2012 fyllde jag 15. Jag började träffa killar, jag kysste någon för första gången. Tyckte va nice att ha lite mer fria tyglar och få träffa killar utan att mina föräldrar ringde mig 1200 ggr, trodde att de alltid skulle va nice.
I december träffade jag min killkompis, vi brukade ses och mysa lite, den här gången var inget undantag men slutade med våldtäkt. Jag anmälde honom aldrig och höll de för mig själv, blev ledsen.
Jag sökte mig till äldre män/killar, låg med en 22 åring, gick på dejter med alla från 20-42.
Sen träffade jag en kille. Vi var i ett förhållande som varade 1 och en halv månad... 21 gånger under de förhållandet hade vi sex även fast jag inte ville, han höll ner mig i sängen och jag sa nej så många gånger, men jag anmälde honom inte...
Varför anmälde jag inte någon av dom? Och varför har jag hållit de för mig själv och inte sökt hjälp?
Killen jag är tillsammans med nu vet att jag blivit sexuellt utnyttjad tidigare men vi pratar inte om de.. De är bäst så.
btdtgtt
för att du inte ville med största sannolikhet. sök hjälp.
Det är ingen idé att klandra sig själv för vad man gjort och inte gjort. Det du måste tänka på nu är framtiden, och du måste få hjälp. Berätta för dina föräldrar eller annan vuxen vad som hänt, och sök dig till BUP.
Nallen97: I december träffade jag min killkompis, vi brukade ses och mysa lite, den här gången var inget undantag men slutade med våldtäkt. Jag anmälde honom aldrig och höll de för mig själv, blev ledsen.
Nallen97: Varför anmälde jag inte någon av dom? Och varför har jag hållit de för mig själv och inte sökt hjälp?
Det är tyvärr ganska vanligt att man efter en våldtäkt blir känslomässigt avdomnad. Omedelbart efter en våltäkt drabbas många även av ett allmänt kristillstånd som sen glider in i skyddande försvarsmekanismer som förnekande, bortträngning och dissacoiation från vad som hänt. Vissa känner starkt självförakt och anklagar sig själva för vad som hänt.
Det är också ganska vanligt med självdestruktiva sexuella beteenden efter en våldtäkt, ofta i samband med den känslomässiga avdmoningen, men sådant ter sig väldigt olika från person till person.
Oavsett vad är detta absolut inte ditt fel. Du är inte konstig, dum eller onormal som inte anmält det som hände. Du utsattes för en vidrig och onaturlig handling och du borde inte klandra dig själv för att du inte gjorde något då och att du först nu ångrar hur du har handlat. Kristillståndet och de efterföljande effekterna kan kvarstå i flera månader eller år.
Det du bör göra nu är att söka hjälp så att du kan lära dig hantera vad som hänt.
Lycka till.
