Dear Madame:
Tror på rädsla för vad som kommer att hända efter döden och den bitterhet över att allt man har tagit sig igenom på något sätt har varit förgäves.
Delvis. Men förmodligen också att de inser att deras situation endast är temporär. Och t.ex. självmord är ju en permanent lösning på detta temporära problem.
Jag har alltid haft en inre styrka hur dåligt jag än mått, det är mitt starka självförtroende och mina drömmar som får mej att fortsätta kämpa, jag har alltid ett mål att gå efter, jag ser att ingenting är omöjligt, och därför ger jag aldrig upp. Fast ibland känns det som man bara vill avsluta det här livet, men jag vet att det inte är så egentligen.
Dear Madame:
Varför fortsätta?
Jag har varit i botten och verkligen känt mig helkasst och inte ens velat göra något. Det ska man dock få rätt att göra ibland.
Men för mig blir det dock förr eller senare så att jag måste uttrycka mig på något sätt.
En sommar vet jag att jag mådde riktigt jäkla dåligt då jag nyss blivit av med flickvännen och fick bara skit av föräldrar och polare som myttade och hade sig. Det slutade med att jag praktiskt taget skrev en hel jäkla novell på ca 250 sidor. Var som ett sorts egenbyggt försvar där jag var tvungen att hålla huvudet igång och inte älta en massa problem hela tiden.
Och ibland får jag ryck och sätter mig och målar, bygger med plastmodeller eller vad fasen som helst. Detta kanske är svårt för andra som inte är lika kreativt inriktade, men typ pyssla med intressen är bra eller umgås med folk man tycker om, då brukar man få viljan tillbaka.
Det är en sak som håller mig levande på denna eländiga planet och det är min familj. Skulle aldrig någonsin kunna utsätta dem för något sånt även fast jag har varit nära att släppa taget flera gånger.
om ja skulle vara nere på botten och inte vilja leva längre..så skulle jag nog söka hjälp. Jag är sådan som person..om det går för långt så ber ja om hjälp. ja skulle ja tänka på min familj o släkt..eller så skulle jag vara nere så djupt i mina egna tankar att jag glömmer bort familj o släkt..att jag helt enkelt tar livet av mig. Det är faktiskt så tror jag.. men finns många beslut som man kan ta innan man väljer att ta sitt eget liv..fast de är ju lite svårt för den som är nere i djupet att tänka så..
Jag har varit där, det var inte en vacker syn direkt. Men jag var en liten feeeeegis, så jag vågade helt enkelt inte ta självmord. Och dessutom fanns det ju en gnista hopp, min älskade bror.
Dear Madame:
Föreställ dig att du är nere på botten och inte kommer att ta dig upp. Varför fortsätta?
Diablo III.
Dear Madame:
Vad håller människor vid liv om det inte finns något hopp kvar?
Det är inte precis någon större mening att dö heller. Det kvittar liksom om man lever eller är död.
Det är iaf så jag ser på saken.
Dear Madame:
Vad håller människor vid liv om det inte finns något hopp kvar?
Man behöver väl inget hopp för att leva, går utmärkt endå.
"Den som förstår att leva utan hopp om framtiden, ser i ögonblicket sitt enda kungarike...." Albert Camus
Och det kan vara rätt kungligt emellanåt, man behöver heller aldrig ta hänsyn till sedan.
