jobbigt
den sociala fobin hanterar jag genom att så gott som aldrig träffa människor jag inte känner väl. sömnproblemen hanterar jag genom att ordna så att jag inte behöver gå upp på morgonen.
inte särskilt väl med andra ord.
Blivande_japan: hoppas dock att det ska bli bättre om jag kommer igång med regelbunden träning igen
hur ofta tränar du när du tränar regelbundet? härligt att medicinen hjälpt dig så pass.. men förstår att du ej vill käka hela livet
Exner: Tror att det är vad som sker när man inte lyckas. Men det behöver inte alls vara permanent.
ja, är väldigt lätt att ge med sig och gå i sjukdomens spår
NEMI:
Hm vet inte. Själv är jag så korkad att jag aldrig bara ger upp med det. Fattar inte varför det fungerar ju inte.
ger upp med vad?
Schism:
den sociala fobin hanterar jag genom att så gott som aldrig träffa människor jag inte känner väl. sömnproblemen hanterar jag genom att ordna så att jag inte behöver gå upp på morgonen.inte särskilt väl med andra ord.
nä.. vi sitter i samma båt vi två
jag har ingen ångest längre men jag har svårt att släppa folk nära och se dem i ögonen för länge för att jag inte vill bli genomskådad som svag. är alltid på helspänn och ser efter möjliga hot, kan inte slappna av. känner en stor inre tomhet. tror att det beror på ett traumatiserande förhållande, att jag inte har någon familj att stödja mig på och inte vet inte hur ömsesidig kärlek eller en slags äkta lycka/trygghet, som inte bara varar för en stund känns. tror att människor därför ser mig som konstig, tråkig och svår att komma nära.
har inga problem med förändring men ingen har hjälpt mig än.
har också social fobi plus en del andra saker. hade 3 personer jag gick till för att prata plus en ganska hög dos av antidepressiva, kände mig helt plötsligt jättebra. men nu har allt kommit tillbaka igen. får speciellt ångest när jag ska träffa personer som är viktiga för mina kompisar eller om jag ska äta framför andra. hanterar det genom att komma på ursäkter varför jag inte kan träffa dom resp. inte äta. gick ner en massa kilo i vikt pga detta. har som tur är gått upp 7kg denna månaden, så sätt går det väl bra.
sen har jag fått tillbaka min panikångest också. men den vet jag inte alls hur jag hanterar eg.
kan lägga till att jag inte har några egentliga problem med relationerna i sig (beteendemässigt), gillar sociala sammanhang, att dansa, skämta, kan anpassa mig efter olika personer. jag verkar nog mest osäker och nervös för att jag i de flesta situationer med nytt folk har svårt att vara självsäker istället för "sökande". speciellt med heterosexuella tjejer verkar jag ovanlig som tjej.
om jag känner mig bekväm med de personerna och stämningen i situationen är jag relativt normal.
har även hört att jag verkar lätt att få, men håller inte med. det är aldrig killen som väljer för min del och jag har väldigt distinkt smak (annorlunda personer med ett visst utseende)
Lounge:
hur ofta tränar du när du tränar regelbundet? härligt att medicinen hjälpt dig så pass.. men förstår att du ej vill käka hela livet
tänkte köra två pass i veckan till att börja med, så får vi se. är mycket sjuk, så finns en risk att det förstör som vanligt... men håller tummarna för att d går bra
