Den nya medelklassenhar i Sverige blivit allt större de senaste decennierna, något många säkert ser som något positivt. I denna tråd kommer jag lista upp allt jag hatar med medelklassen.

1. Utseende är allt.

Det man inte får glömma om den nya medelklassen är att de en gång tillhört arbetarklassen, vilket gör att de alltid måste förhålla sig till deras förflutna. I medelklassen är självförtroendet egentligen ganska lågt, deras ursprung tror de inte är värt lagom mycket och därför anammar de vad de tror är fint.

Det finns en anledning varför alla hus i medelklassområden är helt fläckfria, det är inte att de har för mycket tid så de helt enkelt dör av tristess, det är för att ens eget värde baseras på hur polerad fasad man har.

2. De anammar en icke-existerande kultur

Vi har alltså konstaterat att medelklassen tycker att de i grunden behöver byta ut deras kultur, därför anammar de en kultur de tror vara fin. Medelklassen har på detta sätt skapat sig en finare kultur som baserats på media. Deras gamla dialekter gjorde de allt för att polera bort (trots att adeln än idag har en kraftig dialekt, vilket gjorde att adeln länge såg ner på medelklassens brist på dialekt ironiskt nog). Det talspråk de istället anammade var det finaste de visste, nämligen det man kan hitta på TV!

Visst får man prata hur man vill, det säger jag inte emot, däremot gjorde medelklassen något mer när de gjorde denna språkresa, de började se ner på personer som fortfarande pratar med dialekt. Jag själv har såklart fått höra skämtsamma rättelser när jag pratar med dialekt av alla samhällsklasser, vilket oftast bara är skoj, men enbart av medelklassare har jag fått höra att jag pratar fel.

Förutom att byta dialekt (eller snarare göra sig av med den) är det även viktigt för dem att de har det bästa när det kommer till den materiella biten, de vill ha grannskapets finaste bil, fräschaste kök och såklart vill de bjuda på kamratkretsens absolut finaste parmiddag. Att inte tycka att ett vin för 300kr flaskan är gott är som att säga att man är en jävla tölp. Även här hämtar de all sin inspiration från media, de ser på inredningsprogram för att få grannskapets fräschaste kök och de ser på matlagningsprogram för att lyckas på parmiddagarna.

I en medelklassfamilj av detta slaget växer man inte upp och känner att man duger som man är, man är en del av en bild, en bild som inte får brytas, och en bild som hela ens existens bygger på.

Såklart är det här inte en universell beskrivning av medelklassen, men ni känner med största sannolikhet igen den. Om ni tillhör medelklassen behöver inte det betyda att detta stämmer in på er osv.

Jag är stolt över att växt upp i ett hem som såg ut som ett kråkslott, en opolerad familj som faktiskt var fulare utåt än inåt, en familj som lät mig göra misstag, en familj som faktiskt inte låtsades fungera, utan istället riktade fokus åt att faktiskt försöka göra det. Jag är stolt över att vara från arbetarklassen.