Jag har mått ganska psykiskt dåligt större delen av mitt liv och varit lite extra låg sedan något år tillbaka. Det har dels med delar av min barndom att göra samt min nuvarande situation. Ofta har jag svårt att möta nya människor och gymnasiet har ju varit en helt kavalkad av nya ansikten att lära känna, samt en tid då jag tappat många som stått mig nära tidigare.
Jag äter dåligt, sover dåligt, är ute mycket under helgerna och dricker, men det får mig knappast att må bättre. Sociala interaktioner är inte direkt det mest ultimata just nu.
Skolan stressar upp mig väldigt mycket, eftersom jag har tendenser att bara skjuta upp saker. Det har gjort mig, inte bara mentalt frånvarande, utan även påverkat mig fysiskt.
Beröring i alla dess former får mig att börja gråta, omtänksamhet och närhet också. Jag känner mig inte så stabil, och fick tex psykbryt när min syster skulle hjälpa mig med mitt hår och började gråta över ingenting.
Mina vänner klagar jämt på att jag hela tiden ska vara så apatisk, och att jag har en ganska kort och kall ton när jag väl talar med dem. Det är inte med flit, men det blir bara så.
Tidigare har jag inte riktigt vågat erkänna hur jag mår, men jag klarar inte av det här länge till och behöver hjälp, eller åtminstone få prata med någon. Annars kommer jag väl raka av mig allt hår, äta barn och börja kalla mig kott-Lars.
Prata med din skolkurator. Om det inte hjälper kan hon/han hjälpa dig att få kontakt med någon annan. ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Kablash:
Prata med din skolkurator. Om det inte hjälper kan hon/han hjälpa dig att få kontakt med någon annan.
Känns så konstigt bara. Jag vill inte riktigt att folk ska "se" mig må dåligt. Inte för att det är pinsamt eller jobbigt på det sättet, utan för att folk jämt ska ställa frågor.
Men jag kanske måste ta och göra det...
smisk:
Känns så konstigt bara. Jag vill inte riktigt att folk ska "se" mig må dåligt. Inte för att det är pinsamt eller jobbigt på det sättet, utan för att folk jämt ska ställa frågor.
Men jag kanske måste ta och göra det...
Jo, fast du kan ju gå dit när det inte är så mycket folk runtom, och typ smyga in lite bara.
Kablash:
Jo, fast du kan ju gå dit när det inte är så mycket folk runtom, och typ smyga in lite bara.
Ska ta och kolla upp det, tack. ![[cute]](/img/smilies/cute.gif)
smisk:
Känns så konstigt bara. Jag vill inte riktigt att folk ska "se" mig må dåligt. Inte för att det är pinsamt eller jobbigt på det sättet, utan för att folk jämt ska ställa frågor.
Men jag kanske måste ta och göra det...
om det varit i en svacka i ett år så är det väl nästan i behov av akut hjälp? ![[tard]](/img/smilies/tard.gif)
martin312:
om det varit i en svacka i ett år så är det väl nästan i behov av akut hjälp?
Mjo, men det har inte bara varit dåligt. Ett tag var det ganska bra, men för någon månad sedan blev det lika dåligt. Plus att jag, som sagt, inte riktigt vågat erkänna att jag mår dåligt.
smisk:
Mjo, men det har inte bara varit dåligt. Ett tag var det ganska bra, men för någon månad sedan blev det lika dåligt. Plus att jag, som sagt, inte riktigt vågat erkänna att jag mår dåligt.
e väl lika bra att du kollar upp det där men nån kurator eller nått, även om skolans vårdpersonal kanske inte är den bästa ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
martin312:
e väl lika bra att du kollar upp det där men nån kurator eller nått, även om skolans vårdpersonal kanske inte är den bästa
Får väl ta och göra det, dårå.
smisk:
Får väl ta och göra det, dårå.
hälsa
Känner igen mig ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Sök hjälp! Om du inte vill att folk på skolan ska se att du mår dåligt så ta kontakt med vårdcentralen/sjukhuset!
Lycka till!!
martin312:
hälsa
Aiiight, täbb ![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
lejonmamman:
Lycka till!!
Tack.
Visste inte ens att DU kunde må dåligt. ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
Ring BUP smisk. Det är ändå där du kommer hamna via skolsköterskor/kurator/whatever.
smisk:
Mina vänner klagar jämt på att jag hela tiden ska vara så apatisk, och att jag har en ganska kort och kall ton när jag väl talar med dem. Det är inte med flit, men det blir bara så.
Känner igen det där. Jag fattar inte varför alla måste ta det så personligt om man är lite känslolös, varför kan de inte acceptera att man mår dåligt.
