vara intresserade av dig. Även om det bara är tillfälligt. Tyvärr kommer det innebära att du måste ge mer än du kanske får, till en början.
Du verkar vara ganska klok och har mycket självinsikt, samt att folk verkar gilla att umgås med dig när umgänget väl är igång, så jag tror definitivt att det här är något du kan vända och lösa efter hand, men att det kommer kräva mer energi av dig än du kanske är van att investera.
Det här låter som ett väldigt frånstötande beteende. Gissar att personen som sade hejdå till dig sannolikt tror att du ogillar hen efter en sån grej. Ogillar ganska mycket till och med. Trots att du inte menade något illa så tror jag att du måste se mer till resultaten av dina handlingar, än du ser till vilka dina intentioner är.
Om du ofta beter dig så som du beskriver här ovan att du inte svarar på tilltal eller att du sällan tar initiativ till att umgås, så kan jag tänka mig att många har en uppfattning om dig där de tror att du ogillar dem. Många reagerar på sådant med att antingen ta avstånd, eller vara "fientligt" inställd tillbaka.
Jag vill bara berätta att det här hände bara idag. Jag brukar svara på tilltal annars och jag försöker ta initiativ att umgås, i måndags frågade jag två av dem om de ville göra något på Fredag eftersom vi är lediga då.
Tack för ett insiktsfullt svar, förresten 🙂
Miceparade:
Hur bra är du generellt på att ställa frågor till andra?Vad sa dom då?
Np
Jag kan vara lite avvikande ibland och inte göra mig förstådd, tror jag. Men jag försöker få fram det jag vill veta på ett lugnt och sansat sätt med en vänlig ton.
Den ena sa "Ja, om jag inte har några planer då så" och den andra "Ja, det kan vi väl".
Lazarus: ag kan vara lite avvikande ibland och inte göra mig förstådd, tror jag. Men jag försöker få fram det jag vill veta på ett lugnt och sansat sätt med en vänlig ton.
Ah o jag förstår. Vet du hur det kommer sig att du inte kan göra dig förstådd?
Och, hur ofta ställer du faktiska frågor? Vs. att ge statements, förklara något, eller säga ingenting?
Att ställa frågor till andra kan vara en short cut till att få dem att känna sig uppskattade och omtyckta och är ofta en ganska enkel grej att göra. Människor är generellt ganska simpla i det avseendet att om du ger uppmärksamhet kommer du allt som oftast få något tillbaka (såvida du inte har med en energivampyr att göra :') )
Lazarus: Den ena sa "Ja, om jag inte har några planer då så" och den andra "Ja, det kan vi väl".
Ålrajt, låter ju som att ni har något på G då, eller har det förändrats sedan du frågade?
Ålrajt, låter ju som att ni har något på G då, eller har det förändrats sedan du frågade?
Det är lite stelt mellan oss just nu så jag vet inte. Troligtvis kommer det inte att bli något för de brukar inte komma ihåg att jag har frågat och det är en pina att behöva påminna dem.
Lazarus: det är en pina att behöva påminna dem
Du gör dig själv en otjänst att tänka så tror jag. Fråga dem på fredag, ge förslag på aktivitet. Om de säger nej så är det så, och behöver inte nödvändigtvis ha med dig att göra. Då hittar du på något kul själv som du kan prata om och dela med dig av efter helgen.
Miceparade:
Du gör dig själv en otjänst att tänka så tror jag. Fråga dem på fredag, ge förslag på aktivitet. Om de säger nej så är det så, och behöver inte nödvändigtvis ha med dig att göra. Då hittar du på något kul själv som du kan prata om och dela med dig av efter helgen.
Jo det är ju iofs. sant men jag har ingenting för mig på fritiden. Det enda jag gör är titta på anime, spelar gitarr/piano eller programmerar och det är ju inte särskilt intressant och jag har ingen jag kan vara med på helgerna, eller de verkar upptagna hursomhelst.
Grejen är att jag brukar få ett nej från folk när jag frågar och jag blir alltid lika sårad och jag orkar inte med att bli sårad hela tiden. De få gånger som de säger ja så har jag knapp nån lust egentligen och så brukar det vara olämpligt rent tidsmässigt, att det är när vi slutar sent och jag inte har möjlighet att vara med dem pga. av att jag har ca 25 min på mig och vi hinner inte gå någonstans och de vill helst inte stanna på skolan.
Jag förstår att man inte kan förvänta sig ett ja varje gång men det är ganska sällan när jag frågar och det är tröttsamt och de frågar väldigt väldigt sällan tillbaka.
