Jag menar om ni träffar en härlig person, som ni jättegärna skulle vilja spendera mer tid med, hångla med, mysa med, lära känna. Eller händer det aldrig i monogama relationer? Hur hanterar man det? Otrogen? Pratar inte om det? Gör slut? Förklarar snällt för personen det gäller att man gärna velat men att man är ihop med någon annan?
Ingen som tänkt på det här eller?
Är inte.
Nachac:
Är inte.
Ok varför är du inte monogam? Är det inte tryggt att ha en djup intim relation med någon. Är det ens möjligt utan monogami?
Är monogam för att jag känner för det.
Spenderar inte tid med människor jag tycker om. Tillbringar tid med dem. 
Jag finns nog inte: Ok varför är du inte monogam? Är det inte tryggt att ha en djup intim relation med någon. Är det ens möjligt utan monogami?
Är inte monogam för att det är ett utdaterat, patriarkalt relationssystem som går stick i stäv mot mina principer och hur jag fungerar.
Nachac:
Är inte monogam för att det är utdaterat, patriarkalt relationssystem som går stick i stäv mot mina principer och hur jag fungerar.
Jag vet att det är en vanlig uppfattning att monogami skulle vara patriarkalt, men vet inte om jag är övertygad om det. Om du träffar någon som du gillar som säger att hen är monogam hur hanterar du det?
Jag finns nog inte: Jag vet att det är en vanlig uppfattning att monogami skulle vara patriarkalt, men vet inte om jag är övertygad om det. Om du träffar någon som du gillar som säger att hen är monogam hur hanterar du det?
Jag skulle må dåligt av att gå in i ett monogamt förhållande, så vi får kompromissa på ena eller andra sättet.
trivs så
Jag finns nog inte: Jo men wöö, har du inte tänkt på konsekvenserna av ditt val?
Njae, tänker såhär: jag har en intim relation med en människa, båda mår bra av att umgås med varandra och är oftast lyckliga, båda vill tillbringa tid med varandra och inte vara intima med någon annan. Handlar inte om sexuell kontroll, ägande eller något annat trams, utan är ömsesidigt. Något man kommer överens om och som gör att man mår bra och blir trygg av (vissa behöver den trygghet som monogami innebär...).
Tänker inte vara låtsatspolygam bara för att det är hippt - det är inte så jag är funtad. Andra får leva precis som de vill, det har jag inga som helst synpunkter på.
Pga att när jag är kär i någon vill jag inte vara med någon annan än den personen.
Det är inte så jävla viktigt ens. 
aldrig hittat mig själv i en situation där det varit nödvändigt att tänka på .
Feberyra: Njae, tänker såhär: jag har en intim relation med en människa, båda mår bra av att umgås med varandra och är oftast lyckliga, båda vill tillbringa tid med varandra och inte vara intima med någon annan. Handlar inte om sexuell kontroll, ägande eller något annat trams, utan är ömsesidigt. Något man kommer överens om och som gör att man mår bra och blir trygg av (vissa behöver den trygghet som monogami innebär...).
Hur är det ens en trygghet? Det är väl ingen nyhet att relationer förändras? Så även monogama förhållanden. Så säg att du träffar någon du gillar (inte som man kontrollerar sånna saker), hur ska du då hantera det? Offra den relationen i trygghetsaltaret?
