stör mig på vissa personer just nu, ugh. skulle verkligen behöva ett miljöombyte och träffa andra/nya människor. jag är en lättirriterad person och har humörsvängningar men på senare tid har det svängt extra mycket. jag kan bli irriterad av minsta lilla otrevliga/spydiga/dryga kommentar och snäsa till. är trött på människor men även trött på mig själv och hur jag är.
Jag vill så jävla gärna höra av mig igen.. Till han jag inte hört något från sedan augusti. Fan vad jag önskar att han bara var kär i mig och att vi kunde leva resten av våra liv tillsammans. Jag vill fråga vad som hände. Men jag vet att jag att jag aldrig kommer förstå mig på honom.. Han var komplicerad att ha att göra med, samtidigt som det kändes så otroligt rätt när vi faktiskt sågs. Det gör ont i mig. Jag vill veta vad som hände. Jag vill att han ska säga "tyvärr jag är inte intresserad", om det är det som är fallet. Jag vill bara ha honom nu.
Jag dejtar någon också. Men jag är inte kär. Han är kul att hänga med, men jag är inte kär. Jag har lätt att träffa andra och när jag umgås med andra är han som bortblåst i mina tankar. Det är synd, jag önskar att jag vore kär i honom. Jag vet inte varför jag inte är det.
Ahh fattar ingenting nu. Person har varit oerhört supertrevlig och snäll och gett onödigt mkt komplimanger idag. För såväl utseende som övriga egenskaper. Han brukar inte göra. Och jag har verkligen inte gjort ngt särskilt för att provocera fram det så att säga. Jag vet inte riktigt, han kanske bara kände för att ge lite uppskattning och vara trevlig. Känns lite konstigt hursomhelst. Inte träffat honom på aslänge och han har flickvän osv vad händer etc.
Känner dock typ inte alls att han stöter på mig eller så. Mest bara att han säger saker som han inte ens brukade säga när vi fortfarande träffade varandra osv vilket är lite knasigt kanske. Och jag venne. Hade kanske inte uppskattat det om jag var i tjejens sits heller. Fast ahäe vet inte. Det betyder typ rätt mkt att höra iaf. Han är bra. Men hade inte låtit hnm hålla på om jag trodde att det var annat än på vän-nivå eller att jag kände ngt för honom pga sjukt illa mot flickvännen. Så ah. Aja.
God natt på er
penja:
Jag vill så jävla gärna höra av mig igen.. Till han jag inte hört något från sedan augusti. Fan vad jag önskar att han bara var kär i mig och att vi kunde leva resten av våra liv tillsammans. Jag vill fråga vad som hände. Men jag vet att jag att jag aldrig kommer förstå mig på honom.. Han var komplicerad att ha att göra med, samtidigt som det kändes så otroligt rätt när vi faktiskt sågs. Det gör ont i mig. Jag vill veta vad som hände. Jag vill att han ska säga "tyvärr jag är inte intresserad", om det är det som är fallet. Jag vill bara ha honom nu.
förstår det, men jag tror att på sikt är han bara jobbig att vara involverad med då han verkar ha noll insikt i andras känslor, alternativt inte bryr sig. det är sjukt jävla taskigt att bara höra av sig när det passar ens egna agenda och däremellan vara helt off :-/
Det är en bra relation vi har. Det tär att tänka hur mycket tid som kommer gå till väntan och distans. vi kommer ändå varandra närmre och det är väl däri jag borde lägga mer energi kanske. borde sluta fucka upp saker under tiden och ta mig samman bara.
Förhållande till dygnet är mycket dåligt. Måste gå upp tidigare.
Känner mig så jävla förbisedd av en vän. Känns som jag alltid är den som hör av sig och vill ses och asfrustrerande när hon är aktiv men ändå inte läser mina meddelanden. Man skulle kunna tänka att det beror på att hon är nykär, men var fan såhär innan också
Bah
Jag sotte roch bara svettas och tänker. Jag kan filma allt och kanske lägga ut det. Ibland ser jag inte vad det är man jag vet att det finns här.
De kommer och drar loss plankor ur golvet och slår mig med.
Är fan lack på snygga killar, mest för att ni är så snygga. Skriver med bästa killen någonsin, dock tre år äldre och ena dagen skulle jag dö för hnm, nästa dagen är han mindre värd än en matteläxa. Just nu är han drömprinsen och jag ska även gå på min första dejt ( ihhhhhhhhhhhhjhg) men är fett rädd att bli lämnad. Iaf nu blev jag fett glad, Love u älsk<333
1 december flyttar vi ihop. Alltså. UM. UM gav mig chansen att träffa den här fantastiska karln och först internetcrusha som fan på honom i fyra år innan vi sågs på en um-träff, sen pma i ett år till tills vi flyttade till samma stad, sedan hänga som bästa vänner i två år, sedan en grådaskig jäkla vinterdag insåg jag att jag blivit kär i karln och sen insåg karln att han blivit kär i mig och han är den bästa människa jag vet. Det tog kanske sju år att komma till skott men jag kan verkligen tänka mig att ta igen den tiden med råge.
Jag har fått många nya vänner här. De är alla helt fantastiska, men det känns ibland som att jag ger mer än jag får. Alla har kommit till mig vid flera tillfällen för att prata om saker som är jobbiga för dem. Själv har jag inte pratat med någon, jag har hållit allt inom mig. Det känns tungt att bära upp mig själv och andra hela tiden. Samtidigt tycker jag om att lyssna, jag bryr mig genuint om dem och vill dem väl. Det är bara... Mycket. På en gång. Den här veckan har jag haft tre "sessioner". Tre olika vänner som jag träffat för att enbart prata om det de går igenom. Ingen annan vet, de kommer bara till mig. Och fastän jag känner mig hedrad, så är det helt enkelt väldigt mycket att bära på.
Med Charlie känns det lite annorlunda, fastän balansen är likadan. Jag ger allt jag har, han tar allt. Han ger mig inte så mycket tillbaka.
Är så jävla skevt med ett syskon nu. Kan väl dock vara rätt lugn i att jag i alla fall varit rätt resonlig och försökt fixa det medan hn mest myst in sig i offerkoftan. Vet inte om det är någon slags mogna, förståelse eller vad fn det är men älskar hn bara mer och mer ju mer tillmälen hn ger mig. Tror att det har ngt med min morsa att göra pga kände lite så med henne också ibland. Uh. Visade vår smskonv för min psykolog igår och hon höjde på ögonbrynen åt flera grejer hn skrivit till mig. Så svårt att definiera vad för relation vi har nu. Det är så mycket gammalt vi behöver ta upp och bearbeta pga vi har varit ifrån varandra så hemskt länge men jag vet inte om det går nu. Erbjöd mig att vi kunde ha samtal med en psykolog tillsammans och att jag kunde fixa det men hn sade nej. Jävla människa. Jävla älskade människa.
