Hej! jag är en 17 årig kille som verkligen sitter i skiten just nu.
Jag vet inte vem jag själv är, vilka åsikter jag har, vilken identitet osv.
Jag känner mig konstant ensam och förvirrad. jag har ett par vänner som jag är rädd snart tappar intresset för mig och försvinner. vi spenderar bara vår tid åt att slappa/ se på film eftersom vi inte är ett populärt gäng som är ute och festar och så. Men jag vill festa, jag vill hitta på andra saker men jag vet inte hur jag ska ta mig till.
Gymnasiet är också skit. Ska gå om 1an eftersom jag inte trivdes och vill pröva på en ny linje på samma skola som jag från början inte kom in på. men jag är livrädd har mängder av dåliga minnen och känslor från förra året men jag brinner verkligen för linjen. kanske var det min inställning som var dålig?
skulle jag nu inte trivas när jag börjar vet jag inte vad jag ska ta mig till. känns som att inget gymnasium passar mig. jag passar inte in någonstans.
Jag ursäktar att min post är så patetisk och deprimerande men jag är desperat för råd och hjälp. Det kan verkligen hjälpa mig genom denna vidriga perioden i mitt liv.
theyo:
Jag vet inte vem jag själv är
theyo:
jag är en 17 årig kille
Är du min broder? ![[tard]](/img/smilies/tard.gif)
jobbigt det låter, men man behöver inte passa in. det är bara bra att man inte är som alla andra. men förstår att det är hemskt att känna sig utanför. du har ju en chans nu när du börjar ny klass att ta kontakt med nya människor som ägnar sig åt de sakerna du är intresserad utav. du kommer hitta dig själv med tiden, det kommer nog när du får en tillvaro som du trivs med.
theyo:
skulle jag nu inte trivas när jag börjar vet jag inte vad jag ska ta mig till. känns som att inget gymnasium passar mig. jag passar inte in någonstans.
Känner likdant. Har beslutat mig för att skita i det helt enkelt. ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
Men det är inget jag rekommenderar dig direkt.
theyo:
Jag ursäktar att min post är så patetisk och deprimerande men jag är desperat för råd och hjälp. Det kan verkligen hjälpa mig genom denna vidriga perioden i mitt liv.
inte ett dugg patetisk. Jag känner precis som du. Jag känner mig ensam, och förvirrad och det gör mig jätte deprimerad. Det har fått mig att fråga mig själv vem jag är, om alla tycker att jag är jätte tråkig eller ointressant. Och jag har typ bara två riktiga vänner. Jag börjar fråga mig själv om det är nåt fel på mig - varför jag inte kan hänga med alla andra ungdomar som verkar ha jätte kul och gör massa roligt om dagarna och även nätterna. Jag festar och sånt me "kompisar" men känner bara mig så patetisk som typ hänger på människor som är min "halv"-kompisar typ.
Men jag tror att den här känslan är ganska vanlig. Jag vet inte själv faktiskt vad lösningen är. Kanske vi ska börja umgås?
Mimmsan:
Men jag tror att den här känslan är ganska vanlig.
Känslan av att känna sig fel. Det är snarare ovanligt att inte känna så någon gång..
Var dig själv, ingen kan begära mer än det. Vi är bara människor. Försök att fokusera på det som är bra istället så ska det nog gå bra. Jag önskar dig lycka till i gymnasiet! ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
