När man bara kan föreställa sig att det händer istället. Så mycket simplare och allt som händer blir perfekt utan att man måste stå ut med allt som alltid blir fel. Händelser har ju ändå bara ett värde för en själv och mest precis när de sker, så autenticiteten påverkas inte direkt heller om man bara gör saker i tankarna.
Skulle nog kunna vara en hjärna i en burk bara och ändå leva ett rikt liv
för att känslor inte går att tänka tillbaka på, men bilder går att se på igen
Ibland ar ju saker faktiskt battre an vad man kunde tanka sig ocksa... och det skulle man ju helt missa om man inte nagonsin upplevde saker.
Fast ibland tanker jag att jag ska se pa film, tanker pa en film jag gillar, tanker igenom handlingen och kommer fram till att fan nu ar det ju ingen ide att jag ser den! (Damn, tre "tanker" i samma mening. Rekord.) Jag har ju precis tankt igenom hela filmen.
alla har inte förmågan att föreställa sig saker
Erfarenhet är just det, erfarenhet, utan den är det svårt att föreställa sig något speciellt nytt, finns dock antagligen undantag i detta, men eftersom detta bara är en syn på det hela tänker jag inte tänka på detta förmycket, tror min hjärna exploderar då
hur gör du det?
Lífþrasir: Jag separerar mitt intellektuella och mitt upplevande "jag"
häftig sak att kunna
jag brukar försöka göra d motsatta. alltså typ leva utan att reflektera över de. rastlösheten av att vara en hjärna i en burk.... o huvudvärken
Bra fråga. Jag själv känner inget behov till att göra speciellt mycket. Alla andra jag känner vill dra på kryssningar. Flyga till utlandet. Dra till Grönan. Men jag har fan ingen som helst lust. Snarare tvärtom.
