Försvarsmekanismer är något vi alla begagnar oss av till och från, men vilken är egentligen bäst? OBS: Det är strängt förbjudet att kritisera Freud i denna tråd! Låt oss utgå från att han var allsmäktig och hade rätt om allting.

Min favorit är nog kompensation. Återkommer med dålig motivering.

Saxat från Wikipedia:

Förnekande

Förnekande är en mycket vanlig försvarsmekanism. Individen kan förneka farorna från yttervärlden när de blir allt för påfrestande. Förnekande skiljer sig från bortträngning där personen tillfälligt lyckas "glömma" faran eller minnet. Vid förnekande tränger man inte bort impulser, men blundar för informationen. Det hela kan liknas med ett strutsbeteende.

Ett barn nekar till att det snattat eller varit dumt mot ett syskon.

En överviktig person anser att hon har ett lågt och nyttigt matintag.

Ett par bråkar med varandra utan att nå en lösning, varvid ena parten förnekar hela konflikten.

Bortträngning

Bortträngning, som inte är detsamma som förnekande, är en av de vanligaste försvarsmekanismerna och kan ta sig uttryck i självbedrägeri. Individen försöker tränga bort obehag bort från medvetandet genom att ett minne trängs bort. Resultatet kan bli en att ångesten finns kvar medan individen inte längre vet varför han känner ångest. Bortträngning kallas ibland inkapsling.

• En 75-åring får ångest när hon ser korsordet i lördagstidningen; samtidigt har hon trängt bort sin stora rädsla för ålderdemens ur medvetandet.
• En kvinna som har fött ett barn använder sig automatiskt av bortträngning för att inte komma ihåg smärtan.
• En människa som får diagnosen cancer kan använda bortträngning för att orka fortsätta sitt liv. Personen vet alltså inte att den har cancer. Diagnosen kan behöva upprepas många gånger innan informationen tas emot och finns kvar i medvetandet.

Intellektualisering

Vid intellektualisering betraktar personen det hotande på ett rationellt och akademiskt vis, utan att blanda in de egna känslorna. Därmed undviker man helt eller delar av den ångest eller det obehag som temat annars skulle väcka.

En person som diagnostiserats med en obotlig, dödlig sjukdom ger till synes lugn medicinsk information till sina anhöriga om sjukdomens olika utvecklingsstadier och berättar vad som kommer att ske i behandlingsväg, och redovisar kanske t.o.m. statistik. Personen övergår sedan till att tala om praktiska saker som hur begravningen ska ordnas, och om hur det fungerar med försäkringspengar, testamente, dödsbo, skatter och andra ekonomiska ting som familjen måste känna till.

Isolering

Individen håller isär det kognitiva och känslomässiga i tankarna. Den affektiva aspekten går således förlorad – något som kan leda till långvarig ångest senare i livet. Eftersom det är fråga om en försvarsmekanism är affektisoleringen omedveten.

• Individen gör känslorna efter ett sexuellt övergrepp oåtkomliga medan de kognitiva delarna är kvar, den kan med synbart lugn beskriva övergreppet i detalj.

Reaktionsbildning

Människors känslor är ambivalenta. När reaktionsbildning sker bejakas endast en av de motstridiga känslorna medan den andra undertrycks. Individen vänder en förbjuden eller obehaglig tanke, impuls eller känsla till dess motsats.

• En mycket vanlig första reaktion vid en förälskelse som man inte vet är besvarad är att övertyga sig om eller åtminstone försöka spela likgiltig och ointresserad. "Kärlek börjar alltid med bråk", säger man ibland om barn, men vuxna kan uppvisa ett liknande beteende.
• En mamma känner både kärlek och vrede gentemot sina barn. Men hon tillåter sig inte känna vreden eftersom den inte är socialt accepterad. Därför tränger hon bort vreden med hjälp av kärleken. Mamman lever sitt liv för barnens skull och offrar mycket för dem. Men samtidigt vill hon att det hon offrat ska uppmärksammas. Barnen får en så kallad martyrmoder. Hon hindrar barnen att känna vrede gentemot henne genom att hon själv aldrig visar någon. Trots barnen känner att kärleken inte är helt äkta, står de maktlösa inför henne.
• Rädsla inför döden kan uttrycka sig i en tuff attityd och dödsförakt.
• En homosexuell person som inte klarar av att erkänna det blir en ivrig förespråkare för att homosexualitet är sjukligt och borde förbjudas.

Rationalisering

Att erkänna misslyckanden för sig själv eller andra kan vara svårt. Man skapar då skäl som är mer acceptabla genom att säga att misslyckanden beror på yttre omständigheter eller ett ointresse för att lyckas med uppgiften. Sker oftast inte för att man försöker försvara sig mot något utan att man känner att en rationell förklaring krävs till misslyckandet.

• En person som egentligen vill ha barn, men inte kan få det, intalar sig själv att han inte är intresserad av det (självbedrägeri).
• En person som var intresserad av idrott, men insjuknar i MS, kan rationalisera bort det genom att säga att idrottsintresset bara fanns från början på grund av grupptryck.

Förskjutning

Känslor av irritation, rädsla och vrede överförs från det egentliga objektet till något som för tillfället ses som mer lämpligt. Förskjutning påminner lite om projektion, men till skillnad från projektion som är omedveten, så är personen här på ett dunkelt sätt medveten om processen.

