Inget fel på att klaga. Ibland vaknar jag förbannad och det resulterar till att jag klagar på nästintill allt som kommer i min väg. Oftast vaknar jag glad och då klagar jag inte på något.

När man inte är på humör så är det gött att klaga och man behöver det för att inte explodera inombords och tvärtom. man skall inte överanalysera allt.

Anonyyym:

tex skriva ner alla positiva egenskaper man har. sätta upp mål för sig själv och varje dag sträva efter att bli sitt bästa jag. Det är en utmaning, och man kommer växa.

kräks

detberorpå:

Många känner sig obekväma med att prata med psykologer. De klarar inte av att berätta om sina problem och att inse sina problem.

Då får de försöka ännu mer, tills de klarar av det. Och går det verkligen inte kan de ju erkänna problemen för sig själva. Erkänner man inte att man har problem går det inte heller att göra sig av med dem. Det är ens eget val om man vill det eller inte. Och jag säger inte att det är lätt.

ennie:

eller som i ditt fall hj*rntvättad av självförverkligandekulturen

Och jag anser att du och de flesta andra är hjärntvättade till att inte tro på er egen inre kraft.

ennie:

vad som finns utanför huvudet är alltid mycket viktigare än vad som finns i.

Jag håller inte med dig. Det som finns inuti ens huvud är MYCKET viktigare än det som finns utanför.

ennie:

så varje person är helt avskiljd från alla andra och från resten av världen?

Det är inte så jag menar. Det är klart att man inte är avskild från omvärlden, men man måste hitta en balans som går bra att leva med. Visst går det bra att skylla på andra människor när någonting går fel, men man mår inte speciellt bra av det. Jag föredrar att tänka att det är jag själv som har kontroll över hur jag reagerar i olika situationer. Visst påverkar jag av det andra säger och gör, men det gäller att lyssna till sin inre röst också. Det anser jag är viktigast av allt.

ennie:

du försöker göra människor oberoende och starka, vi ska klara av svårigheter och påfrestningar oavsett hur stora de är

Vi kommer alltid att vara beroende av andra människor. Vi är flockdjur, därför. Men som det är nu skyller vi på andra för att vi inte är lyckliga. Det är inte vad som HÄNDER som gör att man mår dåligt, det är hur man FÖRHÅLLER sig till det som händer. Man kan säga till sig själv "han mobbar mig. det är hans fel att jag mår dåligt" Istället bör man säga "han mobbar mig, men det är mitt eget fel att jag tar åt mig. Jag VÄLJER att göra det"
Det kanske låter konstigt att man väljer något sådant, men jag tror att man gör det av den enkla anledningen att det är bekvämast att göra så. Det gör ont, visst, men det är bekvämt. Det innebär att man kan skylla på någon annan. Men utser sig själv till offer. På det sättet kan man vänta på att andra som rädda en från detta, istället för att rädda sig själv.

Om ens älskade har dött till exempel, då kan man antingen säga till sig själv "det här är för jobbigt, jag ger upp" eller så kan man säga "det är jobbigt men det gör mig starkare" Mycket i livet är en utmaning. Mår man bra av att tänka att man vill ge upp? Mår man bra av att tänka negativt? nej. Att tänka "jag blir starkare av det" är väldigt jobbigt, till en början, men det måste vara jobbigt en tid för att man ska kunna se ljuset.

WeeSC:

Ibland vaknar jag förbannad och det resulterar till att jag klagar på nästintill allt som kommer i min väg.

Inte bra. Du gör inte bara livet surt för andra, utan även för dig själv. Ingen mår bra av att klaga. Det spelar ingen roll hur förbannad du är, tänk innan du går upp "idag ska bli en bra dag" Det känns nog falskt till en början, men om du upprepar det många gånger kommer det bli en självklar sanning för din hjärna. Gör så varje dag. Varje dag är en ny dag med nya möjligheter. Ta vara på det du har och sura inte i onödan. Det finns så mycket värre saker än att vakna på fel sida.

WeeSC:

När man inte är på humör så är det gött att klaga och man behöver det för att inte explodera inombords och tvärtom.

Nej, man behöver verkligen inte det. Tvärtom. Man INTALAR sig att man behöver det, men man ljuger för sig själv genom att tänka på det sättet. Vad man behöver är att säga till sig själv att det inte finns någon som helst mening med att klaga. Vad är det du klagar över egentligen? Klagar du över minsta lilla? Om du klagar över att dina syskon (om du har några) springer runt i lägenheten på morgonen och är väldigt högljudda, tänk då vad du skulle sakna det om dom försvann. Sånt händer.

Anonyyym:

Då får de försöka ännu mer, tills de klarar av det.

Anonyyym:

Och jag säger inte att det är lätt.

Asså, honestly, jag håller med dig. Tycker det är fel av folk som mår jättedåligt för ingenting osv osv.
Men på samma gång förstår jag dom, vilket jag tror att du också gör.
Men jag tror att ensama människor blir djävligt bittra och håller dom sin vrede inom sig mår dom sämre, sådana människor har Väldigt svårt för att ens förstå att dom har allvarliga problem.
Det jag försöker säga är att alla inte väljer att inse, en del avstår från att inse. Dom har intalat sig själva till att dome bra osv osv, och dom vägrar inse annat.
Psykiskt störda människor kan inte inse. tyvärr.

(orkar ej läsa igenom allt, hoppas jag inte tänkte mer än jag skrev iaf)

detberorpå:

Psykiskt störda människor kan inte inse. tyvärr.

Ja, de är nog så..eller, kan kan dom, men det är jävligt svårt.

Anonyyym:

Jag håller inte med dig. Det som finns inuti ens huvud är MYCKET viktigare än det som finns utanför.

ditt problem: detta stämmer inte