pimpim:

Vet egentligen inte varför det är så

Kan det vara så att du har dålig självkänsla?

Barfota:

Kan det vara så att du har dålig självkänsla?

Det kan det, men samtidigt är jag inte rädd för att säga att jag tycker att jag är en bra person med en bra personlighet, jag skäms inte över att säga det. Jag tror det ligger mest i att jag är rädd för att inte duga för andra.

pimpim:

Jag tror det ligger mest i att jag är rädd för att inte duga för andra.

Lite så är det nog för mig också. Jag kan hålla med andra fast jag egentligen inte tycker som dom, tex :/
Men jag tycker att jag är en bra person för det mesta. Jag tycker som du att jag har en bra personlighet. Men det känns inte riktigt som att det spelar någon roll när man inte kan stå upp för sig själv när man är med andra.

håller med tickstart
känner aldrig att jag inte är mig själv, visar bara upp olika sidor av mig själv för olika personer

Barfota:

Men det känns inte riktigt som att det spelar någon roll när man inte kan stå upp för sig själv när man är med andra.

Nej precis, det jag menar

pimpim:

Nej precis, det jag menar

Vi får fortsätta försöka tills det går.

Barfota:

Hur kan det vara tråkigt att vara sig själv?

Mycket roligare att vara tysk flykting.

kebu12:

stor, stark

gott

Angelize:

gott

bjuder du?

kebu12:

bjuder du?

du saj u att du va en öl slickar på dig

Angelize:

du saj u att du va en öl slickar på dig

ja men jag menar, får jag slicka tillbaks?

alltid och aldrig
med alla och med ingen

deep shit

jo men det beror främst på att jag inte orkar försöka längre

När jag är själv/när jag är med min partner. Till viss del med några andra personer, typ en vän som jag känt i ~15 år osv.

Annars så känner jag nog som Mice, att sällskap tröttar ut mig och gör mig mindre glad/nöjd.

Vad definierar ni ens som att vara "sig själv"? Himla flummigt och svårgripbart begrepp.

Att man beter sig och känner sig såsom man gör när man är ensam, och inte nödgar bära någon social mask? Att man känner sig bekväm i situationen och det känns mindre ansträngt och arbetsamt att umgås med människor? Eller vad? Vadfan?

Min sociala mask blir tyngre eller lättare beroende på vilket sällskap jag är i och hur van/trygg jag är med sällskapet i fråga, men den försvinner aldrig fullständigt; inte ens i min mors sällskap kan jag obekymrat klia mig i skrevet, eller så, däremot kan jag vara relativt avslappnad och säga närapå vadhelst jag önskar.

Jag får alltid en viss anspänning och anpassar mig till situationen, om en annan person är i min närvaro, och jag har alltid kvar ett eller två lager social mask, oavsett vem det är jag är med. Detta måhända för att jag är skraj och rädd för att lita på människor, eller någonting. Jag vet inte. Jag är ett skrämt och skyggt djur.

Dock ser jag vanligen inte denna masken som ett problem eller någonting jävligt, den tager i många fall fram olika sidor av mig, och är en del av mig, snarare än någonting annat. Jag kan bete mig på olika vis i olika sällskap utan att för den delen uppleva att jag inte "är mig själv" eller agerar "falskt". Sedan brukar jag inte palla vara i sammanhang där den sociala masken börjar tynga mig till den grad att det känns obekvämt.

Dock vore det rätt najs att kunna orgasma vid sex med andra människor, och inte bara genom onani. Behöver nog kunna skala av några lager social mask för det, men det sitter som med monteringslim, det är inte så jävla lätt.......................................