när man berättar något som är fel?
det tror jag inte att det gör. att berätta att något är fel, brukar anses vara socialt acceptabelt, men det är när det blir mer som ett självömkat jämrande som det passerar gränsen för vad som oftast ses som charmant.
Chibibbi:
det tror jag inte att det gör. att berätta att något är fel, brukar anses vara socialt acceptabelt, men det är när det blir mer som ett självömkat jämrande som det passerar gränsen för vad som oftast ses som charmant.
det är nog väldigt olika. många människor tål inte att man säger något negativt alls. dom vill bara låtsas och bryr sig inte om hur det är för andra.
ennie:
det är nog väldigt olika. många människor tål inte att man säger något negativt alls. dom vill bara låtsas och bryr sig inte om hur det är för andra.
jo, för all del - det finns individuella avvikelser och undantag. Jag tänkte mer i termer av det generella, vilket är det mitt resonemang bygger på.
ordet i fråga är ett värderande adjektiv som i negativ bemärkelse beskriver en individs uttryck för dess lidande. personligen tänker jag mig att ordet existens beror på brist på empati och sympati från omgivningen. är man införstådd med, och har en normal sympatiska förmåga, vore man nog inte lika snabb att döma det som "gnäll", utan visa förståelse för den andres upplevelse.
människor tar dock sällan sig tid att sätta sig in i andra människors situationer. det kanske också vara svårt, givetvis, då affektiv förståelse för någon annans emotionella tillstånd och varför den är i det tillståndet, kräver viss erfarenhet av likande art.
alla beror vi på vår erfarenhet.
taggarna är fel.
Chibibbi: jo, för all del - det finns individuella avvikelser och undantag. Jag tänkte mer i termer av det generella, vilket är det mitt resonemang bygger på.
i min erfarenheter är det mer generellare att inte få säga något dåligt alls, för dom andra vill inte det ska vara bra
Att nå insikt om att man inte vet eller förstår allt och alla, är, tror jag, en grundläggande del för att mänskligheten ska nå framgång i sin interaktion med andra inom sagda art. Vår förutsättningsfulla, okunniga och rent av (många gånger omedvetet) godtyckliga och arroganta kommunikation försvårar för oss att skapa ett bra samhälle.
"Var öppna", är min önskning.
ennie: i min erfarenheter är det mer generellare att inte få säga något dåligt alls, för dom andra vill inte det ska vara bra
återigen problemet med att tala i allmänna termer. alla dessa individuella skruvar.
Chibibbi:
Att nå insikt om att man inte vet eller förstår allt och alla, är, tror jag, en grundläggande del för att mänskligheten ska nå framgång i sin interaktion med andra inom sagda art. Vår förutsättningsfulla, okunniga och rent av (många gånger omedvetet) godtyckliga och arroganta kommunikation försvårar för oss att skapa ett bra samhälle."Var öppna", är min önskning.
alla vill inte det. man kanske tycker det räcker att det är bra för en själv, och att man inte ska behöva bry sig om resten
det går vinna på att trycka ner alla
Därför att folk är egentligen inte vidare intresserade av att höra att man är ledsen, olycklig eller lider av det ena eller andra skälet: man bör vara eller låtsas vara glad och välbalanserad. Men samtidigt får de dåligt samvete när de inte vill låta en tala om sådant, som tex när de är vänner, och de dövar därmed samvetet genom att förminska det hela som gnäll
alla vill inte det. man kanske tycker det räcker att det är bra för en själv, och att man inte ska behöva bry sig om resten
nej, det förstår jag. däremot tror jag att lyckad interaktion med andra, och då i förlängningen något som gör det lättare att skapa något bra, är en av nycklarna till att få det bättre även för sig själv. jag tror inte att man kan isolera [individ] och [kollektiv]. hela tiden kan vi se exempel på hur dessa påverkar och påverkas av varandra.
men givetvis talar jag bara utifrån mina egna, ödmjuka tankar.
mynona:
Därför att folk är egentligen inte vidare intresserade av att höra att man är ledsen, olycklig eller lider av det ena eller andra skälet: man bör vara eller låtsas vara glad och välbalanserad. Men samtidigt får de dåligt samvete när de inte vill låta en tala om sådant, som tex när de är vänner, och de dövar därmed samvetet genom att förminska det hela som gnäll
men vill ingen ändra på det som är dåligt? ska det bara vara kvar och fortsätta göra så fler mår dåligt?
varför vlil dom inte ändra
Chibibbi:
nej, det förstår jag. däremot tror jag att lyckad interaktion med andra, och då i förlängningen något som gör det lättare att skapa något bra, är en av nycklarna till att få det bättre även för sig själv. jag tror inte att man kan isolera [individ] och [kollektiv]. hela tiden kan vi se exempel på hur dessa påverkar och påverkas av varandra.men givetvis talar jag bara utifrån mina egna, ödmjuka tankar.
men om man är mer intresseradre av Tjäna pengar, Prata om hur dåliga andra är som mår dåligt, Låtsas allt e bra, Imponerande ?
då kan man inte behöva bry sig om alla som löjliga, och inte tillräckligt själviska.Eller inte tänker llika kort siktigt. Eller i frågasätter ngt som dom tjänar på att det är fel.
ennie: men vill ingen ändra på det som är dåligt? ska det bara vara kvar och fortsätta göra så fler mår dåligt?
varför vlil dom inte ändra
nja, folk bryr sig som regel inte tillräkligt mycket för att orka göra mer än högst ett försök, därför att de själva vill fortsätta att få vara glada och leva sina egna liv; deras eget mående är första prioritet (givetvis) och då orkar de inte lyssna och bry sig mer än kanske på sin höjd en gång, sedan blir man socialt motbjudande och frånstötande. man bör dölja hur man mår om man mår så dåligt att det påverkar andra, annars tar de avstånd från en och vill inte ha något med en att göra - något som förstås kan försämra ens eget mående ännu mer. man behöver inte påverka andras mående för att man själv mår dåligt. det gäller att lära sig att trycka tillbaka sådant
mynona:
nja, folk bryr sig som regel inte tillräkligt mycket för att orka göra mer än högst ett försök, därför att de själva vill fortsätta att få vara glada och leva sina egna liv; deras eget mående är första prioritet (givetvis) och då orkar de inte lyssna och bry sig mer än kanske på sin höjd en gång, sedan blir man socialt motbjudande och frånstötande. man bör dölja hur man mår om man mår så dåligt att det påverkar andra, annars tar de avstånd från en och vill inte ha något med en att göra - något som förstås kan försämra ens eget mående ännu mer. man behöver inte påverka andras mående för att man själv mår dåligt. det gäller att lära sig att trycka tillbaka sådant
dom är ändå inte glada på riktigt.