Jag känner att jag har hamnat i ett dilemma.
Jag har varit tillsammans med min pojkvän i 1 år och snart ett halvt. För 3 veckor sedan gjorde jag slut med honom för att han vägrade ändra sig. Innan jag gjorde slut grät jag nästan varje dag utav hur han hade förändrats de senaste 2 månaderna.
Innan var han passionerad, omtänksam och allt man kan önska sig.
Sedan efter att han fick reda på att hans föräldrar skulle separeras så förändrades han totalt som person. Jag hade förståelse för honom hela tiden tills jag upptäckte att mannen jag blev kär i inte existera längre.
Jag sa upprepade gånger att jag är olycklig och så, men han tjata om att han behöver tid.
Sedan fick jag reda på att han skulle medverka i något jag verkligen inte vill att han skulle göra.
Då sa jag att om du inte förändrar dig så är det slut mellan oss. Han sade då ingenting, men nästa dag pratade vi och han sa att han ska förändra sig och under denna tid så flyttade hans föräldrar tillbaka igen.
Nu har det gått snart en månad, och snart är det "våran 1 år och 6 månader", två dagar efter alla hjärtans dag. Jag ser än idag att han inte har släppt på sitt destruktiva umgänge och att han inte förändras. Jag vill spendera mitt liv med honom. Men han verkar inte bry sig så mycket som jag gör för de hära förhållandet.
Han insisterade på att vi skulle prata och vara som att vi vore tillsammans för han lovade att han skulle förändras.
Men jag är rädd över att han kommer välja sitt umgänge framför mig... vad ska jag göra då han antagligen vid alla hjärtans dag kommer vilja säga att han är redo för att vara med mig?
Apelsin90:
Jag ser än idag att han inte har släppt på sitt destruktiva umgänge och att han inte förändras. Jag vill spendera mitt liv med honom. Men han verkar inte bry sig så mycket som jag gör för de hära förhållandet.
Jag är verkligen inte någon jävla relationsexpert. Men, du verkar väldigt ledsen för det här och han verkar rent ut sagt skita i det.
Om han nu inte verkar bry sig om hur ert förhållande mår. Är det då inte bäst att gå vidare istället för att må dåligt?
Eller så snackar ni igenom det ... ordentligt.
Tänk på att det inte är lätt för honom, jag förstår att du vill ha tillbaka "den gamla killen". Men försök vara tillsammans så mycket som möjligt. Prata mycket med honom, gärna om anledningen till att han mår dåligt. Det märks ju att du tycker om honom och vill att det ska vara ni. Det går upp och ner i förhållande (liksom i hans liv), Va ett stöd för honom, förklara hur mycket han betyder och att du verkligen gillade hans underbara personlighet innan allt blev kass. Om han då tar emot dig med öppna armar, var glad. Annars får du jobba mer på det. Han kommer troligen ändra sig när han väl mår bättre. Om han inte gör det så kanske det finns andra anledningar till att ert förhållande inte funkar längre.
Tack så mycket för tipsen, tro mig zandra det hära har hjälpt mig mycket mer än du tror.
Får jag fråga dig vad det är du vill att han ska ändra på? Vad för destruktivt umgänge?
Han ska prioritera mig mer, just nu så skiter han totalt i mig och mina känslor kan man säga. Och hans umgänge gör så att allt i hans liv blir värre dvs. familj, skola, "andra vänner", relationer och mentalitet.
Jag har läst på en massa efter de hära och upptäckt att han lider av depression, men hans vänner visar vägen till alkohol och sånt så jag vill hjälpa honom ur det men jag vet inte hur 🙁
Apelsin90:
jag vill hjälpa honom ur det men jag vet inte hur 🙁
Det tråkiga i det hela är ju faktiskt att allting faktistk är upp till honom själv. Han måste göra sitt eget val och egentligen så kan du inte göra så mycket än att vänta, du kan inte tvinga honom mot något som han kanske inte vill eller delvis vill. Det är faktiskt han som måste komma fram till sitt eget val själv.
Det verkar som att han har det skittufft, verkligen. Och det sorliga är ju fortfarande att de enda du egentligen bara kan göra är att stötta honom, stötta hans beslut och finnas tillhands OM han själv tillåter det vill säga. Det är inte alls säkert.
Men då är frågan, hur fan ska du hantera det här? Hantera dina känslor för honom? Hantera situationerna som du inte vill ska inträffa? Jag tror att du måste mentalt och känslomässigt tar dig ut detta eftersom det här är även jobbigt för dig. Hur mycket du än vill så är det inte du som ska ta bördan, du kan inte hjälpa andra om du inte kan hjälpa dig själv.
Det hjälper inte dett dugg genom att tvinga honom att välja, hjälper inte ett dugg, det går inte att hota med något för då kanske han inte vill/kan lita på dig längre, han kanske bara stänger ut dig ännu mer osv. Risken finns.
Han kanske behöver stöd från annat håll.
Jag själv är skilsmässobarn och vet hur "ostabilt" det blir med förhållandet till ens egna föräldrar inom familjen. När det är stressigt och väldigt tungt inom familjen så söker man sig utåt eller söker uppmärksamhet då ens föräldrar är mitt uppe i en konflikt och inte har "tid" eller ork till att vara förälder till sitt eget barn. De är så upptagna med sin egen relation och konflikt. Och då är det lätt att barnen kommer i kläm, försöker stå tillsvars och tillfreds med båda sina föräldrar eller helt enkelt skita i dem när det gått för långt.
Och det vet jag, bråket och att sluta lyssna på sin partner smittar av sig vidare, exempelvis dig. Det kanske du har märkt av. hur är det nu då?
Apelsin90:
ad ska jag göra då han antagligen vid alla hjärtans dag kommer vilja säga att han är redo för att vara med mig?
Prova meditation yoga och mycket träning ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Tråden låst på grund av inaktivitet
