Det där förvirrar mig. när folk säger så. det är meninglöst begrepp för mig. jag vet inte alls vad de talar om. i olika situationer så betyder det lite olika saker, oavsett är det helt klart att det sällan betyder att man är beredd att acceptera någon villkorslöst. Paradoxalt så har personen man pratar med en bild av vem man är, och det är utifrån den kontexten som påståendet görs. jag tycker såna här saker är jobbiga... jag förstår sällan vad folk menar
an måste hitta (eller/och skapa) sig själv innan man kan vara sig själv fullt ut tycker jag
M
Angelize:
an måste hitta (eller/och skapa) sig själv innan man kan vara sig själv fullt ut tycker jagM
Jo precis, sant. tänk om man har många såna då? och man byter emellan dom konstant? tänk om vem man är skapas i interaktionen med andra? med andra ord så finns man inte ?
space:
Jo precis, sant. tänk om man har många såna då? och man byter emellan dom konstant? tänk om vem man är skapas i interaktionen med andra? med andra ord så finns man inte ?
Klart man finns, det är fullständigt normalt att vara på ett sätt med och ett annat sätt med . Det kan handla om ålder, kemi, humör... Så länge man håller fast i sina grundläggande värderingar och hjärta.
Glöm inte att andra människor lätt drar fram olika sidor ur dig, så omge dig med dem som får fram de sidor du trivs med
Angelize:
Klart man finns, det är fullständigt normalt att vara på ett sätt med och ett annat sätt med . Det kan handla om ålder, kemi, humör... Så länge man håller fast i sina grundläggande värderingar och hjärta.
Jo, men vad som menas med var digsjälv är förfarande en gåta i varje specifik situation även om det du säger stämmer. Hur är du när du är "digsjälv"?
Gör saker jag vill/borde göra, inte vad jag förväntas göra eller andra vill att jag ska göra.
Angelize:
Glöm inte att andra människor lätt drar fram olika sidor ur dig, så omge dig med dem som får fram de sidor du trivs med
Jo jag är väldigt medveten om det. Jag håller med dig. Hoppas jag tar fram bra sidor i dig ;$
space:
Jo, men vad som menas med var digsjälv är förfarande en gåta i varje specifik situation även om det du säger stämmer. Hur är du när du är "digsjälv"?
Jag vågar säga och göra det jag vill utan att normer eller nervositet hindrar en och är ärlig med mina åsikter oavsett om det inte är "passande" att yttra sådant. Då är jag mig själv.
Angelize:
Jag vågar säga och göra det jag vill utan att normer eller nervositet hindrar en och är ärlig med mina åsikter oavsett om det inte är "passande" att yttra sådant. Då är jag mig själv.
Fast att vara artig är också att vara sigsjälv? Om man vill vara artig?
space:
Fast att vara artig är också att vara sigsjälv? Om man vill vara artig?
Hur menar du nu? Artig på vilket sätt?
Det är klart att man inte ska yttra varenda tanke för att man "ska vara sig själv" för då kan man såra andra, men man ska inte hålla tillbaka i ren rädsla över att alla inte tycker som en själv. Följ magkänslan
Angelize:
Det är klart att man inte ska yttra varenda tanke för att man "ska vara sig själv" för då kan man såra andra, men man ska inte hålla tillbaka i ren rädsla över att alla inte tycker som en själv. Följ magkänslan
Precis sånt där är svårt. Tänk om mitt spontana agerande sårar andra? Vem orkar bry sig om mig då? Ingen. Om man dessutom är vänner bara för att man har en instrumentell roll i den personens identiet, är det inte ganska instabil typ av vänskap då? spontan tanke jag fick
Vad trivs du bäst med? Att vara rak och ärlig eller "artig" och lite tillbakadragande? En del människor uppskattar ju att höra andras åsikter även om de skiljer från ens egna... Och ställer någon en fråga så bör man svara ärligt tycker jag , inte vara "artig" för att hålla andra till lags. Men man kan säga saker på ett trevligt sätt
