Jag har både familj och släkt som underskattar mig pga av att de utgått från olika situationer där jag gjort misstag eller inte gjort så som de skulle ha gjort och därför då antagit att jag inte klarar av vissa saker. Jag har då förklarat varför jag gjort som jag gjort och de tror fortfarande inte att jag klarar av vissa saker. Jag vet inte varför folk underskattar mig när andra sagt att de förstår exakt vad de handlat om samt sagt att de har sagt att jag är smart. Jag vet om att jag är smart men jag har inte bett om att få höra att jag inte kan klara av saker av både familj och vänner som jag trodde skulle tro på mig i sådana här lägen, jag litade på dem men ja kan inte göra det när de tror så dåligt om mig/underskattar mig nör det gäller allt. De säger då att de hjälper mig, men hur kan de hjälpa mig om de visar att de inte tror att jag klarar av saker? hur kan dom inte förstå att jag vill klippa navelsträngen som man säger? hur kan de inte förstå en enkel sak att jag vill bli självständig? Jag är 22 år och jag vet och klarar av saker, men det är synd att folk tror så lite om mig när jag nu behöver dem som mest. jag har en diagnos och vill ha stöd i vissa saker men hur ska jag känna mig bekväm när jag vet att de jag litade på mest inte kan hjälap mig? De hjälper inte mig, de håller mig tillbaka istället och gör så att jag inte utvecklas, ändå påstår dem att de hjälper mig. Jag förstår inte varför dem gör såhår mot mig när min syster kan flytta vart som helst och bara glida runt men jag är äldre än henne och borde ha kommit längre än såhär. jag borde inte blivit behandlad som en 10 åring när jag är 22 år. Jag kan och jag vet det. Jag vill bara att andra ska veta det också. Men hur får jag dom att veta det? Hur förklarar jag så att de förstår? fast jag försökt 29193291093210 miljoner gånger på olika sätt.
Vad för typ av grejer är det som de inte litar på att du klarar av?
Gäller det enbart din familj eller är det även dina vänner osv?
Har du visat för dem att du klarar av det du säger att du klarar av?
Miceparade:
Vad för typ av grejer är det som de inte litar på att du klarar av?
Gäller det enbart din familj eller är det även dina vänner osv?
Har du visat för dem att du klarar av det du säger att du klarar av?
jag är 22 år och då ska jag inte behöva bevisa att jag klarar av saker som ett jäkla test, för att ingen har sagt att de är fel att lära sig saker självmant, tex att om man bor själv så kan man lära sig under tidens gång att tex tvätta laga mat, de finns många som gör så och utvecklas som personer och blir självständiga. Kan en 18-22 åring skaffa ett barn som är oplanerat så kan den nog också bo själv, men det som är skillnaden med dom och mig är att jag inte gör så som dem, jag tycker man ska ha stabilt innan man skaffar barn. och man kanske skulle göra dessa tester i skolan, men varför ska jag testa om jag kan bo själv eller inte när jag inte har de problemen som andra kanske har som gör så att de inte kan bo själva? tex personer som har psykiska problem eller är mentalt sjuka, de kan kanske inte bo själva för att de har för stora problem och inte klarar av att bo själva. varför tror du då de finns hem för de som är tex psykiskt sjuka eller dementa eller mentalt sjuka? jo för att de behöver hjälp vilket jag inte behöver, jag har som sagt inte de problemen, jag är inte psykiskst sjuk, jag är en normal 22 åring som bara behöver extremt lite hjälp som är konkret hjäl och som har en pyttepytteliten diagnos men blir behandlad som om jag vore handikappad ungefär. jag är inte handikappad, jag lär mig bara saker om jag får utvecklas själv. men hur ska jag kunna lära mig om något när folk tror jag måste bevisa att jag är 22 och klarar av saker när jag till och med har ett leg på det? folk ska behandla mig som 22, inte som 10 och att jag är som ett litet barn som man måste hjälpa, för de är så skälkt och familj gör, de behnadlar mig på fel sätt medan jag har sagt 32273173729732817392273832 gånger JAG VILL INTE HA NÅGON JÄVLA HJÄLP! och om jag säger jag har ont i magen, nej då får jag inte ha de helelr för att då tror de att jag inte klarar av min praktik. Jag har bara ont i magen vilket är normalt!
Du måste ta eget ansvar, vilket du inte verkar göra. Sök bostad, utbildning, vård osv själv utan din familjs inblandning. Du har rätt till boendestöd, vilket du verkar behöva för att få lite hjälp med grejer som kanske kommer naturligt för andra, att ansöka om godman för din ekonomi etc. Det är svårt att bara strunta i vad ens familj tycker men försök.
vonKissekatt:
Du måste ta eget ansvar, vilket du inte verkar göra. Sök bostad, utbildning, vård osv själv utan din familjs inblandning. Du har rätt till boendestöd, vilket du verkar behöva för att få lite hjälp med grejer som kanske kommer naturligt för andra, att ansöka om godman för din ekonomi etc. Det är svårt att bara strunta i vad ens familj tycker men försök.
vonKissekatt:
Du måste ta eget ansvar, vilket du inte verkar göra. Sök bostad, utbildning, vård osv själv utan din familjs inblandning. Du har rätt till boendestöd, vilket du verkar behöva för att få lite hjälp med grejer som kanske kommer naturligt för andra, att ansöka om godman för din ekonomi etc. Det är svårt att bara strunta i vad ens familj tycker men försök.
jag vill flytta hemifrån men eftersom jag har denna diagnos så kan jag ha vissa fördelar och möjligheter för att komma till att flytta hemifrån, men allt jag vill är att mina föräldrar slutar se på mig som de gör och litar på att jag är 22 år och inte 10 år. jag vill de ska bara pusha mig till att komma vidare i livet, men allt de gör är att bara ifrågasätta allt jag gör vilket inte gör så att jag utvecklas som person, jag blir tvärtom istället, jag sänks ner för att jag har så många som inte tror på mig, vilket jag trodde folk skulle göra. Men de få som tror på mig skulle aldrig ifrågasätta vad jag kan eller inte, de skulle veta om att jag kan saker och är 22 år. Jag skulle aldrig någonsin ifrågasätta en 22 åring om den kan tex kan festa eller ha ett jobb osv, såvida den inte har väldigt stora psykiska problme som gör att den inte kan klara av vissa saker. jag är inte psykiskt sjuk, jag är inte handikappad, jag är en normal 22 åring.
