PMR:
Den psykopaten(iaf sociopat) har på riktigt förstört mitt liv och han fick mig att ta upp mina "värre" former av skadebeteende igen, som jag hållit mig borta ifrån i ett par år.. Låter kanske konstigt att man lägger en sådan skuld på någon annan, men det är i det här fallet sant. Han hade allt uträknat. Jag hade bestämt mig för börja om på nytt och försöka leva, men han tog flera av de mänskliga rättigheterna ifrån mig. Han MÅSTE in i fängelse för han kommer bara fortsätta och fortsätta med sina sociala experiment och hoppas på att han till slut lyckas få andra människor att ta sina liv för är utan tvekan ett av hans mål; att se hur tåligt människors psyken är tills det resulterar i självmord. Han lyckades i stort sett med mig, men jag överlevde mitt försök och nu ska jag leva så jävla mycket jag kan och få honom att inse att han inte är Gud.
jag blir helt... kram. Bra att du vill leva nu, kan relatera lite (du vet nog vad jag menar). var stark och lev, det är nog det bästa du kan göra. kram!
snoret:
ok göteborgaren skrev just att han "funderat lite över oss" och kommit fram till att han tycker det är sjukt trevligt att prata med mig, och att han gärna vill träffas nån gång. han sa att han inte vill spekulera om framtiden eftersom jag ska vara i london i vår och han bor i gbg osv men att han gärna vill umgås.hjälp!!! men kul att han känner så i guess. jag tycker ju han är awesome. men läskigt. varför fegar jag alltid ur såhär när nån gör närmanden? blir alltid så... konstig.
hallå varför har jag inte fått veta något om detta??? var träffade du honom?
hallå varför har jag inte fått veta något om detta??? var träffade du honom?
träffade honom på nätet! 
Känner lite som jag gör för festivaler. Just under veckan då man är där är det fint, men himla jobbigt och smutsigt och mycket som tar emot. Men sisådär en vecka efter man kommit hem ser man på det som att allt var fantastiskt och bästa tiden i ens liv. Måste påminna mig själv att det inte var så, bara jag som gör det finare i huvudet nu efter.
Har så himla mkt ångest ang skola och typ allt. Grät jättemycket igår och kunde inte äta alls. skulle egentligen äta med hans mamma men kunde verkligen inte, bara grät och grät. undrar hurhanförklarade det för sin mamma.
sen hade jag mer ångest efter han ätit, av skoluppgifter och grejer men jag får så himla bra stöd av honom att jag åtminstone lyckades börja. det är bra. fast jag grät jättemycket. det är lite halvjobbigt.
snoret:
ok göteborgaren skrev just att han "funderat lite över oss" och kommit fram till att han tycker det är sjukt trevligt att prata med mig, och att han gärna vill träffas nån gång. han sa att han inte vill spekulera om framtiden eftersom jag ska vara i london i vår och han bor i gbg osv men att han gärna vill umgås.hjälp!!! men kul att han känner så i guess. jag tycker ju han är awesome. men läskigt. varför fegar jag alltid ur såhär när nån gör närmanden? blir alltid så... konstig.
hoppas d går bra va!!
ontont: stöter alltid ifrån mig folk som gör så. vet inte om det är för att jag inte gillat de som gör så eller för att jag tkr det är sjukt skumt och äckligt bara. klarar inte sånt.
ditt bästa jag:
hoppas d går bra va!!ontont: stöter alltid ifrån mig folk som gör så. vet inte om det är för att jag inte gillat de som gör så eller för att jag tkr det är sjukt skumt och äckligt bara. klarar inte sånt.
taack!!! hehe jag också, blir allmänt nervös och obekväm och vill fly typ. men han verkar bra. vill inte bli så med honom. 
tell me moar
heiehieh ne men vi har ba snackat i några månader och sådär. ej på telefon eller så dock, ba chattat. han har typ allt jag vill ha hos en kille så är definitivt boyfriend-material vad jag vet än så länge. och vi har läskigt mycket gemensamt. menåh blir så feg och rädd och sånt. vill inte reagera såhär för tycker ju faktiskt om honom som person.
24/7:
Kan ni inte bli ihop och leva lyckliga i alla era dagar och så flyttar du hit
hihihih alltså OM det skulle bli nåt med mig och en göteborgare hade jag aldrig tvekat på att flytta dit pga älskar göteborg + vill gärna plugga min master där om jag kommer in. såeeeh... håll tummarna, babe 
vill hänga med dig då om jag får
han ligger och blundar och andas tungt på min säng, han är helt orädd eller så mår han för dåligt för att vara rädd
hon sitter på bokhyllan och tittar ner på oss, vaktar.
lilla vännen
Det ligger till så att jag har en tvillingsyster som ligger mig mycket varmt om hjärtat men på senaste tiden har hon och jag bråkat mer än vanligt och inte kommit överens om saker och ting.
Hon har alltid varit väldigt olik mig. Hon har väldigt hetsigt humör, jag är lugnare och har mera tålamod, hon har alltid varit lite modigare än mig, och hon är mycket mer utåtriktad, jag är blygare och lite smartare. Hon har även ett stort bekräftelsebehov och vill ofta stå i centrum. Det finns massa historier om när vi var små då jag ritade och hon sprang omkring och skrek.