Lazarus: Det enda jag gör är titta på anime, spelar gitarr/piano eller programmerar och det är ju inte särskilt intressant
Finns ingen på skolan som delar dina intressen då? Tycker du inte att det är intressant själv? 🙂
Lazarus: Jag förstår att man inte kan förvänta sig ett ja varje gång men det är ganska sällan när jag frågar och det är tröttsamt och de frågar väldigt väldigt sällan tillbaka.
Jag tänker att det här är lite olika problem som beror på lite olika typer av anledningar. Jag tror det är viktigt att vara kapabel att skilja dem åt och analysera dem var för sig för att kunna lösa dem.
Dels har du svårt att hitta tid till att umgås efter skolan (?)
Vad beror det här på? Bor du långt bort? Finns det möjlighet att fixa så att du har mer tid?
För att kunna vara polare med folk behöver man spendera tid med dem och lära känna dem. Det tar längre tid än tre månader, och det går inte att "fast forwarda". Man måste låta vänskap växa i sin egen takt.
Dels frågar de inte dig särskilt ofta (?)
Det här tänker jag beror på det vi redan diskuterat ovan, att du kanske är energikrävande att umgås med. Om du sätter upp ett gäng mål för dig själv under de kommande veckorna, där du försöker investera mer social energi än vad du gjort tidigare, tror jag att det här kommer att förändras efter hand.
Dels känner du att du inte orkar fråga för att du är rädd att bli sårad (?)
Sånt här är ju alltid jättejobbigt, och jag förstår verkligen att det inte kommer hjälpa av att få fler nej. Den här delen tror jag är en av de svåraste, och du måste lösa de andra problemen innan du kan göra något åt det här.
Finns ingen på skolan som delar dina intressen då? Tycker du inte att det är intressant själv? 🙂
Jag tänker att det här är lite olika problem som beror på lite olika typer av anledningar. Jag tror det är viktigt att vara kapabel att skilja dem åt och analysera dem var för sig för att kunna lösa dem.
Dels har du svårt att hitta tid till att umgås efter skolan (?)
Vad beror det här på? Bor du långt bort? Finns det möjlighet att fixa så att du har mer tid?
För att kunna vara polare med folk behöver man spendera tid med dem och lära känna dem. Det tar längre tid än tre månader, och det går inte att "fast forwarda". Man måste låta vänskap växa i sin egen takt.Dels frågar de inte dig särskilt ofta (?)
Det här tänker jag beror på det vi redan diskuterat ovan, att du kanske är energikrävande att umgås med. Om du sätter upp ett gäng mål för dig själv under de kommande veckorna, där du försöker investera mer social energi än vad du gjort tidigare, tror jag att det här kommer att förändras efter hand.
Dels känner du att du inte orkar fråga för att du är rädd att bli sårad (?)
Sånt här är ju alltid jättejobbigt, och jag förstår verkligen att det inte kommer hjälpa av att få fler nej. Den här delen tror jag är en av de svåraste, och du måste lösa de andra problemen innan du kan göra något åt det här.
Det är väl bara en kompis som tycker om anime och hon tycker också om att måla och det gör jag med fast jag är väldigt ringrostig men hon är grym på att måla. Jag känner ingen som spelar något instrument och det är ju tråkigt för musik är så fantastiskt. Jag känner ingen som kan programmera heller, eller iofs. så har en av mina kompisar hållit på lite grann med java då och det enda jag har gjort med java är väl att modda minecraft när jag var en p12a 🙂
Jag har svårt att hitta tid att umgås efter skolan därför att vi bor långt ifrån varandra, ca 3 mil och jag vill inte belasta mina föräldrar genom att de måste hämta mig så långt bort. Jag har körkort men jag får inte köra när det är mörkt heller och trafiken är livsfarlig, men hallå, vad ska jag då med körkort till om jag inte får åka någonstans när jag vill, liksom?
Det att de inte frågar mig så ofta, det har hållit på ända sen vi först möttes, egentligen. De har aldrig riktigt visat något initiativ så där, iaf. ser jag det så och det sårar mig, och jag tänker för mig själv att jag har gjort fel igen men jag vet inte hur jag ska korrigera det. Det är nu de senaste 2 veckorna eller något som jag har tagit avstånd ifrån dem och ibland när jag går förbi dem så ropar de på mig, eller de tilltalar mig egentligen och jag brukar säga "Hej" till dem och gå dit jag skulle. Ett litet experiment för att se om de verkligen skulle bry sig om jag inte pratade med dem, kanske låter lite elakt men jag menar inget ont.
Ja, jag blir lätt sårad av avslag, inte bara av dem, egentligen i allmänhet. Jag har alltid varit lite överkänslig när det gäller att få nej men jag försöker bearbeta det och försöka glömma hur jag känner och tänka på annat.
