Hejsan, kanske finns det någon här som varit med om samma sak, eller som kan hjälpa mig..
Det är såhär, jag är 16 år (17 snart). Jag har varit tillsammans med min kille i tre år, alltså sen jag var 13. Jag älskar honom, han är en toppenkille.
Men, jag vet inte om jag vill vara i ett förhållande längre. Jag känner för att kunna göra vad jag vill, träffa andra killar och allt detta. Men samtidigt vill jag ha kvar honom.
Ha kakan och äta den ändå, liksom.
Fast tanken på att han skulle vara med någon annan gör mig ganska illamående. Jag är ganska svartsjuk av mig, mest för dåligt självförtroende antar jag..
Det är alltså ganska blandade känslor, ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta - för jag vet inte vad jag vill.
Vi hade en paus, i början kändes det bra. Allt gick så fort.
Sen ville jag ha tillbaka min kille, och fick reda på att han var på g med en annan, men valde mig ändå.
Fick reda på att han legat med denna tjejen, och jag blev krossad. Jag mår fortfarande dåligt av detta, ibland vill jag inte vara kvar i förhållandet bara för att detta stör mig fortfarande efter flera månader, jag kan fortfarande ligga och gråta över detta.
Låter helt sjukt va? jag har så otroligt blandade känslor och vet inte vad jag ska ta vägen..
Det känns inte som att det bara går att bryta så med någon som man nästan växt upp med, mognat med.. Vi har varit med om så mycket tillsammans.
Om det är någon som har något seriöst att skriva, varsågod. Annars var det bara skönt att få skriva av sig detta.
someone2:
Låter helt sjukt va? jag har så otroligt blandade känslor och vet inte vad jag ska ta vägen..
Låter inte ett dugg sjukt eller någonting sånt.. Tror att ni två kanske fungerar lite som ett gift par (lite mildare) och inte riktigt är sådär kära som ert första år tillsammans längre utan endast har kvar varandra pga. det är som en typ av vanesak och trygghet att ha varandra på det sätt ni har varandra på nu?
Om du väljer att ej vara hans lilla partner längre så kommer det att kännas konstigt men du kommer att få tillfälle att träffa någon annan.. och även han. Det är ett rättvist system liksom.
Om inte du vet hur du känner/vill göra så är det svårare för någon annan att göra det..
tipps från läktaren. vet du inget om vad du vill ögr inget
Men det känns som att allt är rutiner!
jag vill vara med om något nytt, träffa nytt folk, nya killar.. Det som betyder mest är väl kanske att jag får ha närhet, egentligen.
www.victoriamilan.se
hhaha tyckte jag va rolig ;D.
ärligt nu! du verkar insiktsfull. tycker om det som fan. o jag tror att jag skulle ha samma problem i ett förhållande som du verkar ha.
men det finns inga möjligheter för öppet förhållande för er då?
Men han är fortfarande lika kär i mig, om inte kärare..
Hela vårat liv är planerat typ!
Vissa stunder är jag nöjd med det, i andra stunder får jag panik och börjar tänka på att jag knappt är 17 år och har hela mitt liv planerat framför mig..
Jag skulle inte klara ett öppet förhållande..
Haha, fan va sjuk sida..
ne justem hehehe. hade inge bra förslag så bara sa något 😛 *vis*
