Jag tror inte på det här med att HELA tiden bekräfta sina nära och kära med hjälp av komplimanger. När vänner och familj hela tiden säger att man är fin och fantastisk osv, så tappar det helt den där värmande effekten i bröstet. I stället skapas ett beroende av bekräftelsen enbart för att känna sig acceptabelt snygg/fin/awesome - om den inte kommer är det likställt med att man är det motsatta.

Det finns en person som alltid får mig att känna mig lite varm i bröstet. Hen skulle aldrig överösa mig med komplimanger, så när det väl slinker ut någon förstår jag att hen uppriktigt menar den, och det värmer. Att hen inte behöver forcera/fejka en genuin, nära relation med mig med hjälp av tom bekräftelse är (något motsägelsefullt) den mest genuina bekräftelsen av alla - hen visar ett uppriktigt intresse för mig när vi talar med varandra, och har tillräckligt höga tankar om mig för att bespara mig "tomma" komplimanger.

mrman:

Har du FB Anura? adda?

Heheh varför? :p

Anura:

varför?

Roligt med Facebook ju

mrman:

Roligt med Facebook ju

Nä. Vad heter du på facebook d?