Jag har mått dåligt i flera år nu men vet inte längre vad jag ska ta mig till. 
Jag är en tjej på 15 år som är deprimerad, har ångest, får väldigt ofta panikattacker och har en ätstörning. För att kunna "hantera/kontrollera" alla jobbiga tankar/situationer så har jag nyligen börjat skada mig själv. 
Men jag orkar fan inte mer. 
Har kämpat i så många år men känns som jag inte kommer någonstans. Jag mår så dåligt mentalt att jag ännu en gång börjat få självmordstankar (hade det för något år sedan, men nu är dem värre än någonsin). 
Jag pratar med skolkuratorn en hel del men nu när det har varit sommarlov har allt blivit värre.
Jag vet att så länge jag bor hemma kommer jag aldrig att må bra. Det är inte något direkt fel hemma (om man bortser från farsan) men man känner sig kvävd och ingen förstår vad man går igenom så det är svårt att ta hand om sin mentalahälsa.
Jag har velat få en fosterfamilj i flera år men alltid varit för rädd för att fråga gör vill inte såra min mamma. Min bror har nämligen också frågat om en fosterfamij men det sårade mamma så djupt att han drog sig tillbaka och gick inte igenom med att flytta. Så även fast allt har blivit så mycket värre så är jag fortfarande rädd för att såra henne, speciellt efter allt som har hänt. Min bror gick nämligen bort i början utav året och det har vart en tuff period för alla. Och min mamma har själv sagt att om inte vi (jag och mina syskon, men jag specifikt eftersom det är bara jag som bor hemma) hade funnits där så skulle hon ta självmord. 
Är fast i en sådan jobbig sits och vet inte vad jag ska göra åt saken. Har någon något förslag? Behöver verkligen se min situation från någon annans synvinkel för det känns som om jag är fast i ett helvete utan någon väg ut. Att få medicin för mina problem är det sista jag vill, hade en nära vän till mig som dog pågrund utav en överdos på ångestdämpande så det känns för jobbigt.