Föreställ dig att du är nere på botten och inte kommer att ta dig upp. Varför fortsätta? Med andra ord; lida genom livet eller dö? Vad håller människor vid liv om det inte finns något hopp kvar? Tror på rädsla för vad som kommer att hända efter döden och den bitterhet över att allt man har tagit sig igenom på något sätt har varit förgäves.
Dear Madame:
Varför fortsätta?
Jag tror att någonstans hoppas man ändå.
För att det anses vara fegt och egoistiskt att avsluta sitt liv på egen hand. Och egoism är någonting dåligt.
I övrigt tror jag på det här: when I die I'm going to heaven, because I've done my time in hell!
Har en kompis som tatuerat denna text på armen! Beundrar honom stort, i övrigt. Han har gått igenom mängder av skit i sitt liv, men kämpar på ändå.
De gör trots allt ett aktivt val: att leva. Följaktligen tror de, medvetet som omedvetet, att detta gynnar dem. Håglöshet, likgiltighet, sorg och rädsla (inte hand i hand förstås) stoppar dem från att avsluta sina liv. De som hyser tillräcklig passion för döden väljer förr eller senare den vägen.
Dear Madame:
Föreställ dig att du är nere på botten och inte kommer att ta dig upp.
Hur vet man det? Finns väl alltid en liten chans att tiderna förändras etc
Dear Madame:
Vad håller människor vid liv om det inte finns något hopp kvar?
Troligen är de för fega för att ta det sista steget när det gäller att ta självmord, samt att de tänker på sina bekanta som skulle må askasst om något hände.
Renesmee:
För att det anses vara fegt och egoistiskt att avsluta sitt liv på egen hand. Och egoism är någonting dåligt.
Varför tycker folk egentligen att det är egoistiskt?
Renesmee:
when I die I'm going to heaven, because I've done my time in hell!
Är man i helvetet brinner man där för evigt. Vi är inte där nu.
Dear Madame:
inte kommer att ta dig upp
hur kan man veta det då?
för de flesta som "är på botten" tror aldrig att man kan ta sig upp
är väl så det är där nere
men man kan ta sig upp,
och därför fortsätter man försöka.
Dear Madame:
Är man i helvetet brinner man där för evigt. Vi är inte där nu.
http://en.wikipedia.org/wiki/Sa%E1%B9%83s%C4%81ra_(Buddhism)
för min egen del var (och är) det nyfikenhet på vad som kommer att hända. inte med mig personligen, utan med världen.
Dear Madame:
Varför tycker folk egentligen att det är egoistiskt?
För att man kommer att slippa undan alldeles för lätt, helt enkelt. Du flyr undan allt vad krav innebär osv. osv.
Sen så lämnar du ju familj och vänner i en obekväm situation också. Tro mig. Jag har haft nära och mindre nära vänner som begått självmord. Det är inte det minsta kul.
Dear Madame:
Är man i helvetet brinner man där för evigt. Vi är inte där nu.
Bara om man är troende, skulle jag tro (). Men då är man nog redan i något sorts helvete.
sötnos:
hur kan man veta det då?
Supply and Demand:
Hur vet man det?
Menade att man rent hypotetiskt vet det.
en vanesak förmodligen, och tror det är svårt att bli av med hoppet totalt
Dear Madame:
Varför tycker folk egentligen att det är egoistiskt
för att man lämnar de andra bakom sig i sorg.
Dear Madame:
Menade att man rent hypotetiskt vet det.
okej, men i verkligheten så kan man inte veta det
om man inte typ....... har mycket långt framskriden dödlig cancer. eller nåt sånt.
Dear Madame:
Tror på rädsla för vad som kommer att hända efter döden
Precis.
Två saker.
1. Rädslan över att inte veta vad som händer med en efter döden.
2. Tanken på att min mamma skulle gråta och lägga skulden på sig själv.