Hon har många fler vänner än jag, har flera killar som är intresserade av henne medan jag har ca 5 vänner och brukar sitta hemma och spela tv-spel.
Nu ska jag komma till det som besvärar mig, hon har börjat hänga med många som är ett och två år äldre än oss. På senaste tiden så har hon nog känt sig lite utanför i det gänget för att hon är lite yngre. Hon vill ofta visa dem att hon inte är omognare än dom så hon har rökt med dem och i detta nu som jag skriver är de hemma hos oss och dricker. Det var hennes idé för att hon inte vill verka liten.
Våra föräldrar har väldigt mycket förtroende för oss och jag är så rädd att de ska upptäcka vad hon gör. Jag har många gånger på senaste tiden sagt till henne att jag inte tycker det hon gör är bra men då blir hon bara ännu surare på mig och tjatar om att jag inte är hennes mamma, att jag är lillgammal och tråkig som en sten. "inte undra på att du är så ensam" brukar hon säga. Jag har bra självförtroende och alla år hon har sagt dumma grejer innan har jag bara skakat av mig det men på senaste tiden har det bara blivit för mycket.
Skrev massa onödiga grejer nu men det var skönt att skriva av sig
snoret:
hihihih alltså OM det skulle bli nåt med mig och en göteborgare hade jag aldrig tvekat på att flytta dit pga älskar göteborg + vill gärna plugga min master där om jag kommer in. såeeeh... håll tummarna, babe
Häng i gäng? 
mynona:
Åhå. Ja då låter det onekligen annorlunda än med de övriga vännerna du nämnde. Generellt tycker jag inte att man behöver bry sig om att ens partner haft sex med ens varenda en av sina vänner, men i just det här fallet hade jag nog tyckt att man som monogam kärlekspartner haft anledning att känna sig obekväm. Jag förstår osäkerheten. Då blir det ju annorlunda än att bara ha haft sex med en vän. Det där låter oavslutat från hans sida och det är ju från din synpunkt mer obekvämt. Ja, själv hade jag nog tänkt att han borde försöka reda ut det där och att han rentav borde träffa henne ännu mer för att inte gå runt och vara potentiellt förälskad i någon annan mitt i ett monogamt förhållande. Men, det är hur jag hade tänkt - jag vet inte hur du känner. Oavsett så tycker jag att hans oavslutade och osäkra känslor verkar som ett betydligt mer angeläget problem än just det sexuella du talade om tidigare. Det borde på något sätt komma till ett avslut, och då känns det nästan värre att kapa kontakten med henne och liksom sopa problemet under mattan, än att dra fram det och reda ut det. Hoppas du kan komma fram till någon form av lösning som känns bra för dig och er.
Förhoppningsvis löser det sig. Jag älskar att du skriver till mig angående detta, har alltid tyckt att ditt perspektiv öppnar upp verkligheten på ett annat sätt.
Svårt för mig att faktiskt utveckla detta i mina trängda tankar, jag har ju låst mig på flera sätt på grund av detta. Jag vill t.ex inte ha närmanden på grund av svartsjuka. (Jag skjuter bort det mesta med den känslan)
Zerafina:
Det ligger till så att jag har en tvillingsyster som ligger mig mycket varmt om hjärtat men på senaste tiden har hon och jag bråkat mer än vanligt och inte kommit överens om saker och ting.
Hon har alltid varit väldigt olik mig. Hon har väldigt hetsigt humör, jag är lugnare och har mera tålamod, hon har alltid varit lite modigare än mig, och hon är mycket mer utåtriktad, jag är blygare och lite smartare. Hon har även ett stort bekräftelsebehov och vill ofta stå i centrum. Det finns massa historier om när vi var små då jag ritade och hon sprang omkring och skrek.
Hon har många fler vänner än jag, har flera killar som är intresserade av henne medan jag har ca 5 vänner och brukar sitta hemma och spela tv-spel.
Nu ska jag komma till det som besvärar mig, hon har börjat hänga med många som är ett och två år äldre än oss. På senaste tiden så har hon nog känt sig lite utanför i det gänget för att hon är lite yngre. Hon vill ofta visa dem att hon inte är omognare än dom så hon har rökt med dem och i detta nu som jag skriver är de hemma hos oss och dricker. Det var hennes idé för att hon inte vill verka liten.
Våra föräldrar har väldigt mycket förtroende för oss och jag är så rädd att de ska upptäcka vad hon gör. Jag har många gånger på senaste tiden sagt till henne att jag inte tycker det hon gör är bra men då blir hon bara ännu surare på mig och tjatar om att jag inte är hennes mamma, att jag är lillgammal och tråkig som en sten. "inte undra på att du är så ensam" brukar hon säga. Jag har bra självförtroende och alla år hon har sagt dumma grejer innan har jag bara skakat av mig det men på senaste tiden har det bara blivit för mycket.
Skrev massa onödiga grejer nu men det var skönt att skriva av sig
Vad tråkigt att det är så mellan er. Har också en liten knepig relation till ett syskon nuförtiden. Kan du inte prata med henne någon gång när ni är sams och berätta att det hon säger sårar dig?
