tror de flesta gör det för att prova å se om d e kul, även jag

Jag tar inte droger. Men jag är för legalisering. I alla fall av milda droger. Vad har regeringen för rätt att säga åt dig vad du ska göra med din kropp? Tyngre droger kan inte bara vara en fara för dig utan även för andra i vissa fall. Så jag kan förstå varför folk är emot det. Men cannabis är lugnt så länge man inte kör. Kör man när man är påverkad av cannabis så ska man självklart straffas men om man bara röker på för skojs skull utan att köra så har jag inget problem med det. Du ska inte straffas för något så ofarligt.

Homer:

Men cannabis är lugnt så länge man inte kör. Kör man när man är påverkad av cannabis så ska man självklart straffas men om man bara röker på för skojs skull utan att köra så har jag inget problem med det. Du ska inte straffas för något så ofarligt.

Men om man röker på mer och mer, så man tillslut känner att men behöver ha mer för att uppnå "ruset " då? då kan de ju bli från milda droger till tyngre..

high.blogg.se:

Men om man röker på mer och mer, så man tillslut känner att men behöver ha mer för att uppnå "ruset " då? då kan de ju bli från milda droger till tyngre..

Med tanke på att cannabis måste köpas på den svarta marknaden så kommer folk som köper cannabis ofta i kontakt med tyngre droger även om dem inte sökte det från början. Legalisering hade snarare minskat antalet som går från cannabis till tyngre droger. I Holland där cannabis är lagligt använder färre folk tyngre droger än i USA där det är olagligt. http://www.csdp.org/research/dutch.pdf nu är visserligen den här statistiken gammal men så är det än idag. http://drogdebatt.wordpress.com/2009/09/20/myt-2-marijuanabruk-leder-till-bruket... Den här sidan kan du gå in på för att lära dig mer.

Jag förstår alla ovan nämnda skäl, men i kontrast med konsekvenserna och kostnaderna av/för många droger tycker jag att det är ganska tragiskt att många väljer att använda droger. Själv tycker jag det känns som att många försöker fly från något de inte klarar hantera i en emotionellt utsatt tillstånd och därför flyr. Förstår att många droganvändare går igenom hemskheter jag inte ens kan föreställa mig, eller ens behöver föreställa mig, men jag önskar att det fanns medmänniskor att få stöd från snarare än droger. Eftersom de flesta droger skapar ett sådant enormt beroende och gör den vanliga grå vardagen outhärdlig utan droger så lär ju inte de flesta plötsligt ta i tu med sina problem, leva ett sunt liv och på ett kontrollerat sätt få sig några trippar med droger endast när de otvunget väljer att göra det?

Isotop:

Åtta said it all.

high.blogg.se:

Sett att de är många här som tar droger eller tycker att det borde legaliseras osv.Varför egentligen? Vad fick er att för det första ens prova på det, och vad fick er att fortsätta? bara undrar. tror dock inte att någon kan komma med en enda bra orsak elr anledning.

Asså droger tar man ju för att bli en bättre person. Man tar det för att man är missnöjd med sitt liv och alla borde kunna få den möjligheten. Alla borde vara berättigade att kunna fly från sin vardag. Liksom jag tar bara droger när jag mår dåligt så jag är ju inte beroende. Inte som att jag gör det när jag är glad...

Man tar droger för att det får en att må bra.

high.blogg.se:

Varför egentligen? Vad fick er att för det första ens prova på det, och vad fick er att fortsätta?

Jag började med hänvisning till ren och skär nyfikenhet på drogernas effekter. Cannabis, sedan LSD osv. den klassiska vägen... ganska skrattretande att man går den klassiska vägen trots att man ville vara en rebellisk unik tonåring. Nåväl. Vad som fick mig att prova det var en invit från en klasskompis som föreslog att vi skulle röka hasch på idrottslektionen. Sagt och gjort. Jag upplevde inget annat än placebo då, men det var spännande även det... så jag antar att placebon involverades i ruset de första 10 gångerna jag faktiskt kände något. Jag var väldigt snabb med att hamna i stadsdelen Christiania i Danmark, 17 år gammal. Skulle ha "en femma" brunt, dvs hasch (den koncentrerade formen av cannabis). En dansk lång äcklig gubbe slängde fram 4g mot 500 danska och jag väntade med spänning och eufori på vad som komma skulle. Och det kom. Visst var det jävligt roligt att sitta och röka hasch på pojkrummet; jag kunde lyssna på samma låt 50 gånger och sitta och kolla porr SAMTIDIGT och bara dregla sönder av glädje och ibland till och med skratta åt vad som visades på skärmen framför mina ögon. Ganska snart utvecklades nyfikenheten till något större... jag ville bli allvetande, som en gud. Hade hört en hel del babbel om att LSD skulle ge mig detta. Jag tog LSD och kände mig allvetande - euforisk, vuxen. Något för tidigt. Traumat som innebar att inte längre ha tankesättet utifrån LSDns reglage gav mig suget att kräva ytterliggare sinnesförändrande substanser. Mantrat löd omedvetet ungefär: "jag duger inte som jag är." Och det dröjde inte länge innan nuet var nu. Nu har jag smackat i mig 46 olika substanser som sägs vara rusgivande, och vart kom jag med alla dessa 22 år på nacken? LVM. Lagen om vård av missbrukare. Vissa vet vad det är... det är när man riskerar att bli tvångsvårdad via socialen för att man inte har reda med sitt liv etc.
Nu har jag lyckligtvis varit för intellektuell för att tvångsvårdas, och har bara blivit inlurad på psykiatrisk slutenvård ett dygn innan jag listade ut hur man tog sig ut (krävs extremt hög intelligens, men det går att promenera ut helt sonika). Idag kämpar jag mot ett sug för amfetamin, som jag har missbrukat sedan i mars, i princip varje dag. Både kämpar och missbrukade, varje dag. Man blir trött. Frustrerad. Det är inte värt det. Det kan jag känna nu när jag varit ren från cannabis (som har varit min dagliga huvuddrog i 4 år) i en månad och från amfetamin lite drygt en vecka.
Det som får en att fortsätta är tanken på att livet är "lika fattigt som det alltid har varit" utan drogerna. Man vill bli hög igen och fortsätta flumma med jätteschyssta idéer som faktiskt (!) inte är av ondo... man blir kreativ av knark. Det är sant. Men det kostar mer och mer för varje dag som går, och få - ja, nästan ingen - klarar att stå emot lusten att återigen få ta knarket som gav den där lystern som var ursprung till idén om något större än vanligt.
Jag kan aldrig säga åt någon att inte testa knark, men jag kan heller aldrig säga åt någon att faktiskt göra det, längre. Jag kunde det i början när jag sa det till mig själv, som en självklarhet. Rent politiskt borde ju cannabis vara lagligt dessutom... inte fan är det ett argument för att börja drogkarriären som leder till så mycket missförhållanden.
Det jag rekommenderar är hobbys och verkliga intressen; att tycka att livet är smakligt. Svårt att förklara... amfetaminister vet vad jag menar när jag säger "gott"... för aptiten som dämpats så länge kommer tillbaka och fläckar ner alla sinnen. Maten som man tidigare ej åt kopplas då ihop med det intellektuella suget att prestera, eventuellt. Jag kan inte tala för varje missbrukare men så har det varit för mig!

Peace, Love & UNDERSTANDING