Hejsan, jag har sökt runt lite efter hjälp angående min ätstörningar som pågått i ett år nu.
Jag har under längre tid försökt med allt möjligt, jag har gått hos BUP (gör fortfarande), har prövat hypnos,
KBT går jag också på för tillfället.
Jag vill inget annat än att bli frisk, men där kommer mina tvångstankar & min tvångsmässighet in i bilden.
Jag har kommit dit hän då jag faktiskt ser hur j*vla smal jag blivit, att jag inte mår bra varken psykiskt eller fysiskt, att min kropp är svag och att jag vill leva ett normalt liv igen.
MEN, mina tvångstankar säger att jag måste typ "svälta" mig i ett och ett halvt dygn innan jag kan börja äta normalt igen, för annars kommer jag alltid må dåligt i framtiden och tänka tillbaka att jag gjorde fel osv.
JAG VET att det är jävligt störda tankar, och jag vet inte varför jag har dom, vill inte ha dom, men dom finns där.
Det jag vill ha svar på är, om jag motstår dessa tankar, kommer jag slippa dom i framtiden då?
Liksom, jag är livrädd att jag om 2 år när jag sitter kanske på bio och är normalviktig att jag sitter och tänker "f*n jag gick upp i vikt på fel sätt, nu kommer jag aldrig må bra"
Eller att jag aldrig kommer kunna njuta av en måltid igen om jag inte svälter mig i ett och ett halvt dygn..
Hoppas ni kan hjälpa mig.
// En tonårskille i sina värsta år.
Tycker du verkar ha kommit otroligt långt i din bearbetning genom att ha insett att dessa tankar är just tvångstankar och inte vettiga. Samt att du kan erkänna dem. Jag har aldrig haft en ätstörning men slagits mycket med ångest, panikångest och tvångstankar tidigare i livet. Jag har fortfarande kvar det till och från men inte alls på samma sätt. Förut kunde jag begrava mig själv i ångest och elaka tankar gentemot mig själv, jag kunde lura i mig själv att jag var totalt värdelös och tro helt totalt på det. Ibland så kommer väl den där rösten tillbaka och säger att jag är dålig men det blir lättare och lättare att inte lyssna på den. Jag är inte säker på att man blir av med det helt men jag tror definitivt att en dag så kommer vi sluta påverkas av dem.
Psykisk ohälsa är en svår kamp, annat vill jag inte påstå, och det är svårt att säga hur länge man måste kämpa med det då vi alla är olika och har olika bagage. Men jag vill att du ska inse att du har kommit en lång bit i din kamp mot dina tvångstankar i och med att du går emot dem och är så medveten om dess existens. Fortsätt sätta dig emot de dumma tankarna, vissa dagar är det såklart svårare än andra, men jag tror garanterat att det kommer bli lättare och lättare. Förhoppningsvis kommer Kbt:n hjälpa dig en hel del också.
Ang. Tvånget så finns ju KBT för det med. Handlar om att utsätta sig för de fruktade och stå ut med ångesten det medför. Tankarna kanske alltid kommer finnas där men du kan lära dig hantera dem och förmodligen få minskad ångest därmed 🙂
