cuzIcan: ibland har jag försökt bestämma mig för att vara "normal", men det har aldrig fungerat 🙁 jag har lyckats i max en kvart, men sen har jag automatiskt gått tillbaka till att vara "mig själv"....
Gillar du att vara dig själv?
cuzIcan: fast även utanför internet blir saker man gör sällan uppskattat, jag vill väl inte ha beröm eller bekräftelse för allt jag gör, men nångng vore det lite trevligt... det gör ju ändå att man inte känner sig som skräp
Lilla vän, det finns ingen respekt. Man föds man lever, livet suger och sen dör du
Men ur en realists synvinkel får du uppskatta de goda tingen som uppstår ibland.
Knegaren:
Lilla vän, det finns ingen respekt. Man föds man lever, livet suger och sen dör du
du har alltid rätt 
sicilianmind:
Jag är för snäll. Jag gör verkligen allt för dom jag geniunt bryr mig om. I slutändan blir jag, som du skriver, lämnad. Någon ljuger för mig, någon annan struntar att svara mig för att sedan nästa dag komma med en usel förklaring. Jag vet hur det är! Min pappa har varit sur på mig nu de närmsta 2 veckorna pga jag varit en sån rövslickare mot de som inte ens förtjänar min blick. Jag går tillbaka till de personerna pga jag är en social person, jag måste liksom ut. Ut och prata, vara social helt enkelt. Sedan har jag ändå känt dom längst (ca 9 år) och jag har varit som en trygghet för dom. De vet att dom kan komma tillbaka när dom vill för jag är alltid här med en öppen famn. Visst, svaret är enkelt, måste gå och hitta nya vänner. Men det är så jävla svårt när du inte är "festa-och-supa-varje-dag"-personen. Du är inte ensam, men det gäller liksom att ändå stå på sig.
ja, jag känner igen mig. min pappa har också varit lite småsur, han tkr att jag bryr mig för mkt om folk som inte förtjänar det och at tonåringar inte är nåt att ha in general... sant, det sliter också på oss tror jag ibland, jag känner mig iaf ofta utnyttgad och att jag bara duger när det passar dem
mynona:
Vissa människor är inte värd det förtroende man visar dem, så de försvinner, men: jag tror att det är bra att inte pressa folk och tvinga dem att prata känslor rakt ut. det är bättre om man får ett "tyst samförstånd" och låter vänskapen vila ibland och inte sliter på varandra. jag gör mitt bästa för att följa den principen och när jag gör det går det bättre. tyvärr kan jag ibland tala för mycket meta-analyser med folk eftersom jag är en reflekterande personlighet, och det kan upplevas som press när man gör det. som sagt: det är bättre att inte lägga press på vänskapen och tvinga fram avgöranden utan sakta låta den växa, och låta den vila ibland. det brukar alltid bli bäst när man gör så
att pressa ngn på deeptalk tycker jag bara är fel och blir obekvämt, bättre att bara låta det kma när de passar. jo håller med dig, men tkr att vänskapen ska vila naturligt och i samförstånd, annars blir jag nervös och orolog och tänker att jag har gjort ngt fel osv osv
FruLiten: Är noga med att visa uppskattning för de människor jag har i min närhet, men är kanske inte så bra på att visa uppskattning via nätet.
irl kmr i första hand tkr jag, fast är trevligt på nätet med speciellt när man har de flesta av sina "riktiga" vänner här (som det är i mitt fall)
snoret: Tycker som du att det uppskattas alldeles för lite här i världen. Men vet ej hur man ska lösa det.
mmm 🙁
Johansson: Det beror väl också lite hur man är som person? Jag brukar vissa uppskattning på något viss genom att typ tacka för mig eller ge en awesome kommentar! Eller ja typ en sån här kommentar " Ah men du det här blev ju skit bra, hör av dig om du måste ha hjälp med något så kommer jag". Beror ju dock på hur bra man känner varandra... 🙂 du verkar som en trevlig människa tycker jag
