Igår fick jag reda på att min kanin hade tumörer och att vi måste ta bort han nu i veckan. Jag känner mig typ deprimerad, jag kan sitta och bara titta in i väggen i en timme och bara gråta, och varje gång jag går in i mitt rum och ser han blir jag ledsen, för jag vet att om några dagar sitter han inte där längre utan han kommet vara borta för alltid och jag kommer aldrig få se han mer. jag är typ alltid glad annars så jag gömmer för min familj hur ledsen jag egentligen är, så när jag börjar tänka på vad som kommer att hända och vill börja gråta håller jag det inne tills jag har stängt in mig på mitt rum eller på toa där ingen ser. Jag försöker också vara så tyst som det går så det inte ska höra att jag är ledsen.
Jag har även tappat aptiten och vill inte äta så mycket.
Jag fattar att man blir ledsen när en sån här sak händer, men nu måste jag vara ledsen över att vi ska ta borta han och tänka på det hela tiden, sen när vi har tagit bort han kommer jag vars ledsen över att vi tagit bort honom.
Det känns liksom som att jag kommer vara ledsen länge och vill ha tips på hur ni gör när ni går igenom jobbiga saker?
Vet att det är svårt, men försök tänka att det är det bästa för kaninen.
Det var synnerligen tråkigt att höra att din kanin blivit så sjuk. Men ibland är det bästa att bara låta de sjuka somna in. Tänk hur dåligt din kanin hade mått om du hade hållit honom vid liv på grund av själviska begär. Jag tycker ni gör helt rätt som låter honom somna in.Ta bilder på honom och mys med din kanin den sista tiden och minns honom sedan. Du kommer till slut att komma över förlusten av ditt husdjur. Även om det känns förjävligt.Prata med någon om det känns aktuellt. Om inte så ta ut dina känslor på andra sätt. Till exempel, slå händer blodiga mot en boxingssäck. Vilket jag har gjort någon gång. Men alla agerar vi ju olika. Kväv inte känslorna bara. Det är det viktigt att du får ut dem. Sedan hur du får ut dem eller om du vill visa dem. Det är mindre viktigt.
Creeping_Death:
Det var synnerligen tråkigt att höra att din kanin blivit så sjuk. Men ibland är det bästa att bara låta de sjuka somna in. Tänk hur dåligt din kanin hade mått om du hade hållit honom vid liv på grund av själviska begär. Jag tycker ni gör helt rätt som låter honom somna in.Ta bilder på honom och mys med din kanin den sista tiden och minns honom sedan. Du kommer till slut att komma över förlusten av ditt husdjur. Även om det känns förjävligt.Prata med någon om det känns aktuellt. Om inte så ta ut dina känslor på andra sätt. Till exempel, slå händer blodiga mot en boxingssäck. Vilket jag har gjort någon gång. Men alla agerar vi ju olika. Kväv inte känslorna bara. Det är det viktigt att du får ut dem. Sedan hur du får ut dem eller om du vill visa dem. Det är mindre viktigt.
Tack för att du svara, jag ska ta vara på den sista tiden vi har tillsammans och så ska jag minns de roliga sakerna vi har gjort och inte tänka på den jobbiga tiden som är nu.
Tigerdrottningen:
Vet att det är svårt, men försök tänka att det är det bästa för kaninen.
Ja jag vet att det är det bästa för han , men det känns bara så tungt att inte få ha han kvar tills han blev gammal och dog av naturligt skäl.
En kille sa detta som är rätt bra (om du kan engelska):
Every person has a life. However, not everyone understands it. Those who do not undertand life sees it as a punishment. I used to be the same as well. I remember when I was young, when my parents were still around, I used to ask them why am I called Li Gexiao? They wanted me to remember, that as a person, we should sing loudly and laugh heartily for farewells. I didn't understand it then. Later I realized, those who cry, feel guilty and heartbroken over farewells, they cry because they did not do it right when they were together. They feel heartache because they didn't know how to treasure the times. Only when people know to treasure what they have, they won't feel regretful when it's time to say goodbye. Isn't goodbye just welcoming a new future and another beginning? Isn't this worth singing oudly and laughing heartily? Just like this jorney, we've been through so many setbacks and storms. What we couldn't get past wasn't when the world crumbled down, but when our enemies were ourselves. My friends, continue to persevere without regrets for your loved ones, your destiny and your dreams. How could the fragrance of the plum flowers greet us if they hadn't gone through the bitter coldness?
Som de andra skrev. Du har fortfarande tid att säga farväl och spendera tiden med glädje och lycka. Klarheten utav dess befintlighet lär förevigt kvarstår i ditt hjärta. 
Du är patetisk som känner sån sorg och empati för ett jävla djur. Har själv varit med om liknande då min katt blev sjuk och avlivades för ett par år sedan kände då ingen sorg överhuvudtaget då jag uppenbarligen är en starkare och bättre människa än dig. Kan även tillägga att de var jag som dödade katten då jag tog med den ut i skogen och slog ihjäl den med ett par stenar.
