jag och min pojkvän har nu varit tillsammans i 2 år och jag älskar han oändligt mycket, han älskar mig med, otroligt. MEN mestadels är vi inte lyckliga tillsammans. Vi bråkar hela tiden, vi är så olika, han är en otroligt snäll och omtänksam kille, men väldigt svartsjuk, jag är inte alls så svartsjuk av mig. Visst är jag svartsjuk men det går till en gräns, alla är svartsjuka men det finns ju gränser. Jag har väldigt svårt att öppna mig och berätta hur jag mår och vad det är som händer, för jag är van med att inte lägga mina problem på andra. Men jag vet att hans problem är mina och tvärtom! men jag kan inte låsa upp mig. Jag är väldigt låst. nästintill lite kall ibland.
jackieo: .
Jag ser inte varför ni ska fortsätta vara tillsammans om ni inte kan göra något åt problemen ni har, särskilt det att ni är olyckliga tillsammans. Är man inte lycklig med den man vill spendera livet med så är det väl bättre att göra slut?
Lös problemen innan det slutar med att ni hatar varandra. Antingen så får ni gå på parterapi eller sätta er ned och diskutera era problem och komma överens om hur ni sa lösa dem om ni nu inte är hur unga som helst eller gå separata vägar. Men oftast så gör man ju inte slut även om förhållandet är piss för man blir dum i huvudet av destruktiv kärlek. Man väntar istället tills förhållandet exploderar. Och då är det försent!
Vi har pratat, men det verkar inte bli någon skillnad. Han blir väldigt dum när han dricker, han skulle aldrig skada mig men minsta lilla så hittar han något fel å börjar tjafsa, och då får jag som vanligt böna å be för att han skall tro på mig, om han nu fått för sig att jag kollat på någon annan, eller om jag inte umgåtts med honom tillräckligt under kvällen. Sen ena dagen så är allt på topp, sen kommer det något igen att jag gjort något eller sagt något. det går liksom aldrig framåt, jag ser varför vi borde vara tillsammans för vi båda älskar varandra otroligt mycket å vi skulle göra allt för varandra, men vi har ett väldigt komplicerat förhållande som har väldigt många sår, och för honom verkar det inte läka, eller han verkar inte vilja försöka se något possetivt. Jag vet bara inte hur jag ska kunna klara av att aldrig mer få se honom eller vara nära honom, vi är aldrig utan varandra förutom när vi jobbar. Vi är så vana med varandras närvaro så det skulle tära på oss båda om det tog slut. Men förhållandet tär på oss oxå. Jag vet att man går vidare tillslut! även om det tar jävligt lång tid, men jag är orolig över vad han skulle göra när vi inte längre har varandra. Jag är rädd för att han skulle gå väldigt långt om man mår så pass dåligt så att det leder till överdos eller något som bara kommer förstöra för honom.
jackieo: om han nu fått för sig att jag kollat på någon annan, eller om jag inte umgåtts med honom tillräckligt under kvällen
utifrån det du skriver verkar han ha väldigt stora problem med sig själv. Om han inte är villig att göra något åt dem så borde du fundera över att dumpa honom.
Det behövs mer än känslor i ett förhållande. Ni verkar inte fungera ihop, då är det allra bästa att avsluta relationen som vänner och gå vidare.