Personen som kört på tentan skyller på fastighetsskötaren som stört studieron med gräsklipparen föregående eftermiddag.

Ilskan över arbetssituationen kan förskjutas till den förbannade kopieringsmaskinen.

I stället för att erkänna att man tröttnat på sin partner säger man att "du har det bättre utan mig" eller "det är inte dig det är fel på det är mig"

Projektion

Att omedvetet lägga över förbjudna känslor och egenskaper på andra. Denna försvarsmekanism är oftast i själviska syften för att kasta bort skulden från oss själva genom att beskylla någon annan för det vi själva egentligen är. Syndabockstänkandet, som även finns på kollektiv nivå och som kan utnyttjas av politiska eller religiösa ledare har och har gett oerhörda konsekvenser i den mänskliga historien, kan bero både på förskjutning eller projektion. Ett helt land, en folkgrupp eller anhängarna av en specifik religion kan demoniseras.

En främlingsfientlig person i västvärden bortförklarar den strukturella rasismen som gett upphov till i ett mord på en invandrare genom att skylla på värderingar inom invandrarens religion. Detta istället för att kännas vid den främlingsfientliget och strukturella rasism som personen är en del av och vilken föranlett mordet på en annan människa.

Barnet slår huvudet i bordet och bli arg på bordet. Barnet sticker sig på en kaktus men upplever att det var blomman som bet henne.

Identifikation

Motsatsen till projektion. Identifikation kan också kallas för introjektion. Man tar egenskaper eller känslor som (man tror) finns hos andra och tillskriver dem sin egen person. En form av detta är identifikation med förövaren, det s.k. Stockholmssyndromet.

Deltagaren i en talangtävling är egentligen tondöv, men älskar Celine Dion. Deltagaren kan identifiera sig med Dion så starkt att hon tror att hon kan sjunga lika bra som sin idol.

Man läser allt om sin idol, köper samma kläder som han/hon har och liknar även dess beteende både vad gäller kroppsspråket, utseendet och kommunikationen. Detta kan märkas väldigt tydligt hos tex rock- eller sportstjärnor, kända kungligheter eller TV-stjärnor.

Annulering

Vid denna försvarsmekanism använder sig personen av ordbruk eller beteenden som slätar över störande tankar, känslor eller handlingar. När någon högre chef förklarats som olämplig och omplacerats, har han/hon "sparkats snett uppåt".

• Det är obehagligt att se sig själv som långtidsarbetslös, betydligt lättare att vara "mellan två jobb".

Lättare verklighetsförvrängning

Nedvärdering (att man ger sig själv eller andra överdrivet negativa egenskaper), idealisering (att man upphöjer och tillskriver andra överdrivet positiva egenskaper) och omnipotens (att man överskattar sig själv och tror sig ha speciella gåvor som gör dem överlägsna andra) är exempel på lättare verklighetsförvrängning.

Regression

Man går tillbaka till ett tidigare stadium i utvecklingen. En person kan handskas med en för stark psykisk påfrestning genom att "gå i barndom" eller bete sig omoget. Det är vanligt inom sjukvården där patienter kan bli som barn igen.

Exempel på regression:

• Åldringar som får hjälp med toalett och klädnad kan genomgå och glömma bort hur de ska göra dessa saker. Det kan leda till en så kallad pseudodemens.
• Ett barn som får ett syskon och inte är redo för rivaliteten om föräldrarnas kärlek med det nya barnen kan gå tillbaka i utveckling. Det kan börja kissa på sig, vilja ha nappflaska igen och börja krypa.

Kompensation

En person som upplever sig svagare på ett område kan istället ägna sig åt att bli starkare på ett annat område. Exempel på detta är någon som anser sig vara dålig på idrott, och kompenserar detta med att studera extra mycket matematik.

Eskapism

Verklighetsflykt eller dagdrömmeri. Man skyddar sig från den obehagliga verkligheten genom att tränga bort den under en längre eller kortare period. Eskapismen kan fungera som en viloplats för en trasig själ och kan ge hopp inför framtiden. Börjar en människa föredra fantasin framför verkligheten riskerar det att vara destruktivt.

Exempel på eskapism:

• Ett barn upplever att livet är för svårt och att föräldrarna inte motsvarar förväntningarna och inte hanterar omvärldens krav, kan fly in i dagdrömmeri.

Somatisering

I de flesta länder i väst ses det ofta som en dygd att vara psykiskt stark. Man söker mycket hellre vård för fysiska problem än psykiska. Det gör att en del människor somatiserar, förkroppsligar, sina psykiska problem. Det kan ge sig uttryck i exempelvis smärta, magsår och hjärtbesvär. Det är en omedveten process och i den svenska kulturkretsen används somatiseringen framförallt för att hantera psykosocial stress.

Om symtomen är långvariga eller orsakar mycket besvär, kan somatiseringen vara en somatoform störning, ett allvarligare tillstånd.

Humor

Freud ansåg att sinne för humor är den största av alla försvarsmekanismer. Vi skämtar bort det mesta som är jobbigt. Vi kan ju inte skratta och gråta samtidigt. Skrattet gör att vi upplever en tillfällig frigörelse från ångesten och fruktan. Det är mycket ångestdämpade att kunna skratta i trängda lägen.